Dagis i S:t Karins satsar på äkta tvåspråkighet
Wiljam Ekholm och Sebastian Engman leker att föräldrarna lämnar av sina barn vid dagiset. Foto: Monica Forssell
En drös av små bilar i olika färger har samlats på gården. Barnen lämnas av och mammorna och papporna åker i väg till sina jobb. Intill ligger det stora parkeringshuset som i leken fungerar som daghem.
Wiljam Ekholm och Sebastian Engman koncentrerar sig på hur bilarna kör upp och åker i väg. De andra barnen i gruppen Villa Villekulla ritar, lägger pussel och passar på att visa upp färska tandgluggar för reportern.
Verkanappulat har flyttat in i det nybyggda huset på Loimitie. Foto: Monica Forssell
Det privata daghemsföretaget Verkanappulat har funnits i S:t Karins sedan 2016, men på grund av en vattenskada det senaste året i provisoriska lokaler i Voivala.
För en dryg vecka sedan öppnade daghemmet i ett helt nytt komplex på adressen Loimitie, inte långt från korsningen mellan Nylandsvägen och Pargasvägen.
I och med det nya huset växer verksamheten och daghemmet har rum för hela 120 barn och sex grupper. Tre är svenska och tre är finska. Tidigare hade man två svenska grupper och två finska.
En av de finska grupperna är en syskongrupp där det också talas engelska.
Just nu huserar 70 barn och 16 anställda med chefen inberäknad, i huset. De svenskspråkiga barnen är 49 är därmed i majoritet.
Viivi Salovaara och Elias Nieminen ritar och lägger pussel. Båda har nyligen tappat tänder. Särskilt spindelgungan på gården får beröm av dem. Foto: Monica Forssell
De nya materialen i huset doftar, det hänger overaller i prydliga rader och i några av rummen sussas det sött.
De svenskspråkiga barnträdgårdslärarna Marie Elenius-Lindberg och Hanna Lehtinen berömmer det nya huset. Rummen är praktiska, rymliga och det finns gott om möjligheter att jobba i mindre grupper.
Klara Mahmoudi har just vaknat och får komma i Marie Elenius-Lindbergs famn. Om en stund ska Klara rita en fin tant i festklänning. Foto: Monica Forssell
Små grupper är Verkanappulats ledstjärna, förklarar daghemsföreståndare Hannamari Kemppainen. Det betyder att alla grupperna är indelade i mindre grupper som vid behov kan dra sig tillbaka till något av de många rummen i huset.
Just nu finns det gott om lediga platser på daghemmet men Kemppainen tror inte att det kommer att ta lång tid förrän huset är fullt.
S:t Karins har lidit brist dagisplatser och signalerna från staden tyder på att alla de återstående lediga platserna kommer att köpas upp av staden.
Barnträdgårdslärare Hanna Lehtinen (till vänster) jobbar med barn över 3 år. Bredvid Lehtinen daghemsföreståndare Hannamari Kemppainen. Foto: Monica Forssell
I Villa Villekulla går snacket på svenska. I grannrummet Ihmemaa är det finska som gäller. Ute på gården får barnen välja språk själva, likaså i tamburerna som barnen delar enligt ålder, inte språk.
– Vi är ett enda hus och det har vi gjort klar från början. Vi heter Knatteby/Nappulakylä och all information ges alltid på båda språken, säger Kemppainen och tillägger att hon själv har finska som modersmål men att hon gett de svenskspråkiga barnen i uppgift att vara hennes lärare i svenska.
Uppdraget ska ha tagits emot med förtjusning.
I närheten finns skogar och idrottsplatser som barngrupperna ofta besöker. Foto: Monica Forssell
LÄS OCKSÅ: Privata daghem räddar S:t Karins
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.