Den trolska skogen i Mälikkälä skyddas – Turkka Korvenpää vet vilka mossor som trivs här
Hösten är den bästa tiden att artbestämma mossa. Andra växter har vissnat och fukten får mossorna att framträda bättre i naturen, säger biologen Turkka Korvenpää.
– Detaljer som skiljer de olika arterna åt är ofta så små att jag behöver min lupp. Ibland behövs också mikroskop.
Platsen är skogsområdet strax norr om Pålarevägen i stadsdelen Mälikkälä i västra Åbo. I väst finns stadsdelen Kuloinen i Reso. En kilometer österut ligger Skogsby-Kungsbäckens naturskyddsområde.
Korvenpää är här eftersom hans företag Envibio fick uppdraget att kartlägga mossor.
– Jag börjar med att studera flygbilder och kartor samt information som kan finnas i Finlands artdatacenter.
Området vid kommungränsen är ett populärt rekreationsområde men kanske inte ett av de mesta kända.
Somliga känner till platsen eftersom de har besökt den udda stenformationen ”Tapios altar”, ett massivt flyttblock som verkar vara noga placerat på tre små stenar.
MapCreator / ÅUKorvenpää räknar upp arter: bergklomossa eller cypressfläta, kuddäppelmossa, opalmossa … och mycket mer. För en lekman verkar mosstäcket bestå av en och samma art, med femtio nyanser i grönt.
Någonstans finns också grön sköldmossa, som växer på murken ved av barr- och lövträd i äldre skogar. Så mycket av den varan finns här ändå inte, i alla fall ännu.
– Det här kan egentligen inte kallas egentlig gammal skog, säger Korvenpää.
Det här är ekonomiskog där man slutat avverka för en tid sedan. Därför finns det få omkullfallna träd i terrängen.
– Men här finns exempelvis långfliksmossa.
Den arten är något av en indikator – en signalart – på att det så att säga finns potential i skogen. Långfliksmossa växer nämligen på gamla stubbar och avbarkade trädstammar.
– Efter tjugo–trettio år kan områdets naturvärden ha ökat klart, säger Korvenpää.
Kartläggningen av arter är ett steg i processen att skydda en del av området. Allt började med ett invånarinitiativ som undertecknades av tusentals personer och överräcktes till Åbo stad 2018.
Skyddsmålet finns nu också i borgmästaravtalet. Invånarinitiativet gällde i praktiken hela grönområdet norr om Mälikkälä, men så stort blir inte området.
Arkiv/Stefan HolmströmNästa år är det tänkt att stadsstyrelsen i Åbo ska fatta ett beslut om saken, varefter det formella skyddsbeslutet kan tas av NTM-centralen. För detta behövs data som den som nu samlats in av Korvenpää.
– Det undersökta områdets areal avgör inte arbetets omfång, men för det mesta handlar det om flera dagar i terrängen.
Korvenpääs företag fokuserar inte bara på mossor. Han har också kartlagt exempelvis trollsländor. Ibland kallar han in andra experter från specialområden, beroende på uppdragets art.
Då det inte finns så många mossexperter, får Korvenpää resa en hel del, ibland till Lappland. Han gillar mer udda mossmiljöer, som Kaavi i Norra Savolax där det finns områden med mycket alkalisk jord.
– I den regionen är det vanligare än här att någon som jag möter i skogen frågar vad jag sysslar med.
Stefan HolmströmFör den som vill lära sig mer tipsar Korvenpää om ”Mossor – en fältguide”. Boken har bestämningsnycklar för alla mossor som hittas i Norden. En annan bra bok är ”Sata sammalta”. Båda hittas genom bibliotekens Vaski-tjänst.
– Brittiska böcker är också bra eftersom de innehåller en stor del av våra arter.
Sedan finns det enorma svenska artprojektet Nationalnyckeln, som har producerat fyra volymer om alla bladmossor.
Ändå är det ibland knepigt för en expert att veta vad det är som hittats, som då Korvenpää samlade arter i Houtskär.
– Då hittade jag något jag trodde var en viss gräsmossa. Senare var det ändå en rysk forskare, på besök, som identifierade den som en helt annan art.
Det visade sig att Korvenpää hade hittat en i Finland tidigare okänd mossa.
För det mesta handlar såklart vardagen om systematiska rutiner, med fältarbete från april till oktober. Det är en intensiv tid med långa dagar utomhus.
– På min fritid rör jag mig därför faktiskt inte så mycket i naturen, medger Korvenpää.
Vad är mossor?
En grupp gröna landväxter som sprider sig med sporer.
Mossorna består av två generationer: den synliga (ofta gröna) mossan och sporhuset, delen som växer ut och sedan sprider sporerna.
Det finns tre grupper (divisioner), med olika uppbyggnad och utseende: bladmossor, levermossor och nålfruktsmossor.
De flesta mossarter har stam och blad, vilket skiljer dem från lavar, som är en dubbelorganism mellan en svamp och en alg.
I hela världen finns uppskattningsvis 18 000 mossarter. I Finland har man påträffat närmare 900.
I Finland är bladmossor (cirka 650 arter) och levermossor (cirka 230) de vanligaste.
Nålfruktsmossorna i Finland är bara två till antalet.
I Finland finns en särskild mossexpertgrupp som nyligen har uppdaterat listan över hur olika mossor förekommer i Finland. Samarbete sker med europeiska mosskyddskommittén ECCB, internationella naturvårdsunionen IUCS och med forskare i grannländer.
Källa: Finlands miljöcentral, Mossornas vänner (Sverige) och Wikipedia.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.