Det roliga granskat från två håll – minst
Locker Room Talk
Regi: Philipp Stengele
I rollerna: Kim Gustafsson, Jonas Kippersund, Marc Svahnström
Ackompanjemang: Patrik Komorowski
FiST (Finlandssvenska teatern)
Gästspel på ÅST:s Tiljanscen 14.4.
”Locker Room Talk” av FiST, eller Finlandssvenska Teatern, är en robust hybrid av kabaré, stå-upp och klassiker. Samling sker så att säga på bägge sidor om ridån, det går strax upp för en att den stora divans sångnummer sker på en scen vi inte ser. Men lugn i stormen, efter paus vevar man tiden tillbaka och så får publiken ta del av dem också.
Låter det komplicerat? Kanske, men inte så knepigt som verkligheten, och inte så glödhett som stoffet i Ibsens ”En folkefiende”, som är en röd tråd i föreställningen. Bäst är det förstås om publiken vet något om den pjäsen, den bit av turnén som tidigare i år gått i Norge har förstås kunnat räkna med det.
Finlandssvenska Teatern har sitt namn till trots en mer nordisk approach. Den grundades 2001 och de grundande medlemmarna har sina rötter på Åland och i Norge. Man kan säga att gränsöverskridningen är inskriven i programmet.
Regissören till ”Locker Room Talk”, Philipp Stengele är också verksam i Norge liksom en av skådespelarna, Jonas Kippersund. I Folkefiende-glimtarna uppträder Kippersund som svulstig publicist, som den som till slut vet vad det är som kommer att stå i bladet. Det är det som annonsörerna vill se, och då kan visselblåsarna gå hem och lägga sig.
”En folkefiende” utmanar tanken som grävt sig djupt in i politiken, inte minst den finländska: kansa tietää, folket vet bäst! Men om folket är kapitalt oinformerat? Yes, då går det ändå som det vill, det är den krassa erfarenheten.
”Locker Room Talk” handlar också om förförelse och blådunster, rör sig snabbt från det ena till det andra, byter fot, byter sida. Att rollerna övergår i varandra utan att publiken riktigt hinner med är bara till fördel.
En ny karaktär kanske kommer och tar över uppmärksamheten, förklarar vad de håller på med, eller så inte. Badläkare Stockmanns hustru i ”En folkefiende” kan i förbifarten se ut som Marlene Dietrich i högform, frack och allt. Och deras barn tar form när en av skådespelarna spelar på ett barns nivå – fysiskt sett. Då spelar det inte stor roll att barnet har helskägg, det kan i själva verket vara det bästa alternativet.
En nivå, den som gett titeln, i ”Locker Room Talk” är också det som händer mellan entréerna, eller vad man snackar om i logen. Den syftar också på populistisk politik, självklart. Kanske man hittar ett samförstånd i att sänka den som just nu står på scenen (den där bitchen!). När grabbarna, Marc Svahnström och Jonas Kippersund, faller i varandras armar gör de det med besked. Omfamningen vill aldrig ta slut.
Övertrampets estetik är det som driver ”Locker Room Talk”, ibland är det subtilt, ibland lutar det lite åt Godzilla. Allt är beräknat. Men jag tycker ändå först att man gjort det lite lätt för sig när man sågar stå upp-numret med hjälp av en satir som i och för sig varit upptagen sen 1729 av Jonathan Swift (under rubriken ”Ett anspråkslöst förslag”). Sen ser man också det som en del av kalkylen.
Föreställningen får spänning och stadga av Kim Gustafssons alla entréer som sjungande diva i en kabaré som går lite knackigt. Och eftersom publiken har tillfälle att se scenen från bägge hållen får vi också ta del av alla klädbytena.
När det gäller Kim Gustafsson är stamina bara början på förnamnet. Och liksom alla scener lyckas stå med fötterna i vardera lägret (minst!) så lyckas Gustafsson med att både parodierna och hylla scenens divor, börjande med Dietrich. Han kör också en egen version av Dietrichs sparsamma kroppsspråk, det är festligt och ganska hjärtskärande.
Men hela företaget skulle inte vara lyckat om han inte från början hade en vacker röst som det går att laborera med. Och den eminente ackompanjatören, Patrik Komorowski, ska vi inte glömma. Jag tror att flera i publiken satt och kollade om man skulle rasa iväg av det veritabla skred Gustafsson-divorna utsatte scenen för. Men det gjorde han inte, han satt stadigt kvar.
Ann-Christine Snickars
ann-christine.snickars@aumedia.fi
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.