ÅU 24.01.2019 04:00

Oberoende av var du befinner dig i Åbo så ser du troligen en byggarbetsplats eller så har du passerat en på vägen.
Bostadsmarknaden i Åbo är het. Tillväxten i regionen gör att Åboborna blir fler och staden har format sin strategi utifrån att de år 2030 är 220 000 till antalet.
Nya bostäder i en stadig takt är avgörande för att strategin ska hålla och målet nås.
I utkanten av Åbos centrum, för att inte tala om ute i de mer perifera stadsdelarna, är det här en tämligen odramatisk fråga.
Höghus, radhus och småhus planeras och byggs, ofta på ytor som ropar efter att utnyttjas. Hela stadsdelar skapas – Skansen är ett exempel – och på det hela taget utan större protester.
Politiskt sett finns det en generell samstämmighet om byggprojekten, med några undantag.
Delgeneralplanen för Hirvensalo, som möjliggör en bro mellan Uittamo och Hirvensalo och att öns invånarantal utökas med tiotusentals personer, ogillas av Vänsterförbundet. Planen delar åsikterna inom De gröna, även om en klar majoritet av fullmäktigegruppen röstade för den.
Utvecklandet av Kuppis och Österås är också ett potentiellt politiskt tvistefrö, som ÅU kunde rapportera 16.1.
Den frågan är kopplad till kollektivtrafiklösningarna i Åbo, det vill säga frågan om huruvida Åbo behöver spårvagnstrafik för att utveckla staden och klara den växande passagerarmängden, eller om det räcker med ett bussnätverk med större kapacitet.
Den frågan torde få sitt svar under vårvintern. Mot varandra står Samlingspartiets ointresse för frågan, SDP:s vilja att hitta det billigaste alternativet, Sannfinländarnas ideologiska spårvagnsmotstånd och De grönas oförmåga att tänka sig något annat alternativ än spårvagnar.
Trots allt är det de enskilda byggprojekten i Åbos absoluta centrum som väcker mest uppmärksamhet.
Det finns flera anledningar till det. Den mest uppenbara är att Åbo centrum har ett kulturellt värde som bara finns sporadiskt i övriga stadsdelar.
Miljön längs åstranden, nationalstadsparken, Port Arthur, kvarteren kring Vårdberget och så vidare – varje nybygge i dessa områden innebär en förändring av stadsbilden. Den förändringen kan inte förklaras bort utan måste beaktas.
Och det finns de som beaktar. Här kommer vi till den andra anledningen. De som bor i Åbos centrum har ofta en stark känsla för var de slagit ner sina bopålar. De är beredda att ta fajten, skulle någon vilja bygga ett hus som förändrar deras boendemiljö.
Planerna på ett terrasshus på Kristinegatan, som ÅU skrev om i går, är ett tecken på denna kampanda. Men det finns fler, och fler är på väg.
Staden har redan tvingats backa från planerna på ett sexton våningar högt höghus i Rosenkvarteret, något som riskerar fälla en rad andra tidtabeller i staden eftersom renoveringen av kvarteret är knutet till olika daghemsprojekt.
Höghusen som planeras kring Barkplan – för övrigt av samma bolag som vill bygga på Kristinegatan, Kansallis OY – har redan mött kritik och skapat medborgarinitiativ.
Planens målsättning, att bevara och utveckla idrottsplanen, övertygar inte alla. Klart är att om höghusen byggs så krymper området som är avsett för idrottsaktiviteter.
Det ingår i stadens strategi att bygga tätare i centrum. Det är lätt att avskriva de som protesterar som nimbyister, men även om det är ett inslag i kritiken så kan motståndet inte reduceras till ”inte på min bakgård”.
Det handlar trots allt om att förändra ett kulturhistoriskt värdefullt landskap för mycket lång tid. Det handlar också om att beröva Åbobor på rum som är offentliga.
Sådana förändringar måste synas noggrant. Därför behövs protesterande invånare. Därför behövs rättsliga processer.
Och, tro oss, när Åbo nu ser över varje vrå i centrum som kunde lämpa sig för nybyggen så betyder det flera fall för förvaltningsdomstolen.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln