Anja Kuusisto 10.01.2019 04:00

Fotbollslandslaget är en vecka på läger i Qatar. Laget for dit i fredags, har spelat en match i tisdags och till och med vunnit (!) över Sverige. Sen blir det ännu en träningsmatch mot Estland innan hemresan.
Förbundskaptenen Markku Kanerva är nöjd, både med träningsförhållandena och med lagets insatser hittills. Så här citeras han i en intervju SPT gjort: ”Alla dagar som vi får tillsammans är värdefulla. Via genomgångar, träningar och matcher kan vi förbereda oss för EM-kvalet. Vi har fina träningsförhållanden och får två bra matcher. Jag hoppas att spelarna håller sig skadefria och kan köra på.”
När Kanerva berömmer träningsförhållanden är han mycket medveten om vad som egentligen har väckt mer debatt i fotbollskretsarna än själva spelet: Att landslagsspelaren Riku Riski tackade nej till resan med hänvisning till etiska skäl.
Det handlar om människorättssituationen för de tusentals med gästarbetare som bygger fotbollsarenor i Qatar. HS gick ut med nyheten i tisdags.
Qatar står värd för nästa fotbolls-VM, som spelas 2022. Ingen kan påstå att landet skulle ha fått värdskapet för en av världens största sporthändelser med idrottsliga bedrifter.
Nu är det ju inte fotboll Qatar är känt för. Qatar är känt för sin olja och sina oljerikedomar.
Det brukar heta att man inte ska blanda ihop fotboll och politik, eller överlag sport och politik. Men vad är det annat än ett politiskt beslut att ge arrangemangen för fotbolls-VM till denna nation?
Riski har därför gett en klar signal i en fråga där Bollförbundet redan tidigare har fått kritik; här, liksom i vårt västra grannland har det höjts röster för att Qatar är fel adress.
När man läser om hur många indiska, nepalesiska med flera gästarbetare som har dött i omänskliga arbetsförhållanden i landet känns beslutet fullständigt logiskt.
Sedan ska man inte överdriva: Varken världspolitiken, kommande fotbolls-VM eller Qatar rubbas alls av att Finland har en landslagskvalificerad spelare som bojkottar landet.
Men för – inte minst finländska – fotbollssupportrars medvetenhet om hur Qatar bygger upp sin infrastruktur för värdskapet spelar Riski-bojkotten visst en roll.
För Finlands fotbollslandslag spelar det också indirekt en roll att Riskis agerande har slagits stort upp och fått rubriker i Der Spiegel, i Bild Sport och i Aftonbladet, för att ta några exempel som Ilta-Sanomat citerar.
Finländska fotbollsspelare syns överlag väldigt sällan på de här sajterna.
Nu handlar det inte om en spelarbedrift på planen, men det handlar om en spelares ryggrad.
Den verkar stark. Den får beröm också i andra länder.
Förstås ska man också kritiskt fråga om Riski haft andra motiv för att tacka nej, något annat som har ökat på hans beredskap att signalera bojkott. Sådana har veterligen inte framkommit.
Det tycks tvärtom som om publiciteten kring frågan har blivit betydligt större än vad han eller Bollförbundet kunde ana.
Den publiciteten kan visserligen göra att några fler i Europa kan namnet på ”den där finländska spelaren”, men inte får han några lukrativa spelkontrakt på grund av det, eller tack vare sin bojkott.
Hans uppsåt verkar alltså ärligt handla allra mest om att förhållandena i Qatar strider mot hans värderingar.
Värdeledare i fotbollsvärlden är välkomna.
För säg inte att fotboll inte har beröringspunkter med politik. Fotboll kan dela folk och städer, fotboll kan ena folk och städer, fotbollsklubbtillhörigheten är för någon lika stark som religionstillhörigheten är för en annan.
Att då ta risken och fatta ett beslut som man vet att delar åsikter är strongt. Riski tog den risken, Bollförbundet svamlade på målet.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln