Mikael Heinrichs 06.07.2024 05:00

Vid Rävsundsbrons brobygge sitter antingen Jussi Anttila eller Janne Pöllänen från företaget Skybuilding i Sastamala vid spakarna i den stora tornkranens styrhytt på 70 meters höjd. Det handlar om precisionsarbete med marginaler på några få centimeter – eller till och med millimeter då det vill sig.

– Det är en fördel att klara av att tänka tredimensionellt på en byggarbetsplats, också för de som jobbar där nere. Man måste veta exakt vad som händer och sker då man rör någon av spakarna, säger Pöllänen som själv arbetar barfota uppe i hytten för att uppnå största möjliga precision med fotpedalerna.

Vintertid är det yllesockor som gäller.

Klicka på bilderna för att se dem i större storlek!

Redan att ta sig upp är ett projekt i sig. Det tar omkring tio minuter att klättra upp längs stegarna, men utsikten och arbetsmiljön går det inte att klaga på.

– Då man tar sig upp hit tidigt på morgonen är det oerhört vackert. Jag brukar fota en hel del också och ska sammanställa ett album från det här bygget. Det är inte precis vardagsmat med den här sortens arbetsmiljö, det här projektet ligger nog högt i rankingen bland de jag varit med om, säger Anttila.

Kranarmen man arbetar med är ytterligare 40 meter lång – och också den ska oljas och servas från gång till gång. Då bär det iväg ut på en smal remsa längs endera kanten. Till skillnad från sedvanliga byggkranar, rör den här armen sig också upp och ner.

Mikael Heinrichs

– För en som är van med jobbet är det alltid kul med något litet extra utöver vanligt bostadsbyggande, säger Pöllänen.

– Inte för att man blir trött på det här jobbet heller, man kan hela tiden utvecklas och lära sig hur man kan göra saker och ting ännu mer effektivt och smidigt, säger Anttila.

Mikael Heinrichs

Det är minst sagt imponerande att följa med hur smidigt allt löper, trots att bommen befinner sig på omkring 100 meters höjd.

Till sin hjälp har Anttila och Pöllänen flera kameror för att underlätta precisionsarbetet och en radiotelefon för att kommunicera med arbetarna nedanför.

Den här kranen klarar av att lyfta upp till 25 ton, men i dag är det betydligt lättare material som ska lyftas på plats. Skärmen visar att bjälkarna väger drygt 1,5 ton.

Anttila har precis avslutat sitt pass vid spakarna då jag efter en dryg kvart nått styrhytten. Det är Pöllänen som tagit över och han inleder med att plocka fram ett antal stålbalkar för pylonbygget och prydligt rada fram dem framför byggarbetarna nere på arbetsbron.

Efter det ska ett stegelement placeras in i den ena av pylonerna, som då den står klar ska stå 83 meter över havsytan. Här handlar det om centimetrar.

Mikael Heinrichs

Vinden följer man naturligtvis också med. Just i dag blåser det knappt alls, men då vindarna börjar närma sig 15 sekundmeter är det oftast stopp.

– Då måste man åtminstone ta sig en ordentlig funderare och helt enkelt använda sunt bondförnuft. De största utmaningarna här uppe är oftast dimma eller mörker.

Varför ville du jobba med det här?

– Det har varit mitt drömjobb ända sedan barnsben att få jobba med stora lyftkranar. Jag skulle ursprungligen gå den sex månader långa kursen redan i början av 1990-talet, men sedan slog ”laman” till och det fanns inga jobb inom branschen. Men för sju år sedan gick jag kranförarkursen i Forssa och nu är jag här, skrattar Anttila.

Mikael Heinrichs

Då man väl tagit sig upp, kommer man inte ner i första taget. Uppe i styrhytten finns det mesta man kan tänkas behöva för att jobba en hel dag: ett litet kylskåp, en mikrovågsugn och en vattenkokare. Men ingen toalett. Då får man ta till en tät behållare för det ändamålet.

– Det där brukar vara en klassikerfråga som jag ibland skämtar bort med att man aldrig vet vad som regnar ner från skyn …

Hur långa arbetspass blir det här uppe?

– Det varierar från dag till dag, men det kan bli riktigt långa dagar om det vill sig. På det här bygget är andan så bra att det inte gör något, säger Anttila som dessutom bidrar med skarpa ögon och uppifrån kan rapportera om saker som man inte nödvändigtvis lägger märke till nere på marknivå.

– Nu i morse märkte jag till exempel att det såg ut att läcka något ur ett reservaggregat, vilket visade sig vara en bränsleslang som gått sönder och problemet åtgärdades direkt innan det hann ställa till med någon skada.

Kör inte under arbetsbron

Kreates projektchef för brobyggena, Timo Hirvasmaa, säger att det också kommit fram att folk – trots att farleden vid Rävsundsbron är stängd – tagit sig under arbetsbron med små båtar och vattenskotrar.

Mikael Heinrichs

– Man ser det här uppifrån nu som då. Emellanåt har man nog kollat om det faktiskt kommer ut någon på andra sidan eller om man måste slå larm, intygar Anttila.

Hirvasmaa påminner om att det är strikt förbjudet att åka under arbetsbron, för att inte tala om farligt.

– Där finns bommar och då vattenståndet varierar och det är vågor kan det gå riktigt illa. Vi kommer att lägga ut ännu flera förbudsskyltar och hoppas att de också följs, säger han.

Mikael Heinrichs

Har ni ofta besök här uppe i kranen?

– Jo, av någon konstig anledning! Det är många som är nyfikna och vi har bland annat haft en hel del studerande på besök, berättar Pöllänen.

Är man någonsin rädd här uppe?

– Nä, man tänker nog inte ens på det. Men en gång var det ett bygge i Raumo där vi jobbade med två kranar och blixten slog ner i den ena. Elen slogs ut i kompisens kran den gången, säger Anttila.

Datawrapper/Mikael Heinrichs

Mikael Heinrichs
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln