Dags att stoppa skarvens frätande framfart
De kontroversiella sommargästerna är här och de riskerar invadera allt större områden av den åboländska skärgården. Skarvarna har inte bara erövrat ön Högen utan nu också friluftsön Tjuven, båda bara ett stenkast från Pargas centrum (ÅU 30.4). Det är inte långsökt att föreställa sig att skarvbeståndet ytterligare expanderar i Kyrkfjärden.
Redan i fjol fanns det misstankar om skarvar på Tjuven och i år ser vi det svart på vitt, bokstavligen: vit fågelspillning finns över allt och fler än tio skarvbon har upptäckts.
Pargas Port Rotaryklubb som arrenderar och använder ön för rekreation är orolig för verksamheten – med all anledning.
Skarven är fridlyst enligt naturskyddslagen och enligt EU:s fågeldirektiv. Jakt kräver alltid undantagslov. Ändå talar vi om fåglar som lokalt kan åstadkomma betydande skador. Skarven äter fisk i stora mängder, orsakar förluster för fiskenäringen och stör fiskarns lek i Kyrkfjärden. Skarvens kvävehaltiga avföring medför luktolägenheter och förstör växtligheten på holmar. Träden dör och förvandlas till en vit spökskog.
Skarven väcker känslor, och vi ska självklart värna om naturens mångfald. Men om en holme i privatägo rasar i marknadsvärde, en fiskare får fångsten förstörd och ett område för rekreation blir oanvändbart på grund av skarvkolonier borde det vara tillåtet för markägaren att skydda sig mot de här luftangreppen på samma sätt som en fastighetsägare i centrum av Åbo får skydda sin egendom mot råttor eller ohyra.
Det handlar inte om att utrota hela skarvpopulationen utan om att hitta hållbara lösningar för att minska de skador skarvarna åstadkommer. Men nu mal de politiska kvarnarna för långsamt.
Pargas-Nagu fiskeriområde har försökt få undantagslov för att kunna driva bort skarvarna från Högen och närliggande öar. Trots att NTM-centralen anser att skarvarna inte utgör ett hot mot fisket i Skärgårdshavet beviljade i fjol jaktlov för 800 skarvar under hösten. Att skjuta skarv är ändå lättare sagt än gjort. Också andra åtgärder behövs om stammen ska hållas i schack.
Vi kan jämföra med mårdhunden som kommit till Finland från Ryssland. Mårdhunden förstör skogsfågelbeståndet och fågelbon, och arten klassas numera som en invasiv främmande art som ska utrotas. Under fem års tid har det därför varit tillåtet att jaga mårdhund året om (sommartid är endast jakt med fällor tillåten). Om markägaren får skydda sig mot mårdhund, varför kan inte detsamma gälla mot skarven?
Av de nordiska länderna har Danmark tampats med det största skarvproblemet. Danskarna tror ändå mindre på jakt och skrämseltaktik och mer på att olja in äggen i skarvkolonierna för att motarbeta populationsökningen. Men en del av problemet är den stora mängd skarvar som kommer från Finland och Sverige, och därför vore det önskvärt att också vi skulle gå in för effektivare metoder och prova andra modeller för att begränsa skarvbeståndet. Konkreta åtgärder och snabbare tidtabeller behövs innan skärgården får fler stinkande spökholmar.
De vitkindade gässen är också ett fördärv! De har ökat massor och kommer t.o.m. upp på terrasserna….och lämnar sin avföring överallt!!! Kan inte förstå att de får gå fritt på badstränder där barn ska leka?
Hej,
Bra och fyndig ledare igen! De båda öarna, nästan inne i Pargas centrum, är nog snart ett naturminne! Ett problem till som ännu inte talas om är den stora ökningen av gråhägern! I våras hade vi i skogspartiet mellan cementfabriken och Malmnäs strand ungefär 150-200 exemplar som skräpade och smuttade ner naturen. Snöstormen skrämde bort en del men ännu finns flertal hackande per i skogsområde!
Oljning eller ”pickning” av äggen är nu säkert enda möjligheten att råda bot på eländet!