Det är inte fel med konsumtionskritik – men den får inte utvecklas till onyanserad richsplaining
Hur många noterade White Monday förra veckan? Dagens instiftare, svensken Henning Gillberg, vill uppmärksamma cirkulär konsumtion: shoppa begagnat, reparera det som är trasigt, hyr istället för att köpa. Gillberg ser inte världen som svartvit – Black vs White – som vissa konsumtionskritiker gör.
– Absolut, jag är inte emot Black Friday. De går ut med rabatter och det är jättebra för att gemene person kan köpa det de behöver, sade Gillberg till Aftonbladet (25.11).
Den vita måndagens budskap spreds nu av 300 företag och 78 organisationer i 23 länder. Till Finland togs evenemanget i år av Tuuli Solhagen. Hon är liksom Gillberg inne på ett spår där man inte utdömer all konsumtion.
– Vi behöver ju konsumtion för att vår ekonomi ska rulla på, så det är inte så att vi vill få konsumtionen att stanna upp. Däremot måste produktionen och konsumtionen bli mer i balans (Hufvudstadsbladet, 21.9).
Motsvarande inlägg har blivit allt vanligare i debatten i Sverige. Allt fler utdömer pekpinnemetoden.
– Den moraliserande konsumtionskritiken kommer inte sällan från människor med ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital. När de ensidigt kritiserar människor som inte konsumerar hållbart förstår de inte att konsumtion för många människor innebär förbättrat välstånd och att ta klivet ur fattigdom.
Konsumtionen behöver diskuteras, men att förkasta den är en alltför enkel lösning på en komplex fråga, anser Ekström.
En annan som tog upp tematiken var krönikören Patrik Lundberg i Expressen.
– Ska man skämmas för att man jagar reapriser? frågade han (20.11).
Lundberg, som också redogjorde gör sin fattiga uppväxtmiljö, anser att det är den bildade medelklassen som ser ned på extrapriser (så länge det inte gäller bokrea!).
Lundberg anser ändå att det gått för långt med Black Friday, Cyber Monday, Singles’ day … (och så vidare).
Han tror ändå inte på något bestående gott då bojkottarna – som betraktar fattiga människor som ”irrationella och känslostyrda” – fortsätter konsumera som förr.
– Självfallet är det positivt om människor som lever i överflöd avstår från att handla saker de inte behöver. Men kom inte hit och snacka skam med mig, medelklassjävlar.
Det är lite samma tendenser vi kan notera hos oss. En metod är att dumförklara de människor som shoppar på Black Friday med att säga att reapriserna är humbug. Helsingin Sanomat jämförde i två veckors tid priset på 1 100 produkter och hittade flera produkter där reapriset jämförs med ett vilseledande riktpris – men få priser som verkligen kunde anses lura kunderna.
För det första: Är vilseledande reapriser inte ett åretrunt-fenomen
Förr det andra: Kanske det ändå är så att de som har ont om pengar – de som kan väckas mitt i natten och rabbla upp kilopriset på bröd, telefonabonnemangets månadskostnad eller någon annan vardagsutgift – är bättre medvetna om vad saker och ting kostar än journalister.
Men jo, det var ju så sant: de mindre bemedlade är ju irrationella och känslostyrda, som Patrik Lundberg skrev.
Yleprogrammet Vetamix tog i vintras (2.2.) upp ett ämne som tangerar det här. Höginkomsttagare känner inte till låginkomsttagarnas liv och vice versa, enligt Elina Turunen vid institutet för hälsa och välfärd (THL). Turunen, som har forskat i hur det är att leva i fattigdom, pekade på hur det i Finland finns nästan en halv miljon människor vars inkomster inte räcker till för en rimlig minimikonsumtion.
– Ändå får fattiga ofta höra korkade tips av personer med mer pengar än de själva har. ’Goda råd’ som på riktigt inte alls är till någon nytta. Det här kallas för richsplaining.
Richsplaining (från rich = rik och explain = förklara) är då en rikare person ger självklara och ofta korkade råd och tips till en fattigare person. Det behöver inte ens handla om egentliga ”höginkomsttagare” – oftast är de fattigas vardag okänd också för medelinkomsttagare.
Det är solklart att det bland dem som satsar på Black Friday-shopping finns många som aldrig behöver grubbla över hur pengarna ska räcka till. Men där finns också de som verkligen behöver en chans att göra ett kap. De varken syns eller hörs i debatten.
Kanske den nyanslösa konsumtionskritiken också bottnar i att så många redan har så mycket att de gärna vill rikta kritiken mot något konkret och synligt som de kan (och har råd att) ta avstånd från?
Köp inget-dagen kunde för övrigt gott döpas om till Köp inget onödigt-dagen. Då riktas också kritikens udd mot helt andra grupper än de som jagar efter erbjudanden. Det är lätt att moralisera då hemmet redan är fyllt av allsköns apparater och annat skräp.
Reatrender som Black Friday och Cybermonday borde begränsas till fredag+veckoslut och samt måndag enbart näthandel.
Har du hört om senaste trenden som Gigantti startade, nämligen att man måste KÖA till nätbutiken? Har aldrig råkat ut för sådan idioti tidigare sedan internets start 1995?
Smart konsumtion där man planerar sina köp och har koll på priser så kan man spara massor under dessa dagar, särskilt om man kollar på utländska nätbutiker.
Lätt att ha koll på vad t.ex elektonik kostar men kläder är svårare. Vad sedan som kan kallas för onödig konsumtion är en tolkningsfråga. Ibland kan det vara smart att köpa på hög nu trots att man kanske inte nu behöver t.ex nya byxor eller skjortor.
Det som irriterar är att man vet inte vad som är ”normalpris” och vad som är ”rea” med alla dessa reor varje vecka. Ännu värre är att vissa företag dessutom höjer priset på vissa produkter innan dessa stora trendreadagar och ”reapriset” kan vara bara 10€ lägre in tidigare ”normalpris”.
En annan sak som irriterar med Black Friday är att det är allt annat än mat som man lockar med även om matbutikerna även har dragits in i denna circus.