Krönika: Det omöjliga uppdraget
Äntligen full pott. Oscar Kihlstdt i full färd mot det luxemburgska målet i torsdagens segermatch. Foto: Finlands Handbollförbund
HANDBOLL. De finländska handbollsherrarna avslutade hemmadelen av det pågående kvalet för VM nästa år genom att enligt förhandskalkylerna besegra Luxemburg i Vanda. Därmed undviker Finland jumboplatsen i gruppen som Ryssland i stor stil vinner.
Det är tredje gången landslaget under Kaj Kekkis nuvarande sejour vid rodret trampar vatten i kvalet till storturneringarna. Den magra poängskörden avslöjar att Finland inte kommit ett dugg närmare under den senaste treårsperioden.
Trots det sitter Kekki säkert kvar på sin post. I november inleds ett nytt kval, det för tränaren och landslaget så viktiga för EM 2020. Eftersom detta mästerskap är öppet för 24 nationer har fler lag än någonsin chansen att nå dit.
Även om handbollen här i landet verkar mera i det tysta, motsvarar hajpen den som föregick kvalet till fotbolls-EM 2016. Det var då Mixu Paatelainen efter en inkörningstid med mindre press skulle bevisa att han var rätt man för uppdraget. Vi vet alla hur det gick.
Kekki befinner sig i ungefär samma sits nu. Trots att kvalkampanjerna i handboll nästan överlappar varandra är det lite nu eller aldrig-stämpel kring det hela. Särskilt för tränaren som en gång för alla måste få resultaten med sig.
Grupperna för 2020-kvalet lottas först i april. Men det känns som Finland behöver all tur i världen för att inte redan på pappret hamna i ett sällskap som ter sig övermäktigt.
De tre januarimatcherna visade att problemen – utöver de vanliga som det notoriskt alltför tunna spelarmaterialet – framför allt finns i det offensiva spelet.
Ett lågvattenmärke var de blott 16 gjorda målen borta mot Slovakien. Det är praktiskt taget ingenting i den moderna tappningen av internationell handboll där nästa spelvändning påbörjas direkt efter varje baklängesmål.
Att i spel sex mot sex freda den egna buren klarar numera nästan alla landslag, om inte i världen så åtminstone i Europa. Så länge bollen bara transporteras fram och tillbaka mellan de anfallande spelarna är det ingen konst att försvara sig.
I går inleddes årets EM-slutspel i Kroatien som alltså ännu är en uppgörelse mellan 16 nationer. Med tanke på att alla dessa rankas högre än de som Finland vägde alltför lätt mot den här gången, är det en utopi att vi inom tio månader har ett landslag med utsikter att mäta sig med de allra främsta.
Drömmar och mål är bra att ha men då dylika förvandlas till luftslott är jag inte med längre.
Nu återvänder landslagsspelarna hem till vardagen i FM-ligan. Av dem som Kekki mönstrade mot Slovakien och Luxemburg är det endast Karlskogas målvakt Ian Martin som har en klubbadress utanför Finland. Det förtäljer en del.
Bland spelarna i truppen gladde Åbofostrade Topias Laine med tre mål mot Luxemburg. ÅIFK:s Oscar Berglund lyftes inte upp i laguppställningen där Kekki föredrog Fredrik Forss och Robin Sjöman i centerrollen.
Damernas seriespel återupptas redan i eftermiddag då Åbo IFK tar emot BK-46 i ett av fem återstående fyrapoängsmöten. Dessvärre måste hemmalaget klara sig utan sin tumskadade unga stjärna Ellen Norrgrann som inväntar klartecken efter röntgenundersökningen i början av nästa vecka.
Blir uppehållet längre och speciellt om Norrgrann tvingas upp på operationsbordet, kan IFK skrinlägga alla förhoppningar om att toppa fjolårets fjärde plats. En spelare som ensam står för 43 procent av den interna målfabrikationen har inget lag råd att undvara.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.