Den ena hade idrotten som yrke och den andra har det som en kär hobby – idrottens förtjänstmedalj får de båda två
”Minister Bergqvist förlänade förtjänstkors och förtjänstmedaljer inom motion och idrott” lydde den något torftiga rubriken på ett pressmeddelande som Undervisnings- och kulturministeriet skickade ut i slutet av februari. Som bilaga fanns en lång lista med namn på personer som jobbat länge och ihärdigt för motionens och idrottens väl.
Bakom namnen i listan döljer sig lika många historier som namn – och vi på ÅU valde att fokusera på två som figurerat mer eller mindre regelbundet både i våra spalter och med säkerhet blivit bekanta för svenskspråkiga idrottsintresserade i Åbo med omnejd.
Carl Myrberg, mångårig motionsinstruktör vid Åbo Akademi och Jens Backlund, den finländska handbollens levande lexikon och en av de mer kännspaka (finlandismen må tillåtas) idrottsrösterna i speakerrollen vid handbolls- och fotbollsplanerna i regionen alltsedan 1980-talet, fanns med bland de som tilldelades förtjänsttecken.
Myrberg och Backlund förlänades nu förtjänstmedaljer med förgyllt kors, den tredje högsta rangen av ministeriets förtjänsttecken inom motion och idrott.
Mikael HeinrichsNybliven pensionär
Myrberg är nybliven pensionär efter att de senaste sju åren arbetat för Campus sport, Åbohögskolornas gemensamma idrotts- och motionsorganisation. Men han har sammanlagt 33 år i branschen bakom sig – och har sett det mesta inom studerandeidrotten, där han i praktiken på egen hand skötte om ÅA:s motionsärenden mellan 1991 och 2016.
– Officiellt blev jag pensionär 1 mars, men i praktiken gjorde jag min sista arbetsdag på Campus Sport redan innan jul. Det var Studerandenas idrottsförbund som fyller 100 år i år som ansökt om medaljen, vet Myrberg berätta.
– Förstås är det en kul grej, man har ju sett vilka andra som fått medaljerna under åren.
100-årsjubileet till ära kommer idrotts- och ungdomsminister Sandra Bergqvist att dela ut inte mindre än 30 förtjänsttecken under Studerandenas idrottsförbunds jubileumsfest den 13 april.
Hur mår studerandeidrotten i Åbo just nu enligt dig?
– Det finns alltid de som är intresserade av idrott, antalet utövare minskade förstås under coronaåren men nu börjar folk sakta men säkert hitta tillbaka igen. Då vi bett om feedback är det väldigt få som tycker att det är för dyrt att idrotta och motionera som studerande i Åbo. Förstås har det ändrat en hel del sedan min egen studietid då studerandeidrotten var helt gratis.
Han minns också tiden då högskolorna fikade efter Caribiahallen som en central plats för studerandeidrotten, men det gick senare om intet.
– Vi hade länge uppvaktat staden och lägesmässigt hade det ju varit optimalt.
Myrberg har också figurerat i ÅU:s spalter då han skrev volleybollsreferat från bland annat IKA-volleys matcher.
– Volleybollen och rinkfotbollen är de grenar som legat närmast hjärtat både som aktiv och som tränare. Men mitt liv har på många sätt varit fyllt av motion och idrott, men på tv brukar jag inte orka se på sport.
Myrbergs intresse för idrott och motion kom hemifrån, hans far spelade fotboll i Pargas IF, morbröderna var också aktiva inom fotbollen bland annat i GBK. Som aktiv idrottare var Myrberg med om tre FM-guld i rinkfotboll – alltså inte futsal, utan den varianten som spelades i en ishockeyrink – med Resolaget FC Ihala.
– Pappa var med i Piffens lag som spelade i Finlandsserien 1948 och han berättade en hel del historier bland annat om bokstavligen kalla duschar och annat, minns Myrberg.
Numera är det motionslöpning som gäller – bland annat direkt efter intervjun bar det iväg på en runda.
Handbollsoraklet
Backlunds förtjänstmedalj kom via Finlands Handbollförbund. Hans helt privata webbsida var i flera år den enda platsen där omfattande handbollsstatistik gick att hitta innan förbundet i anslutning till sitt 60-årsjubileum aktiverade sig mera på den fronten och bland annat började sammanställa en heltäckande landskampsstatistik i samarbete med Backlund.
Backlund tilldelades förtjänstmedaljen i samband med herrlandslagets VM-kvalmatch mot Litauen i Vanda den 14 mars.
– Jag hade inte tidigare tilldelats den lägre förtjänstmedaljen som Calle fick redan 2009, så för mig var det förstås en överraskning då förbundet hörde av sig. Och självklart en stor ära, det visar på att det går att jobba för idrotten på så många olika vis trots att man inte själv är aktiv idrottare, säger Backlund som i drygt 40 års tid jobbat för idrotten i kulisserna.
Backlund som själv studerat historia och arbetar vid Åbo Akademis bibliotek medger att omgivningen varit gynnsam och inspirerande för hobbyn – bland annat just med tanke på den omfattande handbollsstatistik han fört. Backlund har tillsammans med handbollförbundets tidigare ordförande Jari Henttonen stått för en stor del av den statistik som ingick i förbundets 80-årshistorik som utkom 2021.
– En stor del av intresset kom hemifrån, min pappa var idrottare i IF Drott i Jakobstad och jag spelade själv som fotbollsjunior i Pargas IF, berättar Backlund som lyfter fram EM-kvalmatchen Finland–Tjeckien i juni 2001 med över tretusen på Esboarenans läktare som ett av sina främsta handbollsminnen.
Ett litet mer udda minne hänger ihop med Kuparivuori i Nådendal.
– Jag har också varit funktionär på försäkringsföreningarnas NM för damer, då det spelades utomhushandboll där. Och i yngre åren skötte jag samtidigt jobbet som sekreterare, tidtagare och speaker på handbollsmatcher, men det var innan lagtimeouten infördes, skrattar han.
Nu hoppas han på att planerna på den privatägda idrottshallen vid Puropellon koulu som är tänkt att ersätta Samppalinna bollhall blir av – eftersom handbollen i Åbo i praktiken saknar alternativ i och med att bollhallen i Kuppis inte är aktuell.
Grattis till er! Två fantastiska, engagerade idrottsprofiler jag minns så väl från mina år som handbollsspelare.