Dålig stämning på arbetsmarknaden – sjukskötare får gärna lyftas ur lönegropen, men…
Det har varit mycket snack om branscher som förtjänar ett rejält lönelyft – för att arbetarnas nuvarande löner helt enkelt inte korrelerar med den fleråriga utbildning som krävs och det ansvar som jobbet medför.
Det gäller kvinnodominerade branscher som sjukskötare, lärare och småbarnspedagoger.
Medlingsbudet från förlikningsnämnden skulle ha gett den kommunala sektorns anställda ett femårigt löneprogram med en löneförhöjning på omkring fem procent utöver de sedvanliga förhöjningarna under åren 2023–27.
För en sjukskötare med en månadslön på omkring 2 500 euro i dagsläget skulle löneprogrammet ha gjort att månadslönen år 2027 hade varit 2 898 euro inklusive de vanliga löneförhöjningarna.
Enligt Helsingin Sanomats räknare (11.5.2022) vill sjuksköterskorna ha ett löneprogram som år 2027 ger en månadslön på 3 283 euro.
Redan innan vårdarfacken Tehy och Super sade nej till medlingsbudet från förlikningsnämnden syntes sura miner på arbetsmarknadsfältet.
Knappt hade medlingsbudet från förlikningsnämndens ordförande Elina Pylkkänen för den kommunala sektorn presenterats förrän de första nedåtdragna mungiporna dök upp.
Enligt den exportbetonade Teknologiindustrins arbetsgivare skulle det föreslagna löneprogrammet knäcka Finlands konkurrenskraft och därmed hela välfärdsstatens finansiering.
Industrifackets ordförande Riku Aalto beskrev medlingsförslaget som ”intressant”, medan dess vice ordförande Turja Lehtonen ansåg förslaget vara fullständigt ansvarslöst och upprörande.
Fackens sak är naturligtvis att driva sina medlemmars intressen. För Industrifackets bossar skulle det vara en hård nöt att knäcka att tvingas medge att andra fack har lyckats bättre i sina förhandlingar.
Varför skulle deras medlemmar nöja sig med sedvanliga förhöjningar om andra får mer?
Och så är spiralen i gång.
När det kommer till kritan är det inte längre prat om att lyfta någon ur någon lönegrop. Framför allt inte om lönelyftet gäller någon annan än en själv.
Då är det inte längre någon som minns att alla under coronapandemin varmt och upprepade gånger applåderade vårdpersonalens insats på sjukhus och vårdcentraler.
Men applåder betalar ingen hyra och räcker inte till några butikskassar med mat.
I teorin tycker många alltså att till exempel sjukskötare, lärare och småbarnspedagoger förtjänar en högre lön, som motsvarar den utbildning och det ansvar som de har.
Men i praktiken vill industriarbetarna ändå ha minst lika mycket, eller mer.
Man får gärna lyfta lärare och sjukskötare ur lönegropen, bara den som jobbar inom pappersindustrin och andra exportbranscher ändå får förtjäna mer.
Till de oskrivna reglerna i arbetsmarknadsförhandlingarna har hört att exportindustrins löneförhöjningar visar vägen för de andra branscherna, eller mer korrekt formulerat: sätter taket också för de andra.
Högre löneförhöjningar än vad exportbranschen har enats om har inte varit okej. Men på det sättet kommer ingen bransch någonsin ur någon lönegrop, oberoende av hur välvilligt snacket går.
Nu bidrar vårdfacken ytterligare till de sura minerna genom att säga att fem procent inte räcker för dem.
De vill ha mer och de har inte bråttom. I stället håller de fast vid hotet om massuppsägningar.
Det nya avtalet skulle ha gällt 425 000 kommunalt anställda.
Det känns som om det råder lite dålig stämning på arbetsmarknaden just nu.
Undrar bara hur folk inte klarar sig på dylika löner. Som pensionär med liten pension får man klara sig med mycket, mycket mindre. Vi har ändå arbetet hela livet och de gyllene åren är inte alls så gyllene. Vi som är äldre är vana att leva sparsamt. Och tur är det för annars blir i nästa gäng som ropar efter mera i pension.
Tack Carina Holm för att du börjat bevaka vården. Det har varit en lucka efter Kevin
Undrar hur räcker pengarna ti hyran o matkassar för en som förtjänar mindre än 2500€ om inga ekonomin går ihop för sköterskor osv?Om ja får gissa så kommer d att gå dåligt för Rytkönen &co?mvh. Kari Niemi,pangis !