De arbetslösas ”julklapp”
Riksdagen godkände i går den så kallade aktiveringsmodellen med rösterna 103–90. Det handlar om nya regler enligt vilka arbetslösa – för att behålla sitt utkomstskydd – ska arbeta en viss mängd timmar under en tre månader lång granskningsperiod. Arton timmar, var det visst?
Dessa timmar kan avklaras under en vecka eller fördelas på flera veckor. En arbetslös kan också uppfylla aktiveringskravet genom att delta i annan verksamhet som kan förbättra chanserna att bli sysselsatt.
Om den arbetslösa inte klarar av det här, sänks arbetslöshetsersättningen med 4,65 procent.
Reformen kan ses som en fortsättning till det intervjuförfarande som togs i bruk i början av det här året. Arbetslösa bör numera med jämna mellanrum infinna sig för intervjuer, där deras sysselsättningsplan uppdateras och där man reder ut vilka stödformer den arbetslösa kan behöva.
Enligt de arbetslösas centralorganisation TVY har feedbacken från de arbetslösa ofta varit negativ: Det känns som om intervjuns syfte är att förödmjuka den arbetslösa genom skuldbeläggning.
Eftersom det nya intervjuförfarandet är nytt har man på många håll inte ännu nått målet om intervjuer med tre månaders mellanrum.
Det finns säkert också mycket att lära då det gäller hur man diskuterar under en träff. Det är inte konstigt om en långstidarbetslös i en glesbygd där det inte finns jobb upplever att myndigheterna bara vill retas.
Det intressanta är att hundratals kunder vid Arbets- och näringsbyråerna verkade ha gått upp i rök efter att de nya reglerna togs i bruk. Enligt de arbetslösas centralorganisation TVY handlade det ändå inte om en sysselsättningsboom, utan om det att TE-byråernas data innehöll föråldrade uppgifter. Anmälningsförfarandet för arbetslösa som fått jobb har nämligen förändrats.
En annan faktor är så kallade Lex Lindström, möjligheten för långtidsarbetslösa som fyllt 60 att gå i pension. De har inte fått jobb, utan bara en ny plats i systemet. Enligt TVY handlar det om att förfina statistiken, inte om en äkta förbättring.
På individnivå kan det såklart handla om en förbättring av livskvaliteten, om alternativet är att kämpa vidare som arbetslös med minimala chanser att få jobb. Å andra sidan finns det säkert de som ser sitt pensionsbesked som en bekräftelse på att de inte längre duger.
Då intervjuförfarandet togs i bruk hördes också kritik om att arbetslösa som önskade få hjälp, inte fick det. Resurserna räcker inte till överallt: svenska Arbetsförmedlingens resurser lär vara sexfaldiga jämfört med de finländska TE-byråernas: 14 000 anställda mot 2 200.
Svenskarna är såklart fler, men arbetslösheten är också klart lägre i Sverige, så skillnaden är betydande.
Resurser är en viktig faktor då arbetslösa nu ska börja rapportera sina aktivitetstimmar. Kontroll, uppföljning och sänkt arbetslöshetsersättning kommer att innebära mer arbete för TE-byråerna och arbetslöshetskassorna. Någon automatik går det knappast att få – alltid finns det någon som ska kolla att folk ”aktiveras”.
Hur går det med den tid de anställda på TE-byråerna borde ha för att stöda de arbetslösa? Det är svårt att se hur ökad byråkrati kan ha en sysselsättande effekt.
SJÄLVa Kärnan i aktiveringsmodellen är inte fel. I stora delar av landet finns det rimligtvis arbetsgivare som kan ha nytta av punktinsatser. Det finns också arbetslösa som säkert är redo att hoppa in, så länge de inte löper en risk att förlora sitt utkomstskydd. Traditionellt har det tyvärr varit så att arbetslösa tvingats lära sig att aktivitet straffas. Stöd har ibland dragits in till och med då arbetslösa har ställt upp med en kort hjälpinsats för någon frivilligorganisation. Reglerna har inte varit sporrande, tvärtom.
Frågan är nu hur realistiskt det är att den nya aktiveringsmodellen ska para ihop arbetslösa och arbetsgivare?
Föreningen Finlands social och hälsa, SOSTE, har utdömt reformen eftersom den inte omfattar en skälighetsklausul: I praktiken leder det här till att väldigt många av dem som bor i regioner där det verkligen inte finns jobb kommer att straffas.
SOSTE varnar också för hur det gick då Folkpensionsanstalten för ett knappt år sedan tog över utkomststödet: ett kaos följde, ett kaos som inte ens ännu normaliserats. När FPA och arbetslöshetskassorna nu på kort varsel ska mata in och hantera nya data om arbetsaktiveringstimmar och sänkt utkomstskydd, kommer många att igen falla utanför. Det sporrande och sysselsättande elementet uteblir.
Den nya aktiveringsmodellen blir i värsta fall, bara några dagar före julafton, en otrevlig julklapp för många arbetslösa. Om TE-byråerna inte ges mer resurser för att verkligen erbjuda stödande service för att para ihop arbetslösa och de arbetsgivare som kan behöva punktinsatser, är resultatet lätt att förutspå: Allt fler arbetslösa knuffas över till luckan för utkomststöd. Brödköerna, där sådana finns, blir säkert också längre.
Det som ”aktiveringen” sparar in på ett ställe, kostar mer på ett annat.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.