Förflytta dig till innehållet

Dalsbruks skola fick träffa 24 unika personer – den levande boken av berättelser föll i god jord hos eleverna

Emilia Örnmark
tre flickor i en trappa. På väggarna hänger massor med pappersstjärnor i olika färger.
Diana Lindén, Julia Sjöholm och Kira Wahlsten uppskattade en annorlunda dag i Dalsbruks skola. På pappersstjärnorna har skolans elever skrivit vad som gör var och en av dem unika.

Dalsbruks skolas temavecka kulminerade på fredagen i 24 kapitel av en levande bok. Kapitlen på 20 minuter var skapade av gästande unika personer, med stark anknytning till Kimitoön.

De var en brokig skara av utflyttare, inflyttare, hundfolk, företagare, musiker, kvinnor i mansdominerade yrken, konstnärer samt personer med lite tuffare livssituation än andra.

Två personer och tre hundar i ett klassrumEmilia Örnmark
Andrea Granroth och Ida Fredriksson från Axxell Brusaby berättade om djur och natur som yrke samt om assistenthundar. Här tillsammans med Candy, Engla och Malla.

”Riktigt bra och roligt”

Diana Lindén, Julia Sjöholm och Kira Wahlsten har då jag träffar dem hört sina första berättelser för dagen. De är ivriga över vad de upplevt.

– Det här är riktigt bra och roligt. Vi har fått höra om annorlunda och nya grejer, säger Diana.

Några av favoriterna så här långt är en jonglör samt husets egna Ulla Väärä som en gång i tiden fattade mod och flyttade till Dalsbruk från en finskspråkig ort.

Liknande kommentarer får jag höra från fler elever: det här är en lyckad och lärorik dag.

Elev kläckte idén

Idén till upplägget kommer från väneleven Emma Heikkilä.

– Också bland vuxna finns de som är annorlunda, och det är okej, säger Emma.

Elevhandledare Åsa Karlsson och socionomstuderande Emmi Väärä var genast med på noterna och planeringen kunde starta.

Tredamer mot en stjärnklädd vägg inomhus.Emilia Örnmark
Från vänster elevhandledare Åsa Karlsson, idekläckaren Emma Heikkilä och socionomstuderande Emmi Väärä.

– Det är roligt att folk ställer upp, säger Karlsson och syftar på gästerna.

Hon är överraskad över att alla man frågade faktiskt är på plats idag.

FRK och en man från Izyum

Hos Röda Kors-aktiva Susan Holmberg har arbete för frivilligverksamhet fötts hos Emma-Lotta Nervander och Mira Bergman. De tycker att de kunde vara givande att försöka hjälpa andra.

En dam och två flickor i ett klassrumEmilia Örnmark
Efter Susan Holmbergs (längst till vänster) presentation om sitt frivilligarbete för Röda Korset är Emma-Lotta Nervander (mitten) och Mira Bergman sugna på att gå med i verksamheten.

Holmberg sätter mycket av sin lediga tid på att koordinera boende för flyktingar i Dalsbruk. Först för syrierna år 2016 och senare för ukrainarna.

– 17 lägenheter har vi ställt i gång nu och här finns ungefär 35 personer från Ukraina, säger Holmberg.

En av de 35 är på plats i dag: Evgeny Bondarenko från Izyum. För de yngre eleverna berättar han om det unika med hans hemland – om kulturen, om naturen och de öppna landskapen, om traditionerna, om de vackra ljusen nattetid i Kiev, om ukrainarnas stora intresse för vattensport. Äldre elever får också se bilder från dagens Ukraina – dem vi sett i nyheterna.

en äldre man vid en datorEmilia Örnmark
Evgeny Bondarenko visade filmer och berättade om sitt unika hemland Ukraina.

Bondarenko tvekade först gällande inbjudan från skolan. Han blir själv stressad av bilderna från hemlandet. Men han är glad att få göra det här.

Han vill självklart åka tillbaka då det är möjligt, men trivs på sin tillfälliga hemort.

– De lokala är mycket hjälpsamma och förstående. Finland är välskyddat, säger Bondarenko.

Robin Eriksson bröt nacken i en olycka – nu sitter han i rullstol

En annan fascinerande historia bjuder rullstolsburna Robin Eriksson från Rosala på. Han var med om en motocrossolycka som 14-åring, då han själv gick i Dalsbruks skola.

– Jag flög över styret och bröt nacken, berättar Eriksson för ÅU.

Ung man i en rullstol i ett klassrumEmilia Örnmark
Robin Eriksson delade med sig av hur livet för en rullstolsburen kan te sig. Han poängterar att även personer i rullstol alla är olika och inte ska sättas i samma fack.

Han är här för att berätta om livet som rullstolsburen. Eriksson tycker inte själv att det här är så speciellt, men fångar nog sin publik med sitt avslappnade sätt och sin positiva inställning.

Eleverna Christoffer Dahlqvist, Isac Joki och Colin Lindblom säger att de inte hört om något liknande förr. De ville ha svar på frågor som ”Har du någon känsel i benen?” och ”Hur gör du i trappor och då du duschar?”

fyra pojkar och en lärare vid en rollator av modernare modellEmilia Örnmark
Bland annat en rollator fanns det möjlighet att testa efter Robin Erikssons berättelse. Från vänster: Colin Lindblom, läraren Anders Strömsund, Isac Joki och Christoffer Dahlqvist.

Eriksson är inte den som passivt sitter hemma. Han studerar till tradenom i Åbo och spelar rugby. Eriksson har valt att acceptera situationen och göra det bästa av den.

– Det enda jag blir irriterad på är då det tar lång tid att göra något, säger Eriksson.

Han mixtrar lite på sin rullstol och visar sedan elevgruppen hur han till synes ganska enkelt tar sig över en batting som ligger på golvet.

– Man blir snabbt sämre om man inte rör på sig.

Med diabetes i 24 år

En annan som har också har det lite kämpigare är Andreas Nyman. Han kommer in i klassrummet med en smörgås i högsta hugg.

– Jag har diabetes, därför måste jag äta, förklarar han.

Nyman fick diagnosen strax innan skolstart och har nu levt med diabetes i 24 år.

Några personer i ett klassrum. En person pratar och är vänd mot kameran. Emilia Örnmark
Andreas Nyman (i mitten) har haft diabetes sedan han började i ettan.

Han berättar om hur det i dag tack vara utveckling av diabetesbehandlingen är mycket lättare att leva med sjukdomen. Från att ha stuckit sig med tre olika typer av insulin har han i dag en insulinpump som sköter en hel del av jobbet. Främst är det att räkna kolhydraterna och knäppa in dem på pumpen som krävs. Och att tänka på att packa extra ätbart med då utryckning med brandkåren kallar.

– Det har blivit lättare, men visst finns det stunder då jag tänker ”Varför jag?”.

Nyman har valt bort alkohol och festande mot andra hobbyer. Att diabetes och alkohol inte är en bra kombination har han fått se bevis på i flera av sina första respons-insatser.

Tema hela veckan

Temaveckan i Dalsbruks skola har också bjudit på föreläsningar med synskadeförbundet, med regnbågsalliansen och om personlig integritet.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter