Det går att trygga ett gott liv i skärgården – men det är livsviktigt att öka förståelsen på riksnivå för regionen
Det var en annorlunda tisdag. Två tunga nyheter som berör skärgården kablades då ut. Den ena nyheten handlade om hur förbindelsbåtstrafiken i den västra skärgården ska omorganiseras. NTM-centralen har tänkt upphöra med trafik till öar där det inte finns någon fast bosättning. De med fritidshus ska själva få ordna med sina transporter.
Det var inte konstigt att det här fick många att reagera starkt. Det är inte länge sedan rabaldret kring förslaget om avgifter för förbindelsebåtstrafiken i skärgården – det sköts i alla fall ned – och nu ska då i stället trafiken begränsas?
Det hela blev inte bättre av att de exakta uppgifterna om vilka alla rutter och öar det här kan tänkas gälla inte fanns att tillgå bums. Ovissheten gjorde nyheten ännu otrevligare.
Tisdagens andra nyhet gällde det nationella programmet för utveckling av skärgårds- och vattendragsområden 2020–2023. Det programmets fokus sägs ligga på människorna och ett gott liv i skärgården och vid vattendrag.
Det här kan kan läsa på Jord- och skogsbruksministeriet sajt:
”Skärgårdsprogrammet har utarbetats i samarbete med olika aktörer i skärgårds- och vattendragsområdena med medverkan från skärgårdsborna. Det avspeglar sin tid och uppmärksammar aktuella fenomen, såsom multilokalitet, platsoberoende arbete och smart anpassning.”
Då det gäller transporter i skärgården noteras bland annat följande:
− Vidareutveckla skärgårdstrafiken så att den tjänar alla skärgårdsbors behov: såväl alla fast bosatta och fritidsbosatta i skärgården som företagarna och turisterna.
− Förbättra skärgårdens tillgänglighet för de användargrupper som saknar egen bil och båt
Att trygga skärgårdsområdenas tillgänglighet uppges som ett av de viktigaste målen. Och så ska förbindelsebåtstrafiken vara avgiftsfri, fungerande och passagerarvänlig, enligt programmet.
Frågan inställer sig: Hur ska det riktigt gå att förverkliga både NTM-centralens avvecklingsplaner och ministeriets utvecklingsprogram? De står i konflikt med varandra på ett sätt som gör att de känns omöjliga att foga samman ens med mycket svåra kompromisser.
Samtidigt innehåller såklart NTM-centralens mycket mer, som utveckling av den trafik som finns nu. Likaså finns här en viss rättvisefråga, som också noteras av Jari Nieminen, sakkunnig inom skärgårdstrafiken:
– Det finns hundratals öar i skärgården som inte har någon förbindelsebåtstrafik och alla måste behandlas likvärdigt, säger Nieminen (ÅU, 22.10).
Det som oroar gäller väl inte heller bara det som nu ska bort, utan att det på så vis kanske blir lättare att spara bort något också i framtiden.
Utvecklingen av skärgårdstrafiken förutsätter förståelse för hur människor lever, arbetar och turistar i dag. Tyvärr går det också att presentera upplägget på lite väl enkelt sätt:
– Den avgiftsfria förbindelsebåtstrafiken kostar 30 000 euro per fast bosatt invånare, skrev Turun Sanomat, visserligen med hänvisning till NTM-centralen.
Här kan vi faktisk fråga om det är en saklig, representativ jämförelse, särskilt under ett år då exempelvis Skärgårdshavets nationalpark har varit exceptionellt populär?
Nog ska man väl räkna med också dessa tiotusentals besökare, samt alla fritidsboende. Hur många av dem använder sig inte i något skede av förbindelsebåtar?
Att räkna kostnader per fast bosatta på öarna är som att räkna miljoner som läggs på landsvägar i de mörka byarnas glesbygs-Finland. Sådana ekvationer, där man struntar i vem alla som behöver vägarna, skulle säkert ge lika höga kostnader per fast invånare som NTM-skärgårdskalkyl.
Efter det första starka reaktionerna, förståeliga sådana, är det nu viktigt att medge följande: Det finns en hel del gott i skärgårdprogrammet. Programmet är dessutom övergripande statligt verktyg för framtiden.
Det är trafiken som ska anpassas enligt programmet, på sätt eller annat, kanske också med nedskärningar, men det finns också utstakningar som ska leda till att skärgården stärks. I det arbetet är det livsviktigt att öka förståelsen på riksnivå för skärgården. för det finns väldigt många som inte har mer än en vag andrahandsuppfattning om vår region. Därför är risken för vilseledande fakta – det kostar 30 000 euro per invånare! – stor.
Det handlar helt enkelt om ett enormt pedagogiskt uppdrag om att sprida kunskap om hur människor lever, arbetar och turistar i skärgården. På så vis nås målet, ett gott liv i skärgården.
Förbindels båttrafiiken i Åboland.
För att komma vidare i diskussionen om förbindelsebåtarnas trafik bör följande förslag diskuteras.
Ändra lagen så att trafiken blir avgiftsbelagd, bevilja de fastboende möjlighet att lösa årskort till ett humant pris. Övriga betalar enligt fastställd avgift.
Detta system används på Åland och fungerar.