SPT 28.06.2021 11:34

Det har varit en arbetsfylld vår för Veli-Pekka Nurmi, direktör för Olycksutredningscentralen.

Gränsbevakningens båtolycka i Lovisa. Seniorhuset som brann i Jyväskylä. Hissolyckan på sjukhuset i Grankulla – alla dessa utredningar är färdiga eller på målrakan. Och så arbetet med passagerarfartyget Amorellas grundstötning, ett mammutprojekt som snart är avklarat.

Det här är olyckor som berört många. Det är den statliga centralens uppgift att reda ut vad som hänt i olyckor som ofta vållat skador eller kostat någon livet.

Han berättar senare i artikeln mer om några sådana fall. Och om hur han gör för att koppla av från allt det hemska.

Utreder coronaåret

Något som också sysselsatt Veli-Pekka Nurmi är en utredning av coronatiden. Till centralens uppdrag hör enligt lagen att utreda inte bara olyckor, utan också så kallade exceptionella händelser. Coronaepidemin är en sådan – en allvarlig händelse som rubbar de samhälleliga basfunktionerna.

Vanligtvis bestämmer centralen själv vad den utreder, men när det gäller exceptionella händelser är beslutet regeringens.

— Det är intressant att regeringen startade utredningen, samtidigt som regeringen själv är det viktigaste föremålet för utredningen, säger Veli-Pekka Nurmi.

Rapporten om coronatiden kommer att överlämnas till statsrådet den 30 juni.

Skolskjutningarna i Kauhajoki och Jokela i slutet av 00-talet och knivdådet i Åbo för fyra år sedan är några andra fall som regeringen bett Olyckutredningscentralen utreda.

När Olycksutredningscentralen fattar beslut om vad som ska utredas är det avgörande hur allvarligt fallet är. Om flera personer har svävat i fara eller det finns risk för att olyckan upprepas finns det också skäl för en utredning.

Det är också viktigt att lära sig av det som hänt för att vara bättre förberedd i framtiden.

— Vi överväger om det är möjligt att hitta betydande säkerhetskunskap genom att utreda fallet, säger Veli-Pekka Nurmi.

På god svenska efter många år i en tvåspråkig arbetsmiljö, kan tilläggas.

Händelser som lämnar spår

Hösten 2010 inträffade en allvarlig brand i Nådendal då fem unga dog och nio skadades. Det är en av de utredningarna från början av karriären Veli-Pekka Nurmi minns. Han ledde utredningen, och minns stämningen i samhället som chockartad.

— Nådendal var en liten stad med många unga, nästan alla kände någon av dem som varit på plats när olyckan skedde. Många var upprörda, det var hemskt.

Ett annat fall som berört: I maj 2012 dog en 8-årig flicka efter att ha misshandlats av sin pappa och hans sambo. I medierna gick hon under namnet Vilja Erika. Veli-Pekka Nurmi möter hemska händelser i arbetet varje dag och är härdad, men han kunde ändå inte gå oberörd genom utredningen.

— Om man tänker på vad vuxna gjorde mot en liten flicka… det är vansinnigt.

Å andra sidan är det hans vardag att möta det ohyggliga.

— Varje vardag, varje gång har det hänt något hemskt.

Han minns också olyckan nära Syndalen i Raseborg där tre beväringar dog när ett militärfordon och ett tåg krockade i en plankorsning. Och olyckan i Syndalen där en beväring dog i en nattlig skjutövning.

Båda olyckorna hör till de värsta som hänt under de senaste åren. Utredningarna visade att militären måste planera sina övningar bättre.

— Det är ganska vanligt att vi hittar små saker som olika aktörer kan förbättra för att verksamheten ska bli säkrare. Sällan finns det någon stor, allomfattande lösning, det sker i små steg.

Fri i naturen

Som motvikt till den hektiska vardagen på jobbet går Veli-Pekka Nurmi ut i skogen. Han har under hela sitt liv trivts ute i naturen där han jagar och fiskar.

Den karga naturen med berg och mossa i Kajanaland ger en känsla av frihet. Där kan han vandra med familj eller vänner i flera veckor. Landskapet är helt annorlunda än i de plana hemtrakterna i Satakunta där han jagar hjort och rådjur. Under resorna lever sällskapet nästan enbart på det som finns i naturen.

— Naturen ger mig lugn och ro. Jakten ger också intressanta matingredienser. Vi äter allt vi jagar i Kajanaland, det finns aldrig något att ta med hem.

Jean Lindén/SPT

Jaktlaget vaknar kring fyra-femtiden, sedan bär det av till skogen. Klockan tre på eftermiddagen kommer de tillbaka och tillagar dagens fångst. På kvällen är det bastu och klockan åtta måste alla vara i säng för att orka med samma rutin nästa dag.

— Det är så tungt att man behöver komma tillbaka söderut efter en vecka eller två.

Det intressantaste som finns

Vardagen på jobbet är inte vacker och skön, säger han, den är ofta hemsk. Att förbättra säkerheten i landet är ändå en stark motivation att fortsätta. Han har haft jobbet som centralens chef längre än någon annan tidigare, och förr eller senare bär det av mot nya utmaningar.

Det finns ändå få jobb som är lika intressanta, säger han.

— Jag är stolt över det jobb vi gör, Finlands central är en liten organisation men ändå bland de bästa i världen.

Elsa Kemppainen/SPT

SPT
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln