De är Kimitoöns coronadetektiver – ställer upp i vått och torrt
Det är ett gäng tappra, effektiva och målmedvetna damer som ÅU får chansen att träffa den här dagen. Sjukskötarna Martina Broberg, Maria Bärling, Kerstin Bergström-Pomrén tillsammans med ledande skötare Carmela Färm-Kaaja ingår i Kimitoöns smittspårningsteam.
Jobbet gör de parallellt med sina vanliga arbetsuppgifter inom vården, och det begränsar sig inte till kanslitid. Då situationen kräver det jobbar man såväl kvällar som helger. Senast klockan halv elva på kvällen brukar man dock sätta punkt.
Gällande ÅU:s artikel är Färm-Kaaja tydlig med ett önskemål:
– Jag vill att det ska framkomma hur nöjd jag är med teamet! De som ingår i det är flexibla, duktiga, bra på att samarbeta, de ställer alltid upp och de är snabba med att börja jobba med spårningen.
Vad ger uppdraget er?
På frågan om vad det här arbetet så här långt gett teamet svarar de så här:
– Att bli belönad för sitt arbete, säger Bergström-Pomrén.
– Det är jobbigt ibland, men det känns bra då tacken kommer. Det här är ett arbete som blir väldigt personligt, säger Bärling.
– Att bokstavligen kunna se då vi stryper en smitta och kedjan bryts, säger Broberg och visar upp sin näve som ett hot mot viruset.
Allt började i oktober 2020
Åtminstone för tillfället är coronaläget lugnt på Kimitoön. Det har just nu stannat vid sina 69 bekräftade fall sedan pandemins början. Det totala antalet exponerade på Kimitoön uppgår totalt till närmare 400.
För Kimitoöns del startade spårningsarbetet i oktober 2020, då de första exponerade fallen konstaterades. Då var Färm-Kaaja den enda resursen för smittspårningen, men ganska snabbt insåg man att mer folk behövs. I november fick kommunen sitt första positiva testsvar.
Emilia Örnmark– Tillsammans med coronatestningen är smittspårningen det verktyg vi har för att begränsa viruset. Det gäller att agera i tid för att lyckas begränsa spridningen och omringa smittan. Det viktiga är att ta reda på smittkällan och smittvägen, förklarar Färm-Kaaja.
Teamet utökades till fyra personer som snart blev elva. I slutet av november rubricerade ÅU ”Coronan eskalerar på Kimitoön”, då 12 nya fall registrerats på ön under de senaste 14 dagarna. Då ökade följaktligen arbetsbördan för teamet.
Turvist i beredskap
Teamet är uppdelat i tre grupper, som turas om att vara i beredskap.
Arbetet utgår från ett dataprogram, där positiva testsvar förs in genast då labbsvaren kommit. Också e-post och samtal från övriga Finland är viktiga källor till information om smittor och exponeringar.
Numera får man också meddelanden från Åbo hamn samt från flygfälten i Vanda och Åbo då någon kommer tillbaka till Kimitoön efter en resa. Efter 72 timmar, eller hellre lite längre än så, erbjuds resenärerna tid till test. De flesta tackar ja.
Utmanande då en smittad träffat många
För Kimitoöns smittspårningsteam dröjer det inte länge efter positivt testsvar tills den smittade är uppringd. De två dygnen innan symptomen börjat är de avgörande för spårningen.
– Vi frågar var personen kunnat bli smittad, var den rört sig, vem den träffat och när symptomen börjat, berättar Bärling.
Den mest utmanade delen med spårningen är situationer där den smittade har rört sig bland många människor, till exempel på en arbetsplats. Då brukar man be om förmannens kontaktuppgifter för att kunna gå igenom vem som kan ha utsatts för smittan.
– Gäller det till exempel en skola, eller hemsjukvården är det extra bråttom, förklarar Broberg.
I sådana grupper blir kontakterna snabbt fler, och antalet exponerade växer med dem. Då gäller det att få stopp på spridningen så snabbt som det bara är möjligt.
– Det här är nog ett riktigt detektivarbete, konstaterar Broberg.
De uppringda är tacksamma
De som blir uppringda är enligt teamet väldigt medgörliga, ärliga, förstående och tacksamma. Ofta ringer personerna tillbaka, då de minns ytterligare kontakter.
– Efter det första samtalet ringer vi upp den smittade cirka varannan dag och kollar upp hur den har det och om den behöver läkar- eller mathjälp. Ofta vill de också prata om sin oro, säger Broberg.
– En stor del handlar nog om att vara ett psykiskt stöd. Många är oroliga för vem de kan ha smittat, säger Bärling och fyller i att även de exponerade ringer man upp på nytt.
Enligt teamet kan det komma att handla om 20-30 samtal på en dag, plus dokumentation. Främst går samtalen på svenska, finska eller engelska, men Bergström-Pomrén konstaterar att många gånger vore det bra att kunna också till exempel polska och ryska. För henne har spårningsjobbet gett henne en helt ny insyn i hur många utlänningar som faktiskt jobbar på Kimitoön.
Tillsammans är de starka
En av teamets styrkor är att man känner varandra och har lätt för att be om hjälp och bolla frågor. De komplicerade smittkedjorna löser man ofta i samarbete.
Emilia Örnmark
Vi Ö-bor har nog mycket att tacka denna lilla grupp för deras arbete. att det kunnat visas en så fin statistik med friska människor. Skulle smittan fått blomstra efter första fallen, på vår lilla Ö hade alla varit snabbt drabbade, intensivvård, kanske döda. Allt skall fusioneras, så hoppas denna guldklimp får sin belöning.