Carina Holm 05.10.2023 07:01

Nej, inte ens en professor är fullärd. Tvärtom.

– Ju mer du vet, desto mer förstår du hur lite du vet, säger Tapani Viitala, nyinstallerad professor i nya läkemedelsformuleringar vid Åbo Akademi.

– Det roliga är att kombinera den information som redan finns med det som du har hittat för att planera vad du kan göra för nytt, säger Tiina Salminen, nyinstallerad professor i biokemi vid ÅA.

Lång erfarenhet från företagsvärlden

De har bägge jobbat som professorer vid ÅA sedan hösten 2021, men det är först nu som de högtidligen har installerats. Bägge har också lång erfarenhet från företagsvärlden.

På sätt och vis har de kommit in bakvägen i de ämnen som de nu är professorer i. Viitala är doktor i fysikalisk kemi och kom efter flera år tillbaka till det akademiska 2010, för att jobba med farmaci, ”som jag inte visste något om”.

Hitta en helt egen nisch

– Mitt medvetna val var att hitta en egen nisch, som ingen annan har forskat i inom farmacin. Jag hade erfarenhet av att utveckla nya mätinstrument, för att få information, som man inte tidigare hade kunnat mäta, och av ytkemi och nanoteknik. Jag ville bidra med något som ingen annan kunde inom läkemedelsforskningen.

ÅA:s bildbank

Pionjär i Åbo

– Jag hade inte tänkt mig någon akademisk karriär, utan jobbade på Wallac. Men det blev ekonomisk depression och jag började doktorandstudier. Min handledare, professor Adrian Goldman var en av förgrundsfigurerna inom röntgenkristallografi och det som var nytt i Finland då, säger Tiina Salminen.

Det gjorde att hon var med och startade upp röntgenkristallografi i Åbo på 1990-talet. Under två senaste åren har hon byggt upp grundläggande infrastruktur för kryoelektronmikroskopi vid ÅA.

Forskning som kan göra skillnad

I dag jobbar båda två med de stora strategierna för framtidens läkemedelsutveckling vid ÅA och med att utbilda och handleda framtidens läkemedelsforskare.

En viktig del av arbetet är att ansöka om forskningsbidrag, så att deras forskare har de resurser som behövs.

– Jag brukar tänka att man måste vara ultrapositiv varje gång man jobbar med en ansökan, annars orkar man inte. Och får man inga pengar måste man snabbt komma över besvikelsen och igen tänka optimistiskt, säger Viitala.

Och det som får honom att orka klockan tre på natten när han sitter och finslipar en ansökan är visionen av att hans forskning har betydelse, att den kan göra skillnad.

Fick läsa in sig på borrelia

Samtidigt lär sig forskarna en hel del nytt då de söker samarbetsparter för sina ansökningar. Tiina Salminen tar sitt borreliaprojekt som exempel.

– Jag är ingen borreliaforskare utan måste läsa in mig väldigt mycket för att kunna göra ansökan, som var av helt annan typ än dem jag gjort tidigare.

Tapani Viitala säger ändå att det till exempel i Tyskland är helt annorlunda.

– Som professor där får du också pengar för två doktorander och en tekniker.

– I Finland kan du få bidrag för utrustning, men det är ofta lönerna för till exempel doktorander som blir problemet, säger Salminen.

Nya idéer föds när olika människor möts

Samtidigt behövs det en kritisk massa av forskare.

– Tre gånger har mina forskargrupper bytts ut helt och hållet, då doktoranderna har blivit klara samtidigt som finansieringsperioden för postdoktorala forskare har tagit slut. Varje gång måste man i så fall bygga upp allt från början igen, säger hon.

ÅA:s bildbank

Många av ansökningarna görs av nätverk, där samarbetet gynnar olika forskningsområden. Tvärvetenskap, som ÅA:s breda profileringsområde ”Lösningar för hälsa” blir allt viktigare.

– Genom att samarbeta med människor som är experter på hela andra saker föds nya idéer, säger Viitala.

– Om vi till exempel utvecklar nya former av antibiotika är det väldigt viktigt att veta vad som är på gång i samhället. Antibiotikaresistens till exempel är ett hot mot folkhälsan och den kan minskas genom att använda vaccin, och antibiotika mer selektivt, säger Salminen.

Naturliga molekylbärare intresserar

Tapani Viitala säger att han just nu fascineras av bland annat nya upptäckter om naturligt förekommande molekylbärare, som kunde transportera läkemedel i kroppen.

– Vi har hittat intressanta saker i blodet och utvecklat mätmetoder för att separera olika populationer av blodbaserade små vätskeblåsor, extracellulära vesiklar, från varandra. De verkar ha en större funktion än vi har tänkt oss, kanske för att vi tidigare inte har vetat om en del av dem, men som vi i dag kan identifiera.

Avgörande är nya mätmetoder, som hans team har utvecklat, och som baserar sig på ytkänsliga mätinstrument.

– Det gör att vi kan mäta sådant som man inte har kunnat studera tidigare med andra metoder.

Carina Holm

Roligt att få upptäcka nya strukturer

Tiina Salminen talar varmt för strukturbiologin och om det fascinerande med att få upptäcka nya strukturer, som berättar om ett proteins identitet och som behövs för att man ska kunna utveckla nya läkemedel.

– Processen med kristallografi innehåller mycket som jag tycker om, som arbete i jobbig miniatyrskala och visualisering av proteinstrukturer med olika färger.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln