Emilia Örnmark 30.07.2022 07:00

Att spåret och riktningen i livet var rätt kände Kimitoöns tf kyrkoherde Niina Mura under studietiden i Åbo, då hon extraknäckte som kyrkvaktmästare i Åbo domkyrka.

Mura har nu hunnit jobba som präst i tio år, förutom på Kimitoön också i Hangö svenska församling. Hälften av den här tiden har hon varit kyrkoherde.

Än så länge har Kimitoön alltså ingen ordinarie kyrkoherde, även om Kimitoöns församling för sin del valt Mura till uppdraget. En sista formalitet, att domkapitlet i Borgå stift officiellt utser Mura till Kimitoöns kyrkoherde, kvarstår. Det här sker troligtvis i mitten av augusti, då Mura kan slippa ”tillförordnad” framför sin titel.

Som tf kyrkoherde på Kimitoön har hon fungerat sedan september 2021.

Från Vasa till styrmansstudier i Åbo

Niina Mura är född och uppvuxen i Vasa. Hon är från början helt finskspråkig och har gått grundskola och gymnasium på finska.

– Svenska har jag lärt mig då jag jobbat på Vasabåtarna, säger Mura.

Det finns mer sjörelaterat i Muras bakgrund. Då hon som ung flyttade till Åbo för att studera var den första examen hon tog de facto en styrmansexamen.

– Men jag är ingen sjöman. Jag har aldrig jobbat som styrman.

Började studera teologi som 30-åring

Eftersom favoritämnet i skolan alltid varit religion var det vid teologiska fakulteten vid Åbo Akademi Mura fortsatte studera för att stilla sin längtan efter universitetsstudier.

– Som 20-åring hade jag inte kunnat fatta beslutet att bli präst, säger Mura, som inledde sina teologistudier då hon var närmare 30 år gammal.

Hon känner att det är en styrka i hennes jobb att hon samlat andra erfarenheter innan.

Men det har också funnits ett skede i Muras liv då det kunde ha blivit polis av henne. Med en pappa som var polis har hon vuxit upp på polisstationen. Mura deltog till och med i inträdesprov vid polishögskolan, efter ihärdig träning, men hög feber fällde henne i den fysiska delen.

– Det var väl någon mening i att det gick så.

”Kimitoön kryper under huden på mig”

Till Kimitoön kom Niina Mura för jobbet som församlingspastor. Hon bodde i prostgården i Kimito tills den såldes ifjol. Att kyrkoherdetjänsten på ön skulle ledigförklaras hade hon inte räknat med, därför tog hon jobbet som kyrkoherde i Hangö.

– Men det är på Kimitoön jag lärt mig att vara präst, säger Mura tacksamt.

– Kimitoön kryper under huden på mig på något sätt. Kanske det är för läget på kusten, eller för tvåspråkigheten.

Arkiv/Emilia Örnmark

Ser du Kimitoöns församling som välmående?

– Ja, den är välmående – de som jobbar här mår bra. Men ekonomin är inte välmående, då församlingen har en stor fastighetsbörda sedan kommunsammanslagningen. Pengarna räcker inte till och vår personal är för stor, även om det finns jobb för alla.

Just nu jobbar drygt tjugo personer för Kimitoöns församling.

Mura tycker att samarbetet med kyrkorådet och -fullmäktige fungerar bra i och med att man klarar av att diskutera.

Hon konstaterar vidare att man på Kimitoön över lag är välvilligt inställd till församlingen, som varje vecka får ta emot positiv feedback om sin verksamhet.

– Men mot kyrkan finns däremot kritiska attityder, säger Mura.

Bilden av kyrkan som institution är ofta stel, medan Mura ser Kimitoöns församling som flexibel med en stor hjälpvilja.

Emilia Örnmark

Ett privilegium att jobba som präst

Mura säger att hon har en grundinställning som optimistisk och ivrig och hon gläds över de många människomöten jobbet kommer med. Hon får vara med om speciella saker i folks liv och ingen dag är den andra lik i jobbet som kyrkoherde.

– Det är otroligt hur fin människan är i både glädje och sorg. Det är ett privilegium att få jobba med det.

Västanfjärds kyrka öppnas för lek

I väntan på den dag coronan äntligen ska vara över har Mura längtat efter att förverkliga sin idé om att bjuda in barnen till kyrkan för att leka. Coronan lär vi få leva med ett bra tag till, men nu har Kimitoöns församling hur som helst slagit fast ett datum för lekdagen.

Emilia Örnmark

Den 13 augusti (klockan 11) bjuds alla barn – unga som gamla, församlingsmedlemmar eller inte – in till Västanfjärds nya kyrka. Då bryter man alla inrutade regler om vad som lämpar sig i en kyrka och släpper loss för fri lek. Valet föll på denna kyrka eftersom här finns gott om plats.

– Det blir lite olika program för olika åldrar, men bland annat kan man döpa nallar och dockor här i dopfunten. Jag har gjort liturgiska kläder för barn, säger Mura och visar på två små plagg vid altaret.

Emilia Örnmark

Vidare blir det kanske någon lek som går ut på att hoppa ruta framme på kyrkgolvet eller att krypa under kyrkbänkarna. Och så ska barnen få prova på att hissa upp en liten kyrkråtta i det höga taket.

Emilia Örnmark

Emilia Örnmark
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln