De paddlar 1 000 kilometer för att kartlägga fågelbeståndet
Två kajaker ligger uppdragna på badstranden i Kasnäs. Regnet har nyss gett vika, men vinden är ganska kraftig.
Vid kajakerna står Panu och Sanna-Mari Kunttu, som upplever sitt livs största skärgårdsäventyr.
De har tillryggalagt en tredjedel av sin 1 000 kilometer långa paddlingsresa, som beräknas ta sju veckor.
– Vi kom i land för en halvtimme sedan. Vi tog oss en liten promenad i Kasnäs, för det gjorde också Pentti Linkola för 46 år sedan, säger Panu Kunttu.
Paret Kunttus skärgårdsäventyr går i ornitologen Pentti Linkolas fotspår och följer exakt samma rutt (Salo – Hitis – Korpo – Föglö – Eckerö – Geta – Brändö – Rauma – Björneborg), med exakt samma 1 000 hållplatser och med samma syfte.
Skillnaden är att Linkola tog sig de tusen kilometrarna med roddbåt istället för kajak. Hans syfte var att kartlägga fågelbeståndet och resultaten av Linkolas observationer kommer Panu Kunttu att jämföra med dem han skaffar sig. Resultatet ska bli en vetenskaplig artikel.
Traditionell expedition ger data om naturens skick
Förutom den vetenskapliga aspekten vill Kunttus bevisa att en traditionell expedition är möjlig att genomföra och kan ge många nya upptäckter också på våra breddgrader. Dessutom vill de hedra tidigare forskning genom att fortsätta arbetet.
På skärgårdsexpedition. Foto: Sanna-Mari Kunttu.
– Det är viktigt att samla in data för att få reda på hur naturen mår. En tredjedel av fågelarterna i Finland är hotade. Genom vetskap kan vi bli bättre på att skydda dem. Vi vill lyfta fram skärgårdsnaturen och de faktorer som hotar den, säger Panu Kunttu om den bakomliggande tanken med expeditionen.
Han poängterar att i sydvästra skärgårdens havsband finns naturtyper som inte finns någon annanstans.
Möttes av blågrönalger
Ett konkret exempel på att Skärgårdshavet lider av övergödning och inte mår bra mötte Kunttus redan under den inledande delen av expeditionen i form av stora mängder blågrönalger.
– De kommer två veckor tidigare än normalt på grund av värmen. De är en signal om att klimatförändringen går vidare och att det blir värre. Att klimatet här blivit två grader varmare syns, säger Sanna-Mari Kunttu, som är överraskad över den rika algblomningen.
Tydligt tecken på övergödning. Foto: Sanna-Mari Kunttu
Växtperioden i sydvästra Finland har blivit längre och räknas nu vara 200 dagar lång, vilket i sin tur betyder mer växtmassa, också vid stränderna. Bland annat blåstången, som traditionellt är ett tecken på havets välmående, mår nu dåligt.
Många förändringar sedan 70-talet
Andra förändringar Kunttus lagt märke till är livligare trafik på havet och fler stugor, även i havsbandet. Skogsavverkningar sågs på många holmar, vilket till exempel ormvråk och talltita lider av.
Ett annat hot för fåglarna är minkar och mårdhundar, som Panu Kunttu antar att det nu finns fler av än på 70-talet.
Han är extra nöjd med att hittills ha sett arter som skräntärna, den i Finland hotade tobisgrisslan, vigg och silltrut.
– Silltrutarna har minskat kraftigt. Största delen av världens silltrutar häckar i Östersjön.
Enstaka skarvar har Kunttus träffat på varje dag, men också två hela kolonier mellan Kimitoön och Finby.
Dramatiska förändringar oroar
– Jag är orolig för Skärgårdshavet. Förändringarna är dramatiska och har överraskat mig. Vi har ett ansvar här, säger Panu Kunttu som i femton år verkat som biolog och fågelskådare på Kimitoön.
Han tycker att det var och en kan göra för att påverka är dels att äta mindre kött, eftersom köttproduktionen belastar både Östersjön och klimatet, dels aktivt lyfta fram faktumet att havet inte mår bra.
– Prata om det här, uppvakta politikerna. Visa att situationen är alarmerande, säger Kunttu.
Blogg om friluftsäventyret
Sanna-Mari Kunttu för ur friluftssynvinkel en blogg om äventyret, där hon beskriver hur skönt det är att vistas i skärgården, och hur det har effekter på välmående.
-– Jag vaknar ofta mitt i natten. Varje gång slås jag av hur otroligt fina de ljusa nätterna i yttre skärgården är, säger hon.
Hon poängterar dock att övergödningen påverkar också turismen.
Kimitoöns vackra skärgård. Foto: Sanna-Mari Kunttu
Noggrann planering
Planeringen av resan startade för två år sedan. Panu Kunttu sköter den vetenskapliga delen och rutten medan Sanna-Mari Kunttu, utbildad vildmarksguide och kajakinstruktör, är den som ansvarar för utrustning, säkerhet och mat.
Hon har bland annat torkat grönsaker och plockat med sig verktyg för att vid behov reparera kajakerna och annan första hjälp-utrustning, som kan komma väl till pass då man rör sig på hala klippor.
Mot Söderön, Tunhamn och Korpo
Kunttus drar på sig jackor, flytvästar och mössor. Det är dags att greppa paddlarna och styra från Kasnäs mot Söderön och vidare mot Tunhamn. Efter det står Korpo i turen.
Iväg mot nästa anhalt. Foto: Emilia Örnmark
Antal gånger Kunttu observerat fågelarter, jämfört med Linkola
Knölsvan: Linkola 6 gånger, Kunttu 110 gånger
Havsörn: Linkola 1 gång, Kunttu 20 gånger
Gråhäger, kanadagås, vitkindad gås: Linkola ingen gång, Kunttu 10-tals gånger
Tobisgrissla: Linkola 12 gånger, Kunttu 1 gång
Vigg: Linkola 50 gånger, Kunttu 25 gånger
Skräntärna: Linkola såg en koloni med 100 individer, Kunttu har sett enstaka individer
Bläsand, sothöna och tordmule: Linkola fler gånger, Kunttu ingen gång
Svarthakedopping: Linkola ingen gång, Kunttu 6 gånger
Är det det här som kallas för vetenskap? En kajakresa på måfå genom sommar-Skärgårdshavet under massivt medieuppbåd. Efter det här följer listan på hotade arter och holmar som borde tvånginlösas av staten för naturskyddsändamål.