"Den här typen av dumheter uppstår när den offentliga sektorn anammar näringslivets varumärkesstrategier"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Om två år går en rad instanser – bland dem regionförvaltningsverken, NTM-centralerna och Valvira – samman och bildar ett enda stort ämbetsverk, nämligen Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.
Nej jag tänker inte tråka ut er med fakta om denna jättebyråkrati. Intressantare är ämbetsverkets namn.
Tjänstemännen har nämligen tänkt att namnet Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet – på finska Valtion lupa- ja valvontavirasto – är för krångligt för vanligt folk.
Ämbetsverkets har därför döpts till ”Luova”.
Det finns flera problem med den här typen av varumärkestänk, för det är vad det handlar om: ett försök att sälja en myndighet som inte ska behöva säljas.
För det första: inte ens på finska håller förkortningen streck. Ämbetsverket skulle först heta Valtion lupa-, ohjaus- ja valvontavirasto.
”Ohjaus” föll bort, men då hade man redan förälskat sig i ”Luova” så o:et blev kvar, trots att det inte hänvisar till något.
För det andra: namnet ”Luova” – på svenska ”kreativ” eller ”skapande” – är missvisande.
Ämbetsverket ska ”trygga de grundläggande rättigheterna och rättssäkerheten genom att sköta sina lagstadgade… uppgifter”.
Det här är motsatsen till kreativitet! Och av en orsak. Om det handlar om min rättssäkerhet föredrar jag en paragrafryttare framför en konstnär.
För det tredje: också på svenska är det tänkt att denna tvåspråkiga myndighet ska heta ”Luova”.
Det här motiveras med att ”Luova” är ett varumärke – jämförbart med Fjällräven (mitt exempel) – som ska etableras bland allmänheten.
Den här typen av dumheter uppstår när den offentliga sektorn anammar näringslivets varumärkesstrategier.
De ansvariga gör så för att de tror att offentliga tjänster – i detta fall ”tillstånds-, registrerings- och tillsynsuppgifter” – är jämförbara med, säg, ett besök till frisören eller en prenumeration på Netflix.
Offentliga tjänster är inte sprungna ur konsumism. De finns till för att möta våra lagstadgade rättigheter, men är också en förlängning av våra skyldigheter.
När jag vänder mig till en myndighet är det inte för att jag suktar efter att få mina ”registreringsbehov” tillfredsställda. Jag vänder mig till myndigheten för att jag måste och för att myndigheten finns till för att bistå mig.
För det behövs inget ”brand”. Det behövs ett tydligt myndighetsnamn, på mitt modersmål.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.