Det är dags att planera tiden då coronajäkelskapet är över
Jobbar du på distans? Vet du vilka villkor som i så fall gäller för dig? För många kan mycket vara oklart, som det var gränserna för ”arbete” egentligen går där hemma – om sådana ens finns och i så fall hur de är definierade.
Kanske du är totalförsäkrad och inte behöver fundera på den gamla anekdoten om hur man på vägen till jobbet ska minnas att falla framåt – om man är på väg att falla, alltså – för då täcks man att arbetsgivarens försäkring. Om man trillar åt andra hållet är det hemförsäkringen som gäller.
Det kan låta som ett dåligt skämt, men passar egentligen riktigt bra in här, för om det är något det här distansåret har bjudit på, så är det också tokigheter och dålig humor. Sådant behövs för att folk ska orka.
Och orka, det gör många. Arbetshälsoinstitutets enkät från i fjol höstas tydde på att coronavåren gjort människor gott. De hade engagerats och mer sällan drabbats av arbetsutmattning.
Det här berodde bland annat på att många gillade det allt självständigare arbetet och möjligheten (eller nödvändigheten i) att lära sig nytt. Det känns alltid bra då man märker att man utvecklas, inte sant?
Folk mådde överlag bättre i juni i fjol än vid årsskiftet 2019–2020, före coronajäkelskapet, enligt Arbetshälsoinstitutet.
Det finns potential, med andra ord, för livskvalitet också då man distansjobbar. För chefer, däremot, har det för det mesta varit tuffare än normalt, enligt Arbetshälsoinstitutets enkät.
Dessutom var det säkert få som i juni räknade med att undantagstillståndet skulle vara något av ett nytt normalt för en lång tid framöver. När solen skiner i juni och semestern närmar sig är det lätt att se det positiva och ge positiva enkätsvar.
Sedan ska vi såklart inte glömma alla dem för vilka hela begreppet distansjobb känns nästan fiktivt. Många har inte jobbat på distans och kommer aldrig att göra det. Det enda vi kan hoppas är att de kan ge sen chans att vila ut, ta igen sig.
Det finns förstås också branscher där man alltid jobbat på distans – och de undrar vad hela snacket handlar om.
Det är ändå nu man på många arbetsplatser borde inse följande: Coronaepidemin kommer att vara över en vacker dag, och den dagen är trots allt inte så långt borta. Och det kommer inte att gå så att arbetsgivarna bara utbrister: ”Hej, nu återvänder vi till jobbet och allt är som förr”.
För det första finns det många som vant sig att jobba på annat sätt. Det finns arbetsplatser där kolleger plötsligt dykt upp på möten på datorskärmen och avslöjat att de befunnit sig på annan ort, i ett annat landskap eller i till och med i helt annan del av landet.
Senare har kollegerna kanske undrat sinsemellan om något sådant ens kan vara tillåtet, och var gränserna dras. Hur tydlig var arbetsgivaren då folk började jobba hemifrån? Är det ok att somliga mellan raderna har läst in fler frihetsgrader än andra?.
Vissa viskar om kolleger som inte ens är kvar i Finland. Å andra sidan kommer de vid behov till och med kanske snabbare tillbaka till kontoret från ett annat land än vad somliga gör från en stuga i norr. Om de nu av någon anledning behöver infinna sig där.
Hur mycket distans är alltså på tok för mycket distans?
Många befinner sig i en gråzon. Andra har också kollat in vilka nya möjligheter det finns där ute. Den annorlunda vardagen kan ha fått beslut att mogna. Det finns till och med de som sålt sina hem i staden och flyttat längre bort från jobbet, till ett billigare hem. De har redan beslutat att de gärna fortsätter jobba, men med andra villkor, och de är inte ens redo att förhandla.
Utgångsläget är dessutom säkert brokigt i olika branscher. Det finns arbetsgivare som vill återgå till hur allt var förr men vars anställda inte vill det. Det finns de anställda som längtar efter att återvända men har arbetsgivare som kanske tänkt om.
Det finns också de som kommer att ha svårigheter att återvända till en någorlunda normal vardag, eftersom distansjobbet inte har gjort dem gott. Och de mår inte bra av osäkerhet kring hur allt ska bli. Arbetshälsoinstitutets enkät kan i fjol ha gett en positiv bild av hur allt var i ett initialskede, men då allt bara dragit ut på tiden, är läget knappast lika gott nu.
Förberedelserna för en återvändo till det nya normala måste i alla fall börja nu, det är något som både arbetsgivare och anställda bör inse. Det sker inte så att det bara ges ett datum då alla ska infinna sig.
I bästa fall, genom diskussioner med de anställda, går det att ta tillvara allt det som kan ha varit gott under distanstiden. Då kan företag och arbetsgemenskaper till och med må bättre än vad de gjorde innan allt började gå snett. Det finns potential för både arbets- och livskvalitet också då man distansjobbar mer.
PS. Ibland kan man ge starka lästips, som det här: artikeln ”R.I.P. toimisto” i onsdagens Helsingin Sanomat.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.