De är ute på ett räddningsuppdrag – många små, fridlysta djur ska flyttas uppströms
Det är många som den senaste tiden har undrat vad som händer under järnvägsbron i Åbo. ”Får ni någon fisk?”, har det hojtats från gångbron uppe vid spåret. Nej, fisk intresserar inte dykarna.
– Titta på den mörka bruna färgen och det starka skalets runda form, säger Juha Syväranta och håller upp en Unio crassus.
En tjockskalig målarmussla. Det är den som är i huvudrollen. Sällsynt och klassad som sårbar i Finland.
Dykarteamet har varje dag hittat tusentals musslor – men bara några få är av den rätta sorten.
– De utgör säkert bara en sisådär en–två procent av alla musslor här, säger Syväranta.
Stefan HolmströmDe andra arterna utgör en överväldigande majoritet av fynden: äkta målarmussla (Unio pictorum), allmän dammussla (Anodonta anatina) och spetsig målarmussa (Unio tumidus). De klassas som livskraftiga arter.
Det svenska namnet målarmussla sägs för övrigt komma av att tomma skal har använts som färgskålar av konstnärer.
Det finns små skillnader mellan de tre arterna. Den tjockskaliga målarmusslan klarar mer strömt vatten, sand och grus är inte heller ett bekymmer. Då det gäller skillnader i utseendet blir det svårare för en lekman.
– Den tjockskaliga är rundare. Den allmänna dammusslan känns igen på sitt ”segel”.
Den äkta är i sin tur den med något mer avlångt skal. Där de ligger i plastfaten ser de likadana ut. Deras umbo, musselskalets äldsta del, skalbucklan, verkar också lika sliten på alla.
Stefan HolmströmMusslorna lider ingen nöd. De sluter sig först, men då vatten hälls i faten på sorteringsbordet, ”kontoret”, sträcker de ut sin fot.
– De undrar säkert vad som hänt, då vattnet inte mer strömmar.
Musslorna filtrerar sin näring ur strömmande vatten. Och den här platsen i ån är riktigt bra för dem, säger Syväranta.
– Det sätt de förökar sig är fascinerande. Hanar släpper ut spermier som tas in av honor nedströms. Äggen blir larver som åker snålskjuts i fiskgälar, tills de släpper greppet och fäster sig på bottnen.
Det finns tusentals musslor bara vid det här korta avsnittet av Aura å – och nu ska de ut på en liten resa.
Det är bygget av dubbelspåret mellan Kuppis och Åbo centralstation som är orsaken till dykningarna. Bron ska rivas och ersättas med en ny. Arbetet kommer att skada bottenmiljön. Det är därför de tjockskaliga målarmusslorna plockas upp av företaget Allecos dykare.
Stefan HolmströmMusslorna rapporteras till NTM-centralen. Och eftersom arten är fridlyst enligt EU-direktiv, landar berättelsen om musslorna som fick skjuts en dag också på någon EU-tjänstemans bord.
– Vi för de tjockskaliga målarmusslorna lite uppströms. Då vi ändå tagit upp alla andra musslor tar vi också dem dit, också om det egentligen inte hör till vårt uppdrag, för det innebär ju inget extra arbete, säger Syväranta.
Den fridlysta artens flytt innebär därmed också räddningen för de andra musselarterna. För de minsta kan det betyda tjugo livsår till.
Det är många år för ett så litet djur, men få då man jämför med den sällsynta flodpärlsmusslan (Margaritifera margaritifera). Vissa av dem upplevde larvstadiet då Finland ännu var storfurstendömet Finland.
– Det är helt annorlunda att leta efter dem. Jag har snorklat då jag har letat sådana i norr i klara och bara några meter breda bäckar, säger Syväranta.
Stefan HolmströmI Aura å är utgångsläget det motsatta jämfört med klara bäckar i norr. Där som Visa Tolonen kryper fram på bottnen mellan de två bropelarna, assisterad av Tatu Valkonen i en gummibåt, ser han i praktiken ingenting.
– Musslorna är oftast i upprätt läge så de hittas oftast med en svepande handrörelse, säger Syväranta.
En annan i teamet, Teemu Mustasaari, är uppe vid bilen för ett mellanmål. Där finns också många luftflaskor och en kompressor, som reserv. Dykaren Myyri Sarman är inte med denna dag.
Dykningsrutterna på åbottnen är utmärka med hagelfyllda specialrep som inte flyter. Det är dem dykare håller i.
Den som dyker kan hålla på i en timme, ibland blir det en extra paus om musselpåsen fylls och det behövs en ny.
Det är inte bara kläderna i torrdräkten som håller dykaren varm. Det pumpas också in luft för att hitta rätt viktbalans under dykningen, men luften ger också bättre isolering, säger Syväranta.
Stefan HolmströmAlleco är det största miljöundersökningsföretaget som fokuserar på dykningsuppdrag. Alleco har också utbildat forskningsdykare. Det handlar inte bara om musslor utan också om växtlighet och bottendjur. Arbetet är starkt säsongsbundet.
– Vi har fem anställda men under högsäsongens topp i augusti har vi kanske tjugofem på lönelistan.
Dykningarna är oftast kopplade till brobyggen, hamnmuddringar eller offshore-vindkraftverk. Det här årets säsong började faktiskt i februari, i Kervo å.
Stefan HolmströmSyväranta dyker gärna själv men har varit projektchef i över tio år. Hans biologkarriär började på samma sätt som för många andra. Först fågelskådning, sedan naturfotografi.
Syväranta drömmer inte om att dyka i tropiska vatten. Det är norr som gäller. Förklaringen är enkel: Det var under en resa till Nordnorge som han insåg något.
– Sillgrisslan dyker ju, så jag fick följa efter. Den var den som tog mig under ytan.
Därefter började han grubbla över vilken biologinriktning han skulle välja.
– I det här jobbet kan jag tillbringa en tredjedel av året utomhus. Resten av året är jag sedan en kontorsråtta som skriver rapporter.
Artikeln korrigerad 27.5 klockan 12.50. Dykarna använder luft, inte syre
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.