Den hållbara klädkonsumtionens dag i Kimito
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Man kunde kalla denna lördag i Kimito för Den hållbara klädkonsumtionens dag. Förutom att den nationella klädbytardagen uppmärksammas av Marthaföreningen i Kimito så arrangerar Amosparkens föräldraförening en loppis för barnkläder och -prylar.
Eleverna deltar i arrangemangen och tänker kanske till en extra gång vad hållbar klädkonsumtion innebär. De är med om att erbjuda mer hållbara val för föräldrar i trakten.
Marthornas klädbytardag har som mål att minska textilavfallet och ge kläder nytt liv. Det är värt att tänka över att en finländare konsumerar kring 15 kilogram textilier per år. I hela landet produceras årligen 90 000 ton textilavfall. Det motsvarar ungefär en Viking Grace och en Amorella.
Som bekant är textilindustrin en miljöbov, där enorma naturresurser går åt.
Nyblivna mammor brukar få tipset att tvätta nya kläder innan man klär barnen i dem – detta för att bli av med spår av skadliga kemikalier. Hur sjukt är inte det egentligen.
Barn gillar nya kläder, men det är ohjälpligen den som håller i plånboken som har makten. Samtidigt har jag full förståelse för den trötta förälder som ger efter då ungen kastar sig på golvet i klädaffären och skriker sig röd och blå efter skjortan med bild av den blonda tjejen som bygger slott av is.
Föräldrar har inte övernaturliga krafter, liksom vissa nyss nämnda. Det är mänskligt.
Men låter man bli att presentera frestelsen är den lättare att stå emot.
Jag vill dock tro att den generation som växer upp i dag är mer medveten om problematiken kring en överdriven klädkonsumtion. Det är vanligt med loppis i dag, och det är okej om den blonda isslottskonstruktören är avbildad på ett plagg som inte är helt nytt.
Men då måste förstås möjligheten erbjudas.
Mitt loppisintresse vaknade först då det blev dags att köpa dyra små vinteroveraller, barnvagnar och annat en liten människa behöver.
Som barn hade jag i och för sig begagnade kläder, men de kom från bekanta människor. Anonyma loppiskläder kändes inte okej på den tiden.
Men jag är glad att mina barn tycker annorlunda. Oftast är det just på loppis vi söker det vi saknar.
På vårt köksbord ligger en lista över utförda tjänster (lavoartvätt, dammsugning etc). En liten hjälpare har räknat dagarna till Amosloppiset och väntar på sin lön.
Dags att shoppa loss!
Emilia Örnmark
Journalist, loppisfreak
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.