Det går lätt fel då man spenderar andras pengar – det lokala bör beaktas då danaarven blir både fler och större
Det blev något av en dubbel besvikelse då Pargas stad skulle hantera den egendom som Houtskärsbon Eino Lehti hade lämnat efter sig.
Först blev Houtskärsbor upprörda då staden ville realisera egendomen – värd över 400 000 euro – för att sedan använda intäkterna till att utveckla Bläsnäs badstrand i Pargas.
Senare såg det ändå ut som om Pargas skulle backa i frågan. Områdesnämnden uppmanades komma med förslag på hur arvet kan användas lokalt.
Därefter klarnade det att staten har första tjing, så det blir sannolikt Närings-, trafik- och miljöcentralen som plockar åt sig nästan all mark som ingår i dödsboet. NTM-centralen motiverar sin ansökan med behovet att ta vara på en fin miljö med bland annat gammal moskog med sköldbarkstallar.
Om vi är riktigt ärliga så är nog det argumentet mer hållbart är stadens, som vill utveckla en strand. Då får man nog tänja på formuleringarna för att det ska kännas som ett ”socialt eller kulturellt” ändamål, som det ska vara då det handlar om danaarv.
Frågan om huruvida det är ok att en Houtskärsbos dödsbo blir en bättre strand i Pargas har många dimensioner. Rent juridiskt är det inte besynnerligt: den som har varken testamente eller arvingar ger andra (stat och kommun) fria händer att använda sig av det som hittas i dödsboet.
Sett ur det stora perspektivet känns det inte heller totalt fel att ”vi alla” – Pargasbor och medborgare överlag – på sikt får en viss nytta av alla danaarv som tillfaller staten.
Det som gör Houtskärsfallet speciellt är två saker. För det första är det inget litet dödsbo. De flesta danaarv är små, men en realisering av den här egendomen skulle räcka till en väldigt konkret satsning på lokal nivå.
För det andra finns det en klar konflikt mellan hur staden tänkte göra nu och tidigare praxis:
”Social- och hälsovårdsnämnden (i Väståboland) har den 18.11.2010 § 113 beslutat att de arvs- och danaarvsmedel som avdelningen förfogar över används i enlighet med donatorernas önskemål så, att den eventuella lokala anknytningen beaktas i mån av möjlighet.”
Då det gäller danaarv finns såklart inga nedtecknade önskemål, som då det gäller testamenterade pengar, men utstakningens kärna borde väl rimligtvis vara den samma: pengar ska gärna användas lokalt.
Det hela handlar om något som kan kallas en moralisk utstakning från tiden då staden var nyfusionerad och de inre spänningarna var starkare. Förenklat sett: Var försiktig med att flytta pengar från ett område till ett annat, för det blir lätt fel.
Utstakningen hittas också i protokollet från Pargas social- och hälsovårdsnämnds möte hösten 2018. Då hade staden en lite större arvs- och danararvspott än tidigare år: ”I år igen är det aktuellt för flera enheter att göra lite större anskaffningar”, kan man läsa i protokollet.
Hur fördelades pengarna? Lokalt.
Seviceboendet Grannas i Nagu fick pengar för möbler och inredningsartiklar. Fridhem i Houtskär fick en summa för en musikanläggning och inredningsartiklar samt till aktiviteter som ökar trivseln. Regnbågen i Korpo tilldelades pengar för visstidsantällningar som möjliggör mer utevistelse och rörlighet. Dessutom fick Regnbågen en skild pott för inredningsartiklar, utemöbler, springbrunn, utegrill och en hel del annat smått och gott. Björkebo fick pengar för nya tv-apparater, rullstolar och andra hjälpmedel samt för aktiviteter.
Frågan om danaarv är aktuell då allt fler dör utan arvingar eller andra nära släktingar – samt lämnar allt större dödsbon efter sig. Därför är det sannolikt att lokala beslutsfattare får nya motsvarande fall på sina bord.
Staten kommer fortsättningsvis att behålla en stor andel av danaarven, men den pott som kan användas lokalt växer sannolikt. Då är det bra att minnas utstakningen från 2010, inte bara i Pargas utan i alla andra kommuner. I mån av möjlighet, glöm inte den lokala anknytningen.
Hellre att arvet skulle användas till Bläsnäs strand än att NMT lägger beslag på arvet utan att ens betala vad det är värt. Det är lätt att använda andras pengar och egendom fel, ännu lättare för myndigheter att bara att stjäla andras egendom.
Bevis på att testamente i någon form ALLTID skall skrivas, så att staten och myndigheter inte bara roffar åt sig sådant som inte tillhör dem. Om NMT vill ha området så är det bara att betala det riktiga värdet.
Är det någon som har förtroende för myndigheter när de bara kör över allt och alla? Dessutom kräver att medborgarna följer lagarna och betalar för sig men inte gör det själv, lagen gäller tidligen bara åt ena hållet och INTE till medborgarnas fördel.