De har paddlat för att kartlägga fågelbeståndet — besvärligt väder gjorde tidtabellen utmanande
Panu Kunttu hoppas att forskningen ska leda till att folk tar hand om skärgården bättre. Foto: Sanna-Mari Kunttu
Panu och Sanna-Mari Kunttu är åter hemma på Kimitoön efter den spännande kajakresan i bland annat Korpo, Hitis och Brändö. De lyckades hålla tidtabellen, men inte utan utmaningar.
Den 11 juni startade paret den 1 000 kilometer långa kajakfärden. ÅU pratade tidigare med dem i Kasnäs, mitt i äventyret.
Resan gick i Pentti Linkolas fotspår, som på 1970-talet gjorde samma forskningsresa i skärgården.
Så här vackra platser besöktes under paddelfärden. Foto: Sanna-Mari Kunttu
Tidtabellen har hållit, och i måndags kom de fram till slutdestinationen Björneborg. Samma kväll var de tillbaka i hemmet på Kimitoön.
— Det är en långvarig dröm som har gått i uppfyllelse, och det känns underbart. Men samtidigt känns det nog lite vemodigt att det här äventyret har kommit till ett slut, säger Sanna-Mari Kunttu.
Nästa steg är att analysera de observationer som har gjorts. Panu Kunttu säger att de hittills bara finns i form av anteckningar, och att det ska bli intressant att utforska dem närmare. Under hösten och vintern överförs iakttagelserna till digital form, och resultaten jämförs med Linkolas forskning.
Panu är skärgårdsekolog och forskare, medan Sanna-Mari är miljöplanerare. De har samarbetat kring arbetet under färden.
Panu tycker att det ska bli intressant att analysera resultaten av observationerna. Foto: Sanna-Mari Kunttu
Storm gav utmaningar
Den långa resan genom skärgården genomfördes inte utan utmaningar. Det kalla och blåsiga vädret i juli orsakade fördröjningar i tidtabellen, då Panu och Sanna-Mari var tvungna att vänta ut vinden.
— De stora vågorna ledde till sju dagar då vi inte kunde vara på sjön. Då hamnade vi efter i tidtabellen, och måste istället paddla längre andra dagar. En dag arbetade vi i 20 timmar. Efter det kompenserade vi nog med längre nattsömn, säger Sanna-Mari Kunttu.
De flesta svårigheter som kunde uppstå under paddlingsfärden hade Sanna-Mari och Panu förberett sig på. Utrustningen behövde till exempel ibland repareras.
— Vi var tvungna att stanna tre dagar på en öde ö, och då tog vårt dricksvatten slut. Som tur hade vi planerat för det, och hade med oss vattenreningstabletter. Regnvattnet gick därför att dricka, säger Sanna-Mari.
Här samlar Sanna-Mari in regnvatten för att rena det. Foto: Panu Kunttu
En dag var paret tvungna att göra ett nödstopp på en holme, då det började åska och blåsa hårda vindar.
— Oroliga väntade vi ut stormen på holmen. Lyckligtvis hann vi ta i land, om vi hade varit till havs hade kajakerna kunnat välta.
Det blev också svårare för Panu att paddla, då han i början av resan skadade sin hand då han halkade på ett berg.
Fågelbeståndet har i huvudsak blivit mindre
Sanna-Mari och Panu har gjort kring 5 000 fågelobservationer under sin expedition. De har märkt stora förändringar i fågelbeståndet.
I de flesta fallen har fågelarters förekomst minskat i jämförelse med Linkolas forskning. Till exempel viggens, skräntärnans, svärtans och höksångarens bestånd har minskat, och de måste skyddas i Finland.
Fågelkolonier har granskats av paret. Här syns två tordmular. Foto: Sanna-Mari Kunttu
En överraskning har enligt Panu varit att fågelkoloniernas omfång har minskat. Speciellt skräntärnans, silltrutens, tobisgrisslans och tordmulens kolonier är mycket mindre i Kimitoön och Pargas än förut.
Å andra sidan finns det också fågelarter vars bestånd har ökat med åren. Som exempel ger Panu snatteränder, vitkindade gäss och knölsvanar.
— På 70-talet var knölsvanen inte så vanlig i skärgården, medan det idag finns mycket fler individer att påträffa av dem, säger han.
Ökad skogshuggning påverkar fåglar negativt
I skärgården har också andra förändringar skett sedan Linkolas forskning gjordes. Sanna-Mari berättar om att vass har växt så att de inte kunde komma fram på vissa ställen.
Panu tillägger att båttrafiken också är livligare i dag. Skog har fällts mer i skärgården, där naturen under en lång tid har fått vara för sig själv.
— Då skogen fälls förlorar till exempel ormvråkar och tofsmesar sitt levnadsområde, eftersom de är beroende av äldre skogar.
Havets tillstånd överraskade under kajakfärden, säger Sanna-Mari. Den ovanligt tidiga algblomningen under slutet av juni försvårade sikten, så att grynnorna var svårare att upptäcka.
Gillar naturnära platser
Parets favoritplatser i skärgården är sådana som har fått vara relativt orörda. Panu nämner fjärden Delet som en favorit. Den finns i Skärgårdshavet mellan Vårdö och Kumlinge på Åland.
För Sanna-Mari blev besöket på holmen Signilskär speciellt minnesvärt. Platsen är Ålands näst västligaste utpost mot Sverige. Där finns också Nordens äldsta fågelstation.
Panu hoppas att resultatet av deras observationer i skärgården ska väcka fler diskussioner kring vikten att ta hand om skärgårdsmiljön. Han känner att det är många som inte är medvetna om att skärgårdsmiljön aktivt måste bevaras.
Sanna-Mari är lycklig över att hon fått uppleva sin drömresa, men också ledsen över att den nu är bakom henne. Foto: Panu Kunttu
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.