Deras Sixten vägde 750 gram då han föddes i Åbo: ”Han var i miniatyrformat, bara skinn och ben”
I dag 17.11 firas den internationella prematurdagen. Det är en dag som Åboborna Linn Jaatinen och Niklas Åkerblom-Jaatinen gärna uppmärksammar.
Den 29 december 2019 var en speciell dag för dem.
Då föddes deras son Sixten, 13 veckor innan beräknat datum.
Sixten är parets första barn och hör till den cirka en procent i Finland som föds som mycket små prematurer.
Han vägde 750 gram och var 33,50 centimeter lång och hans första blöjor var stora som tändsticksaskar.
I dag har vikten gått upp till över sju kilo och längden fördubblats. Sixten är frisk och glad.
Att Sixten föddes som prematur kom inte som en överraskning för Linn Jaatinen, eftersom hon redan i ett tidigt skede förvarnades om att det kan ske.
– Jag hade högt blodtryck redan innan graviditeten och drabbades av en blodtryckssjukdom. Vecka 20 visade laboratorieprover tecken på en begynnande havandeskapsförgiftning som kan leda till att barnet föds för tidigt. Vecka 22 låg jag en natt inne på sjukhuset.
I vecka 24 lades hon in på sjukhus fram tills förlossningen som skedde 13 veckor innan beräknat datum, då läkarna ansåg att han har större chans att överleva utanför livmodern i kuvös.
– I vecka 24 fick jag den första kortisonsprutan, jag hann sedan få ytterligare en, vilket var viktigt. Mina värden följdes med mycket noggrant och man undersökte att barnet rörde sig som vanligt i magen. Han sparkade och höll på.
Kortison ges till gravida som riskerar föda för tidigt, bland annat för att det hjälper lungorna men också tarm- och nervsystemet att mogna.
Berömmer vården i Åbo
Linn och Niklas berömmer vården på Åbo universitetscentralsjukhus och vill lyfta fram det faktum att prematurvården i Finland är i toppklass.
– Vi var ganska förberedda då det var dags att föda, vården var fantastisk. Men det går ju inte att förbereda sig helt och hållet. Vad som helst kan hända och det kan uppstå mycket problem med exempelvis barnets hud eller tarmar.
Läkarnas och sjuksköterskornas lugn och digra kunskapsnivå var till stor nytta för paret.
– Alla var mycket sakliga och de hade en plan för allt och tänkte alltid ett steg framåt. De talade om att det kommer att bli en tuff start, men lyfte fram att alla barns liv är värdefulla.
En mycket stor andel av dem som föds i vecka 26 har goda chanser att överleva. En sjuksköterska sade att det var en tuff typ som väntade i Linns mage, en som var väl förberedd på vad som komma skall.
Lyckligt lottade finländare
Linn slogs av tankar på hur lyckligt lottade finländarna är.
– Man tänker inte på hur bra det är att vi har elektricitet och rent vatten. Bara en sån sak.
Sixten behövde definitivt elektricitet då han låg i högfrekvensrespirator. Respiratorns effekt skruvades gradvis ner då han så småningom började kunna andas bättre själv.
Totalt tillbringade familjen lite under tre månader på sjukhuset efter födseln.
Den 23 mars 2020 åkte de hem efter att ha fått vara på permission två dagar innan. De upplevde det som viktigt att få testa på livet hemma, och gläds över att vården på ÅUCS var familjecentrerad.
Linn var i för dåligt skick för att orka vara i salen där Sixten låg i kuvös efter förlossningen. Det var hennes man som fick tillbringa mest tid med och lära känna sonen de fyra första dagarna.
– Niklas fick hålla turvis mig och turvis Sixten sällskap. Jag tror att det var en bra erfarenhet för honom.
– Han fick hålla Sixten tre dagar efter att han hade fötts. Barnen mår bra av hud mot hud-metoden, som vi använde flitigt, men de mår också bra i kuvösen. Det som är svårt är att flytta barnen till och från kuvösen. Det tär på deras krafter.
Förutom lungorna var Sixten helt färdigutvecklad.
– Men han saknade det som bebisar vanligtvis har, hull och knubbighet. Han var i miniatyrformat, bara skinn och ben. Hans armar var stora som fingrar. Men han liknade min man över hakan och munnen, det kunde man se redan då han föddes. Det är sådana intryck man minns. Men Michelingubbsvecken hade han ju inte.
”Det var också svårt att bara hålla handen stilla och avslappnad på honom för att trösta”
Föräldrarna upplevde det som utmanande att veta hur man ska hantera ett så litet barn.
– Vi var osäkra på hur hårt vi fick ta i honom och hur vi skulle röra vid honom. Det var svårt för mig att inte kunna följa mina instinkter och ta upp honom i famnen då han grät. Det var också svårt att bara hålla handen stilla och avslappnad på honom för att trösta. I dag stryker jag honom över huvudet då han ska somna, men det fick vi absolut inte göra i början.
Då läkarna skulle ta blodprov på Sixten fick han några sockerdroppar och modersmjölk för att lugna ner honom.
Det gällde också att vara närvarande så mycket som möjligt, och personalen uppmuntrade föräldrarna att testa sig fram med hjälp och stöd av dem.
Sixten kunde ammas helt och hållet först från sex månaders ålder, men då åt han redan fast föda. Innan dess fick han modersmjölk – till en början via en sond, sedan parallellt nappflaska, amning och sond.
Finland centraliserar vården av mycket små prematurer och vill undvika att de flyttas efter födseln. På ÅUCS vårdas prematurer från exempelvis Österbotten och Åland.
Linn och Niklas bor tio minuter från ÅUCS vilket också underlättade livet efter förlossningen då paret kunde sova hemma men vara på sjukhuset på dagarna.
I dag lever familjen ett vanligt småbarnsliv, men anpassar sig som resten av Finland efter coronaviruset. De har bland annat tillbringat tid på stugan i Pargas.
Sixtens ettårsdag närmar sig med stormsteg, men den firas småskaligt, säger Linn.
– Vi hoppas på en fin tid efter coronan, och på att kunna fira till exempel hans två- eller treårsdag lite större.
Avhandling: Prematurvården i Finland är i toppklass
5–6 procent av barnen som föds i Finland föds innan graviditetsvecka 37. De som föds för tidigt kallas prematurer, och har en födelsevikt på under 2 500 gram. Små prematurer väger under 1 500 gram.
Cirka 1 procent föds som så kallade mycket små prematurer, och väger under 1 000 gram.
Prematurvården i Finland är i toppklass, visar en färsk avhandling vid Åbo universitet.
– Över 90 procent av barnen som väger under 1500 gram vid födseln föds på universitetssjukhus. Vården i Finland är i världsklass, säger ML Kjell Helenius som också är barnläkare på ÅUCS, i ett pressmeddelande.
Helenius har bland annat gått igenom stora mängder material om hur Finland centraliserat vården och vad det har kostat.
Enligt forskningen har kostnaderna varit förhållandevis små, och centraliseringen har underlättats av fungerande vårdenheter och aktivt engagemang av de anställda.
Finland centraliserar prematurförlossningar eftersom de nyfödda har bättre chanser att överleva om de föds på ett välutrustat sjukhus där personalen är van vid dylika situationer.
Helenius avhandling heter ”Centralisation of very preterm deliveries and benchmarking of neonatal care”.
Fantastiskt vilken fin vård o kunskap!