Därför känns det bra att kunna lokala smeknamn – skicka gärna in exempel på Åbonamn till ÅU!
Att kunna tala om centrala platser på sin hemort med annat än de officiella namnen skapar en känsla av tillhörighet.
”Smeknamnen” och slangen blir en identitetsmarkör, som visar att man är en del av en krets.
Exempelvis i Helsingfors är det viktigt att veta att det bara är utomsocknes och inflyttade som talar om ”Hesa”: stadsborna själva ska förstå att säga ”stan” eller ”stadi”.
Kulturarv
De inofficiella svenska namnen är också en del av vårt finlandssvenska kulturarv.
Därför inledde Svenska litteratursällskapet redan i början av 2000-talet en insamling för att dokumentera och bevara också de urbana, inofficiella namnen.
–Tidigare samlades mest namn från landsbygden och skärgården, säger Lisa Södergård, arkivarie på SLS.
Insamlingen har bland annat resulterat i en namnlista, som du kan läsa här.
Om du vill bidra till namnlistan, kan du mejla arkiv@sls.fi. Också ÅU tar gärna emot dina bidrag och kommentarer : mejla pia.heikkila@aumedia.fi.
Finskan påverkar
Flera pro gradun har också skrivits utgående från materialet hos SLS. En av dem är skriven vid Åbo Akademi av Fredrica Nyman, uppvuxen i Åbo.
— I Åbo, och i andra större städer i Svenskfinland där finska är majoritetsspråk, syns finskan väldigt tydligt i de inofficiella namnen, säger Nyman.
Ibland sätts den svenska ändelsen -n efter ett finskt namn, för att markera att man talar svenska: som i ”Tyksen” och ”Förin.”
I svenska Åbos namngeografi ser man tydligt att Åbosvenskarna traditionellt både bott och ”hängt” mycket i centrum av staden. Det är där de flesta svenska namnen finns.
Gamla namn faller i glömska
Endel gamla, inofficiella namn faller med tiden ur bruk. Ett exempel i Åbo är ”Lilla Berlin” som användes för delar av stadsdelen Stor-Heikkilä. Namnet kommer från att området var en bas för tyska soldater vid tiden för fortsättningskriget. Lilla Berlin i Åbo var en slags barackby med ett 70-tal hus.
— Det sägs att det är folk som är födda på 1920-talet som ännu känner till ”Lilla Berlin” i Åbo, säger Nyman.
Områden som kallades ”Lilla Berlin” fanns också i bland annat Uleåborg, Torneå och Rovaniemi.
Olika i stan och på landet
Namnforskningen har visat att de inofficiella namnen i större städer ofta utgår från befintliga officiella namn – eftersom sådana finns.
På landsbygden och på mindre orter har långt ifrån alla platser officiella namn, och därför skapas egna benämningar i folkmun.
I vissa fall blir inofficiella namn så vardagliga att de blir fullt vedertagna. Sådana exempel i Svenskfinland är Peffan, Hanken och Arbis.
Nästan alla bekanta för mej. I S:t Olofskolan har jag inte gått eftersom jag inte är Åbogorinal.
Det har du riktigt rätt i. Men kanske är det så, att i finskdominerade Åbo känner många – också två- och svenskspråkiga – inte till detta och använder ändå ”Pinella” istället för ”Pinellan”? Jag ska precisera texten, tack för påpekandet! hälsar Pia Heikkilä
Pinellan är inte ett finskt namn som försetts med n! Det är det ursprungliga svenska namnet.