De möter ungdomar som inte mår bra – ”Många har ett stort behov att tala”
De flesta passerar säkert Lejonfontänen vid Lilltorget i Åbo utan att desto mer reflektera över de människor som brukar samlas där. Missbrukare, utslagna, folk som inte har det bra.
Tommi Grönroos, Petri Helmi och Peter Eriksson väljer däremot att gå rakt fram till sällskapet som sitter där denna soliga men kalla eftermiddag.
– Hejsan. Hur står det till här då? frågar Grönroos.
Han och de två andra presenterar sig. Det handlar om uppsökande ungdomsarbete.
– Vi är före detta ungdomar, kommenterar en ur gänget.
En annan undrar kritiskt om någon av oss ändå kanske är polis. De flesta av männen och kvinnorna vid den vinterstängda fontänen verkar något skeptiska.
– Vill någon ha lakrits? frågar Helmi.
Känner varandra sedan tidigare
Den något överrumplande frågan bryter isen. Det blir småprat och skämt. Flera vill ha en lakritsstång.
– Jag är en gammal rastafari, säger en inte så gammal man med ett slitet ansikte.
Det visar sig att han och Grönroos känner varandra, från en reggaekonsert för länge sedan. Grönroos var arrangör, mannen musiker.
Duon har en hel del att snacka om, räknar upp namn på dem som var med. En av dem har visst hängt sig, klarnar det.
En av de yngsta i gänget tänder en självrullad cigarett. Trots sin unga ålder verkar han redan ganska medtagen.
– Kortpacken är försvunnen och jag får klara mig med de kort som har delats till mig.
En man har mycket att säga till Eriksson, men allt verkar mycket osammanhängande. Eriksson och Helmi är något tillbakadragna, sådan är strategin. En pratar, de andra har koll på att allt är lugnt.
Om någon verkar ogilla ungdomsarbetarnas närvaro finns det särskilda kodord för att bryta upp och vandra iväg, säger Grönroos. Den som sköter snacket ser kanske inte själv alla signaler.
– Vi började promenera i Åbo i höstas och har ändå bara en gång råkat ut för en hotfull situation. Det hela kändes mer som om ett missförstånd, säger Helmi.
”Hur står det till?”
Ett bra spelsinne är nödvändigt. En enkel hälsning och så känner man sig för om det blir ett snack eller om det är enklast ett bara en ge en broschyr. Den kan vara en första öppning, nästa möte kan vara helt annorlunda.
– Det märks snabbt om en ung har något på hjärtat. Unga har ett stort behov att tala, säger Grönroos.
Kläderna har också betydelse för mötet. I ungdomsarbetet ska man inte se alltför myndighetsartad ut. Grönroos och Helmi har på ryggen endast en diskret text, ”Turku Nuoret”.
Vandringarna och det uppsökande arbetet i Åbo centrum började i april och är en del av helheten ”Hur står det till?” (Mitä kuuluu). I bakgrunden finns flera olika organisationer samt Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet.
I arbetet deltar både anställda och frivilliga. Ungdomsarbetarna Grönroos och Helmi arbetar för föreningen Valo-Valmennus, som också erbjuder verkstäder, arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte samt missbrukar- och mentalvård. Grönroos är också koordinator på deltid för det uppsökande ungdomsarbetet.
Stefan HolmströmPeter Eriksson är i sin tur aktiv inom föreningen Turun Bisnesseura. Det var Eriksson och några andra föreningsaktiva som kontaktade föreningen Till ditt stöd (Tukenasi) för att bidra till det arbetet som görs bland unga i Åbo centrum, med ett tryggare Åbo för unga som mål.
– Allt fick sin början då vi spelade fotboll.
Turun Bisnesseura ordnar nämligen olika former av verksamhet för beslutsfattare inom olika företag. Intäkterna går sedan till välgörande ändamål.
– Vi visste att Till ditt stöd lägger stor vikt vid ungdomsfrågor och försöker följa med i tiden. Utmaningarna som gäller psykisk hälsa bland unga år också aktuella. Förra året tog därför faktiskt tio av föreningens anställda examen som lösningsfokuserade korttidsterapeuter.
Eriksson har levt ett minst sagt färgstarkt liv och hunnit resa några gånger världen runt, springa maratonlopp och bestiga berg. Lokalt är han ändå i första hand känd genom föreningslivet och sina insatser inom bland annat arbete bland unga och inom föreningen Till ditt stöd.
”Hur gammal var den yngsta?”
