Det kan sitta hårt åt att säga det, men ursäkta!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det satt hårt åt innan Estlands inrikesminister, högerpopulistpartiets Mart Helme bad om ursäkt för hur han hånat Finlands statsminister Sanna Marin, SDP.
Först sa han att den som borde ursäkta sig var den estniska journalist som gjort en sådan affär av det hela.
Exakt vad Helme sagt fanns både på band och i etern, så till sist blev det en ursäkt av något slag. Då sa han att hans avsikt var att berömma Marin för att hon lyckas ta sig så högt upp på den socioekonomiska stegen.
Det satt hårt åt innan Leif Segerstam medgav att hans språkbruk och beteende som chefsdirigent kan ha upplevts kränkande av underlydande och framförallt av kvinnliga musiker.
I Hbl (17.11) säger Segerstram att han ber ödmjukast om ursäkt. Att kommentera chefsdirigenten Susanna Mälkki med att hon saknar balllar har sin förklaring, enligt Segerstam.
Det beror på att i ”(konsert) salen är en exalterad han-människa annorlunda än en exalterad hon-människa, kemin i temperamentet är olika”. Det finns en skillnad i utstrålning beroende på kön, enligt Segerstam.
Det satt hårt åt innan Harvey Weinstein föll från sin piedestal och vi hade fått startskottet till en metoo-rörelse som förhoppningsvis förändrade världen för gott.
När Kaja Sokola säger nej tack till en lösning i godo (Yle 20.12) som skulle ge henne uppskattningsvis en miljon, men inte ställa Weinstein inför rätta – kanske det är just då några fler skygglappar faller?
Några fler som förstår att det som hände 2002 fortfarande svider djupt, och att det har gått en ära i att bevisa vem som talar sanning?
Hon startar hellre en ny rättsprocess i eget namn, än att hon skulle gå med på den överenskommelse på 25 miljoner dollar som Weinstein sägs betala den grupp kvinnor som ville få honom åtalad för sexuellt utnyttjande.
Han har gjort upp i godo med de flesta. Sokola vägrar.
När Finland får världens yngsta statsminister och det är en kvinna väcker det mer intresse än om statsministern hade varit en ung man.
Det framkallar också vissa murmeldjurs grymtningar, i stil med södra grannlandets påhopp. Sanna Marin har vägrat gå med i det spelet.
Att fempartiregeringen leds av fem kvinnor verkar nu en gång för alla vara något enastående. Till och med så att Statsrådsborgen sammanställer en fotosession, inte minst för att tillfredsställa de internationella mediernas behov.
Spice Girls-regeringen talas det om.
Men såsom Li Andersson (i sin kolumn i Hbl 20.12) säger, man kan tolka det positivt, se det som att de är unga kvinnor som vågar ta plats.
Det de här kvinnorna visar är att även om vissa ursäkter är halvdana och att alla med ballar inte pallar att stå för vad de sagt och gjort, behöver de inte bemötas med samma mynt.
Man kan tänka att nu har vi ett nytt decennium här. Nu går vi vidare.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.