Vi kan och ska fortsätta mötas, flirta, inleda relationer och ligga med varandra. Men det måste ske med ömsesidig respekt.

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förra veckan brast dammen och en tsunami av mer eller mindre horribla berättelser om sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkter forsade över Svenskfinland.
Många av berättelserna chockade mig. Jag är naturligtvis medveten om att det finns rötägg som inte vet hur en kvinna ska behandlas – men ändå.
Omfattningen och sätten på hur flickor och kvinnor har trakasserats av pojkvänner, lärare, kollegor och släktingar kändes nästan övermäktig att förstå.
Därför är det viktigt att de här historierna berättas. Det är viktigt för kvinnorna att efter år av tystnad äntligen få lätta på skammens tunga börda och inse att de inte är ensamma och att övergreppen aldrig har varit deras fel.
Det är viktigt för männen som beskrivs i berättelserna att förstå vilket lidande deras beteende har förorsakat så många flickor och kvinnor. Det är dessa män som ska stå vid skampålen och känna skuld och ånger – inte kvinnorna.
Men det är också viktigt för män som likt mig levt i en bubbla och aldrig insett vidden av hur stort problemet med sexrelaterade övertramp de facto är, att ta del av berättelserna.
Nu kan vi inte längre säga att vi ingenting visste, och det blir kanske lättare att säga ifrån då vi hör eller ser kollegan, vännen eller släktingen bete sig illa mot en kvinna.
Insikt är första steget till förändring och förhoppningsvis leder #dammenbrister och #metoo till ett mera respektfullt bemötande mellan könen. Alla måste förstå att det aldrig är okej att kränka någons kroppsliga integritet.
Samtidigt gäller det att ha is i magen så att den goda saken inte leder till ett ställningskrig mellan könen där diskussionen endast fokuserar på vad som är tillåtet i umgänget mellan man och kvinna.
Rättspsykologen Jan Antfolk säger i ÅU (1.12) att vanliga män är problemet. Jag är en vanlig man – är jag alltså ett problem?
Frågeställningen har lett till att många oroliga män nu frågar sig om de överhuvudtaget längre vågar närma sig en kvinna i rädsla för att bli anklagade för osakligt uppförande.
Det är klart att man vågar. Men man måste göra det med stil och finess. Att skicka kukbilder till sina drömmars kvinna eller klämma den yppiga blondinen på rumpan vid bardisken är definitivt inte rätt sätt att söka kontakt på.
Däremot går det bra att ge en välavstämd komplimang, bjuda upp till dans eller inleda ett helt normalt samtal om väder och vind, klimatförändringen eller varför inte #metoo-kampanjen.
Män och kvinnor kan och ska fortsätta mötas, flirta, inleda relationer och ligga med varandra. Men det måste ske med ömsesidig respekt. Endast på så sätt kan dammluckorna hållas stängda.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.