Intresset för arbete bland unga vaknade för drygt tio år sedan, då Eriksson fyllde 30 och undrade vad som kunde vara ett bra mål för hans födelsedagsinsamling. Målet blev Åbo kriscentral, som då drevs av numera avlidna Roope Kankaanranta, en stark personlighet i det lokala ungdomsarbetet.
– Det som nu aktiverade mig för det här var att jag vill se hur det är ute på fältet.
Trion fortsätter rundan, som startade vid Universitetsgatan. Solen skiner men snålblåsten ser till att det är få unga som hänger utomhus.
– Jag undrar hur gammal den yngsta vid fontänen var, säger Helmi.
Sällskapet var knappast det bästa för honom, men å andra sidan brukar det vara så att äldre utslagna är de som kan uppmuntra unga att skärpa sig, säger Grönroos.
Och trots att det var få riktigt unga vid Lejonfontänen var snacket ingalunda bortkastat.
– Alla organisationer samarbetar så att också vi vet vart vi kan styra andra som behöver hjälp.
Liten grupp, men stora svårigheter
Det blir en sväng över ån, och så fortsätter färden tillbaka till centrum. Den normala rutten är ändå blockerad av arbetet på Salutorget, så vi går inte ned i torgparkeringen där skejtare brukar vistas.
I stället blir det köpcentret Hansa.
Här hänger många unga. De osymmetriska ”lådbänkarna” är populära, andra väljer diskreta platser. Under en rulltrappa sitter två flickor, en av dem känner igen Helmi.
De flesta unga mår väldigt bra, säger Grönroos. Men så finns det den gruppen dit alla problem verkar vara koncentrerade. Pandemins följder har ofta försvårat deras liv ytterligare.
Stefan HolmströmAlla unga vi möter i Hansa snackar ändå gärna en stund och tar emot broschyrer. Det ställs också frågor om Valo-Valmennus tjänster, som de olika verkstäderna.
– Är allt cool? På den här broschyren finns en nummer dit du eller någon kompis med problem kan ringa, säger Helmi.
Det hörs ett glatt ”hej!” En ung kvinna känner igen Helmi sedan tidigare. Hon vill dela med sig av glad händelse: hon har precis köpt en hamburgare åt en ukrainare.
Helmi ler, han har tidigare mött henne på olika platser. Eriksson minns för sin del en yngling han hade varit en stödperson för.
– Han ringde senare en dag för att tacka. Då hade han precis fått ett jobb och hade en väldigt positiv syn på livet.
Mat, sömn och motion
Problemet är om unga växer upp utan några som helst närvarande vuxna. Då går det inte att bygga upp ett sunt självförtroende.
– Det handlar också om basbehov: någon ska se till att den unga får mat, sömn och motion, säger Grönroos.
– Vårt arbete handlar också om att samla in kunskap om de ungas behov, säger Helmi.
Någon kanske undrar varför det här uppsökande ungdomsarbetet i Åbo sker på eftermiddagar och inte på kvällarna.
– Säkert finns det ett behov också då. Det skulle säkert bli långa pratstunder. Den stora frågan är ändå om de unga då är så värst mottagliga för det vi har att säga dem, säger Grönroos.
Allt handlar om etapper. Först ett första möte där ungdomarna kanske blir något förbryllade. Nästa gång blir det kanske en pratstund. En dag vill de kanske be om råd eller hjälp.
– Vi kan snacka med någon en god stund om något som kanske inte alls verkar viktigt men så skickar den unga senare ett sms om hur bra det var att få tala med någon.
Allt fler trygga vuxna i Åbo centrum
”Hur står det till?” är ett projekt som sker parallellt med Åbo stads egen POPPI-satsning, som startades i april av stadens familje- och socialtjänster samt ungdomstjänster. I POPPI är det ungdomsarbetsproffs som rör sig bland unga på vardagskvällar och under veckoslut.
Varje kväll och veckoslut rör sig två arbetspar i staden. Anställda inom socialarbetet, barnskyddet och skolhälsovården kan också delta i POPPI-teamen.
Tanken är att förebygga störande beteende. Det handlar inte om att övervaka ordningen, utan synliggöra den service och handledning som finns.
Samarbetet omfattar polisen, Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet och föreningen Till ditt stöd (Tukenasi).
Åbo stad utarbetar som bäst en säkerhetsplan för centrumområdet I den noteras också åtgärder som gäller störande beteende. Planen ska bli klar i vår. Samtidigt sker ett arbete med långsiktiga åtgärder, för en period på tre år.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.