Annina Suominen 22.11.2023 11:00

2017 vittnade nästan tusen kvinnor om sexuella trakasserier i Svenskfinlands version av metoo-rörelsen, kampanjen Dammen brister.

Nu disputerar Sofia Wanström med en avhandling där kvinnornas berättelser är centrala.

Wanström, som är uppvuxen i Pargas och studerat folkloristik vid Åbo Akademi, hade funderat på att forska om våldtäktsberättelser redan innan metoo. Hon skrev sin magisteravhandling om våldtäktsskämt och valde sedan att fortsätta forska.

Av 950 vittnesmål gjorde Wanström ett urval och analyserade 365 berättelser som beskriver våldtäkter enligt ett brett perspektiv då de omfattar alla sorters sexuella handlingar som innebär penetrering eller beröring av könsorgan.

– Då Dammen brister kom låg fokus i den allmänna debatten mest på trakasserier. Genom att fokusera på trakasserier kunde kampanjen och vittnesmålen av en del framställas som mindre allvarliga, även om också trakasserier är allvarligt. Det finns en beröringsskräck då det gäller att diskutera våldtäkter. Därför valde jag att lyfta fram våldtäktsproblematiken, säger hon.

Att ta tillvara berättelserna ser hon som viktigt.

– De hyllades för att de bröt tystnaden men de ger också förståelse och insikter i hur det är att växa upp i en värld som är uppbyggt enligt en heterosexuell norm där kvinnor och män förväntas bete sig på ett visst sätt. Berättelserna ger insikt inte bara i våldet och dess uttryck, men även hur det och könsnormer påverkar hur man ser på sig själv, sitt värde och sex.

Förväntningarna på att följa ett visst mönster kan försvåra berättandet av upplevelserna

Att de som berättade fick använda helt egna ord ger en ökad förståelse för våldtäkter.

Resultatet visar hur en berättelse om våldtäkt inte nödvändigtvis överensstämmer med förväntningarna på hur den ska berättas.

Vad förväntar vi oss?

– Exakt vad man förväntar sig är personligt. Men berättelser om våldtäkt döms hårdare än andra, det finns krav på att man borde övertyga och berätta om detaljerna om hur det har gått till. Och då det handlar om obehagliga berättelser så förväntar sig lyssnaren kanske att det kommer ett bra slut. Det kan jämföras till exempel med sjukdomsberättelser eller trauma. Det är inte riktigt okej att avsluta berättelsen medan det ännu är obekvämt.

Intima situationer kan vara knepiga och kategorierna sex och våldtäkt kan vara svåra då det finns så kallade gråzoner.

Det är viktigt att de som blivit utsatta får berätta med egna ord, då förväntningarna på att följa ett visst mönster kan försvåra framställningen av upplevelserna, visar avhandlingen.

En fråga som ofta ställs till ett offer för sexuellt våld är: gjorde du motstånd?

– Det finns en förväntan om att folk ska göra motstånd till våldtäkt. Men motstånd som enkelt och logiskt problematiseras i vittnesmålen, som visar både hur motstånd kan vara omöjligt, hur enkelt det kan ignoreras och hur icke-motstånd kan vara den logiska reaktionen i syfte att undvika skada.

Wanström upplever att Dammen brister och metoo medverkat till att flera nu tänker att offret kanske inte ljuger, även om det finns en stark och statisk uppfattning om att kvinnor ljuger då de berättar om våldtäkter.

Hon hoppas att avhandlingen ska bidra till arbetet mot sexuellt våld i samhället genom att göra det lättare för dem som blivit utsatta för våldtäkt att berätta om det samt förbättra lyssnarnas förmåga att höra och förstå dem.

Disputationen inom ämnet folkloristik sker på fredag. Opponent är docent Lena Karlsson, Lunds universitet, Sverige och kustos är professor Lena Marander-Eklund, Åbo Akademi.

Dammen brister-berättelserna finns fortfarande kvar på tidskriften Astras webbsida. En bok om Dammen brister gavs ut år 2018.

Annina Suominen
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln