Den värdefulla hjälpen måste dirigeras rätt
Rysslands angrepp mot Ukraina har väckt ett stort intresse att hjälpa de drabbade. All hjälp behövs, men hjälpen måste samordnas av proffs.
På många håll i Finland har det uppstått spontana hjälpinsatser för att stöda och hjälpa dem som drabbats av kriget i Ukraina. I Pargas har det visat sig att ivern att hjälpa även kan leda till oklara situationer och meningsskiljaktigheter.
I krissituationer behövs allas insatser. De som vill hjälpa, ska vara i kontakt med etablerade hjälporganisationer. Det är viktigt att den starka viljan att hjälpa styrs till och koordineras av professionella hjälporganisationer. Dessa organisationer upprätthåller kontinuerlig krisberedskap och har även behövliga internationella nätverk.
Röda Korset och andra hjälporganisationer har utarbetade krisplaner och en professionell organisation för att hantera krissituationer. Röda Korset koordinerar, samarbetar och sköter också kontakten till kommuner och behövliga myndigheter.
Röda Korsets flyktingmottagning har utbildade hälsovårdare, psykologer, socialarbetare och annan personal som arbetat många år med krishjälp. De som redan har drabbats av ett krig eller en kris ska inte utsättas för en situation, där de kan drabbas av att hjälpen inte synkroniseras och sköts av experter.
Problemet med de välmenande frivilliga hjälpaktionerna är att aktörernas roller är oklara, mekanismer för beslutsfattande saknas och musklerna för att på lång sikt hantera situationen saknas. Människor som kommer från krisdrabbade områden är i behov av många former av yrkesmässig individuell hjälp och stöd. Bristen på struktur och system, får inte äventyra hjälpen till de hjälpbehövande.
Den frivilliga hjälpinsatsen är värdefull och den behövs. På Kimitoön har man med frivilliga krafter och 300 frivilligtimmar i Röda Korsets regi, gjort i ordning 12 bostäder, där man vid behov kan inkvartera flyktingar. Det här visar styrkan i rätt riktade hjälpinsatser, som man uppnår genom att samordna hjälpen via beprövade organisationer.
Kriget i Ukraina har visat att det finns en stor beredskap att hjälpa de nödställda. Både privatpersoner och företag har på olika vis visat sin vilja att hjälpa. Samtidigt är det skäl att fundera på varför det uppstår oorganiserade ad hoc-insatser.
Beror det på att man inte litar på myndigheters, kommuners eller etablerade organisationers förmåga att sköta sina uppgifter i krissituationer? Trenden att jag själv vet bäst, som är tydlig också beträffande coronapandemin, är inte ett gott tecken och kan försvaga samhällets grundpelare.
Migrationsverket, kommunerna, Kyrkan, Röda Korset och Unicef är exempel på en lång rad aktörer med ett gediget kunnande inom krishjälp, som även har beredskap och kapacitet att hantera flyktingströmmen från Ukraina.
Det bästa sättet att visa sin omtanke och hjälpvilja är att se till att de som behöver hjälp, får den hjälp de behöver, inom ramen för de officiella hjälporganisationernas kanaler.
Bra skrivet Tom!
Hjälpinsatsen riktad till nödställda på flykt från Ukraina eller de stackare som ännu är kvar där skall vara rätt riktad och framförallt skötas organiserat. Ni som hjälper till via olika fb grupper gör en fantastisk insats men faktum är att de goda viljorna blir för många och svåra att koordinera.
Slutligen vill jag påpeka att det kommer kvotflyktingar från Kongo till Pargas senare i vår, antar att det då också finns många hjälpande händer.