Tuuli Meriläinen 17.07.2022 19:12

Det var i slutet av sommaren 2021 som korpobon Peter Mustelin , 45 år, fick veta att skötseln av rastplatserna i Skärgårdshavets nationalpark skulle läggas ut på anbud.

Mustelin blev eld och lågor, och med sig i projektet fick han sin kompis man, esbobon Christopher ”Toffi” Berger , 44 år.

Deras anbud var ett av fem som lämnades in till Forststyrelsen, och till deras stora glädje fick de jobbet.

Det innebar att de skulle sköta om sammanlagt 13 rastplatser, allt från Jurmo och Björkö i yttre skärgården till Hästö och Konungskär-Birsskär längre in. Det är bara Jungfruskär och Örö som inte är på deras lista.

– Jag och Toffi kände faktiskt inte varandra från förr. Men vi har blivit ett sammansvetsat team med bra jargong, berättar Mustelin.

Vi startar från Mustelins hemmahamn i Rosklax, och Berger styr den nya båten mot Konungsskär-Birsskär som är dagens första stopp. Havet ligger nästan helt blankt och värmen är tryckande.

Väl framme kontrollerar Berger grillplatserna och tömmer ut askan, medan Mustelin städar dasset. Det visar sig att det, trots eldningsförbudet, har eldats på precis alla grillplatser som vi går igenom idag.

– Det måste vara så att folk helt enkelt inte vet om att det är förbjudet att elda nu, också på iordninggjorda eldplatser som dessa, säger Berger.

– Vi lyckades med största sannolikhet förhindra en skogsbrand på Sandön då vi under Kristihimmelsfärdsdag stoppade fyra fulla fiskare från att göra upp eld vid skogsbrynet då det rådde eldningsförbud, fortsätter Mustelin.

Skötseln av eldstäderna och dassen är dock bara en del av jobbet. I början av säsongen körde de ut 35 kubikmeter ved till alla rastplatser.

De kontrollerar också skyltar, bryggor och byggnader, och allt de gör ska rapporteras till Forststyrelsen.

– Jag har telefonen full med bilder på städade dass, skrattar Berger.

Tuuli Meriläinen

Killarna ska också, alltid då de hinner, diskutera med nationalparkens besökare och sprida information.

I den gamla jaktstugan på Konungsskär pratar vi en stund med Johannes Parkkonen och Anne-Mari Nurminen från Esbo som är ute på en fyradagars paddlingsfärd. De har bland annat besökt Björkö och Nötö och är nu på hemväg.

– Här skulle man nog trivas en längre stund, men hettan börjar bli besvärlig, säger Nurminen.

Innan vi fortsätter till Hästö tar Berger och Mustelin dagens första bad. De bestämmer själv sina arbetstider och hinner därför ta sig ett dopp eller två mellan stoppen.

Förutom alla turer med ved som de gjorde under våren ska de besöka alla rastplatser två gånger under våren, åtta gånger under högsäsong och två gånger på hösten.

Deras bakgrund och intressen gör att jobbet passar dem som hand i handske. Berger har jobbat i båtbranschen och är utbildad vildmarksguide medan Mustelin tillbringat mycket tid på havet och delar också ut post med båt en dag i veckan.

För att kunna utföra jobbet har de satsat cirka 50 000 euro på sin nya båt, en specialbeställd Rönnqvist 705 som bara drar 0,9 liter bränsle per sjömil, och bottnen är inte målad, bara vaxad med vaxet IGL coating.

I stället satsar de på att skrubba av påväxten några gånger under säsongen.

– Trots att miljöaspekterna inte gav några poäng vid upphandlingen så bevisar vårt val av båt att det som är ekonomiskt stöder det ekologiska, säger Mustelin.

Den enda nackdelen med jobbet är att det är ett säsongsjobb som inte ger möjlighet till någon längre sammanhängande sommarsemester.

Men det är enligt Berger ett arbete som ger en hyfsad inkomst vid sidan av annat jobb. Och det som ligger tungt i vågskålen är friheten, att få vara på sjön och alla naturupplevelser som arbetet bjuder på.

– Då jag var 20 år och studerade industriell design i Lahtis skulle jag aldrig ha anat att jag som 45-åring hellre jobbar med att städa dass i skärgården än jobbar vid datorn på något fint kontor, konstaterar Mustelin.

– Vi har världens bästa skitjobb.

Tuuli Meriläinen
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln