De låter Edith Södergran ljuda på bron
Syskonen Jonas och Anna Francks verk ”Jag är främmande i detta land” hör till Åbo poesidagars program. ÅU-Foto
Från med klockan 11 idag har man kunnat uppleva verket ”Jag är främmande i detta land” på Biblioteksbron i Åbo.
– När man går ut på bron, kommer man in i en värld som består av finlandssvensk lyrik, ljud och oljud, ett verk som passar in i poesidagarnas akustiktema, säger musikern och tonsättaren Jonas Franck.
Det hela fick sin början då Franck i höstas kontaktades av Hanna Ylöstalo, som planerade Åbo poesidagar.
– Hon frågade om jag vet någon som känner finlandssvensk poesi och behärskar ljudinspelningar. Jag tror att det är mig du talar om, svarade jag, ler Franck.
Franck har tonsatt finlandssvensk lyrik sedan 2004, så han ställde gärna upp. Idén var att med poesi och stadens egna ljud skapa en värld i ett rum, men det visade sig svårt att hitta en lämplig lokal.
Därför föll valet på Biblioteksbron, och här kom Jonas syster Anna Franck in. Hon är spansklärare i Stockholm, har arbetat som fotograf i femton år, och spelar också lite teater. Tillsammans är de två konstnärsduon Mostly Franck.
– I det här sammanhanget är jag mest sångare och svarar för det visuella.
Resultatet blev det åtta minuter långa verket som nu kan upplevs i en veckas tid.
– En färd över bron tar kanske trettio sekunder, så under en vecka kan man gå många gånger där utan att höra samma stycke, säger Jonas.
Broverket ledde faktiskt också till ett helt annat, ambitiöst projekt för konstnärsduon, som i huvudsak sysslar vi med att tonsätta finlandssvenska lyrik. Sedan årsskiftet har de på sin sajt varje vecka laddat upp ett helt nytt verk.
– Vi publicerar en ny låt varje vecka, säger Jonas.
Biblioteksbrons verk har fått sitt namn från öppningsfrasen i Edith Södergrans dikt ”Jag”. Den ungefär hundraåriga dikten skrevs under oroliga tider och passar bra in i nutid.
– Idag är det ganska många som är främmande i många länder.
Andra element är ljud av vatten och maskiner.
– Vi har vi återupplivat dikten, som hörs i sin helhet på bron, men på flera språk. Lite av den musik jag gjort under de senaste år finns också där och spökar i bakgrunden, säger Jonas.
Konstnärsduon anser att Södergran med sin dikt träffar rätt också idag. Själva begreppet ”främmande” gör de två fundersamma.
– Jag kan vara både främmande och bekant i mina miljöer och vara väldigt tillfreds med det, säger Anna, uppvuxen i Pargas, bosatt i Stockholm.
– Jag är en evig sökare och drömmare så jag ser kanske en tjusning i att vara främmande, att se världen utifrån, säger Jonas, Åbobo sedan 1992.
Känslan av att vara främmande kan kännas också i det fall man hör hemma i det samhälle man har omkring sig, säger Anna.
– Främlingskap kan också vara ett privilegium. Vi är lyxinvandrare vart vi än åker, det är jag medveten om, något man bör vara ödmjuk inför. Alla har det inte så bra ställt, säger Anna.
Jonas poängterar ändå det positiva i den miljö där verket finns.
– Det är en bro som förenar två stränder, det handlar om att bygga broar
Jonas och Anna Franck kan träffas ikväll på Café Art klockan 18, varifrån de går till bron för att där berätta om sitt verk.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.