Stöden hjälper – men räcker inte till
Riddo Ridberg svarar i telefon en stund innan han ska på spelning – ett företag har bokat in honom och hans kompis för ett gig. På distans förstås. Strömmad kultur.
– Det är vad det är. Men det kunde ju vara värre. Det kunde ju ha blivit krig eller något sånt, säger han.
Ridberg är mångsysslare inom kultur, men det är de större teaterprojekten han lever på – musiken ger fickpengar, säger han – och alla större teaterprojekt har skjutits upp.
– I våras och somras var det tänkt att jag skulle regissera i Raseborg, men det sköts upp. Samma med Teaterboulagets uppsättning nu i höstas.
Och ovissheten tär på, det att inte kunna planera in en framtida inkomst ens om ett halvår.
– Det är ett jäkla räknande fram och tillbaka. Man tänker hela tiden ”det kan ju bli ändringar” och så vågar man inte.
Kulturbranschen svårt drabbad
Han är lite irriterad på att kulturbranschen har varit så utsatt för restriktionerna.
– Ser man på ÅST, till exempel, så är det hurja avstånd och munskydd. Men i köpcentren dräller folk omkring hur tätt som helst. Det är nog inte bara min åsikt, utan ganska allmänt att kulturen har dragit nitlotten under corona.
Problemet är att kulturarbetarna är utspridda och inte vana att mobilisera sig. I Svenskfinland har mobiliseringen främst gjorts av Thomas Enroth (läs mer här), men han står ganska ensam – även om han backas upp av många.
– Han överlämnade också en adress till kulturministern med närmare 5000 namn om att något måste ske. Enroth är krigaren nu som står upp för alla och har blivit förespråkare för oss alla. Men annars är vi nog ganska ensamma allihopa.
Stödet räcker inte i längden
Tiina Lindfors, som sitter i ledningsgruppen för dansteatern Eri i Åbo, säger att läget för kulturbranschen är svårt, men hon vill inte jämföra med andra branscher.
– Det kan jag inte, för jag jobbar inte i andra branscher. Men för vår del får vi ställa in tio föreställningar nu före jul, och det innebär en förlust på någonstans mellan 20 000 och 30 000 euro. Då är det ganska tydligt att stödet vi fått på 83 000 euro inte räcker någonstans i längden.
Matti KivekäsHon kan dock tycka att det finns en orättvisa i hur man har satt samma begränsningar på stora och små teatrar.
– 50 procent färre i publiken för oss är inte samma som 50 procent färre för stadsteatern till exempel. Vi har i princip alltid fullsatt och det är det vi lever på.
Eri fortsätter som vanligt
Lindfors ser ändå med tillförsikt på framtiden – helt enkelt för att hon måste.
– Det är det enda sättet att klara sig just nu, att planera som vanligt. Men vi får hoppas att samhället ser radikalt annorlunda ut när vi har vår nästa urpremiär, säger hon.
För Riddo Ridberg, som för tillfället är deltidsarbetslös och har klarat sig med hjälp av stöd från kulturfonden, finns det också visst ljus i tunneln.
– I vår och sommar blir det omstart på Raseborgs teater och till hösten finns två större projekt i planerna som förhoppningsvis blir av, säger han.
Kulturen är en del av det bränsle de flesta av oss lever av. Så vi måste tillsammans se till att producenterna klarar sig över denna pandemi!