Den åtalade och ett vittne utmålar varandra som hotfulla i mordrättegång i Åbo
— Jag kräver inget vittnesarvode. Och om jag krävde det skulle jag låta pengarna gå till polisutbildning.
Med den kritiken mot polisen avslutade en gänglig äldre man sitt vittnesmål under den tredje dagen av en uppmärksammad mordrättegång i Egentliga Finlands tingsrätt.
En 68-årig tidigare reklambyråägare är åtalad för att ha mördat den unga juristen Ilpo Härmäläinen i Åbo i augusti 1994. Bakgrunden är, hävdar åklagaren, ett ekonomiskt arrangemang med påhittade fakturor.
Enligt åklagaren var idén att reklamaren med hjälp av fakturorna skulle få ett lån från Tyskland för att rädda sin byrå som var i knipa.
När juristen Härmäläinen kände sig lurad ska han ha hotat att gå till polisen varpå reklamaren mördade honom.
Den åtalade: ”Även jag ett offer”
Den mordåtalade reklamaren menar i stället att både han och den försvunne Härmäläinen är offer i historien.
”Kapellmästaren” bakom fakturaarrangemanget var i stället den gänglige mannen, som av den mordåtalade tidigare i rättegången beskrevs närmast som en mafiosolik charmör som lurar till sig sina offer för att sedan klämma åt dem ekonomiskt.
Den bilden fick i måndags stöd av ett annat vittne, en förtagare som hade varit inblandad i ett liknande fakturaarrangemang.
Vittnet berättade att det var känt att den gänglige mannen gick runt med ett skjutvapen i väskan. Vittnet sade att han själv en gång hade hotats av mannen med ett skjutvapen.
Vagt vittne
När den gängliga äldre mannen på fredagen hördes som vittne i rättegången svor han sig fri från all inblandning i några brott.
Han sa att han egentligen inte alls var inblandad i fakturaarrangemanget – trots att han och reklamaren senare dömdes för grovt bedrägeri – och att hans enda roll var att han av vänlighet, och visst hopp om provision, hade råkat föra samman reklamaren och juristen i ett försök att skaffa reklamuppdrag åt den åtalade.
Mannen hade visserligen också berättat för den åtalade om möjligheten att lyfta så kallade fakturalån med hjälp av räkningar, men mer än så var han alltså inte insyltad. Mannen hävdade att måndagens vittne, som berättat om mannens inblandning i ett liknande arrangemang, ljög.
När åklagaren pressade den gängliga mannen på detaljer blev han ofta rätt vag och sade att han inte kom ihåg.
Mannen sade till exempel att han inte varit med och grundat Härmäläinens firma, men medgav sedan att han tydligen lånat ut 15 000 mark för grundandet. Efter en del liknande oklarheter under vittnesmålet uttryckte mannen sitt missnöje över att en massa frågor om ekonomi och avtal ställdes under en mordrättegång.
— Det viktigaste är att få ett slut på den här historien, och ge ro åt människor som lidit, sade han.
”Reklamaren hotade mig”
Enligt mannen är det givet att den åtalade reklamaren är skyldig till Härmäläinens död, eventuellt med hjälp av de karatelektioner han tagit.
— (Den åtalade) berättade att han till och med själv gett karatelektioner till poliser. Han har ett häftigt humör. Han hotade även mig efter att jag talat med polisen, menade mannen, utan att kunna berätta några detaljer om hotet.
Mannen menar att polisen tyvärr slarvade bort utredningen år 1994.
— Polisen har gjort ett stort fel! De borde ha börjat utreda saken direkt.
Åklagaren frågade mannen om de många telefonsamtal han ringde till den åtalade och Härmäläinen veckorna före Härmäläinens försvinnande, och till bland annat den åtalade efter försvinnandet.
Mannen, som befann sig i Frankrike vid Härmäläinens försvinnande, förklarade telefonerandet med att han av omtänksamhet ville höra hur det gick med reklamuppdragen, och att han efter Härmäläinens försvinnande oroade sig för sin vän.
Mannen fick inga frågor om sin påstådda hotfullhet eller om vapen.
Ex-anställd: ”Chefen panikerade då vi skämtade”
En anställd vid den åtalades reklambyrå vittnade om dagen efter Härmäläinens försvinnande. Några anställda hade då skämtat med sin chef, alltså den nu åtalade mannen, om att han tagit livet av Härmäläinen.
— Han panikerade och bad oss sluta. Han blev som en helt annan människa, trots att han själv brukade odla makaber humor, sade vittnet.
En före detta bensinmacksägare i Reso vittnade om hur den åtalade år 1994 hade bett mackägaren att i sin kalender anteckna att de två hade träffats vid macken vid ett visst tidigare datum.
Mackägaren kan inte säga vilket datum det handlade om, eftersom kalendern stannade kvar i macken när den gick i konkurs, men åklagarens tes är att den åtalade försökte skaffa sig ett alibi.
Mackägaren sade också att den åtalades ex-fru berättat att hon en gång sett vapen, bland annat ett armborst, i den åtalades bil. Den åtalade själv hävdade i måndags att ex-frun svurit att förgöra honom. Ex-frun ska höras på måndag.
Jean Lindén
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.