Förflytta dig till innehållet

Daghemmet Karusellen i Nagu är tillbaka i nyrenoverad byggnad – ”det är en tom palett som barnen får fylla”

Alexandra Granberg
Tre barn leker med träbitar bland stenar på en bakgård, Daghemmet Karusellen i nagu
Minimalt med plastleksaker, utegruppen på Karusellen leker med sådant de hittar.

Himlen är grå och regnsjuk. Många barn är hemma med snuva, men de som är på plats är utomhus. Några är på skogspromenad med gröna västar och hemgjorda fågelkikare. En del är på gården och bygger med träbitar som är hämtade från skogen.

– Jag bara sprudlar av energi. Äntligen har vi fått våra utrymmen tillbaka.

Heidi Lindqvist är daghemsföreståndare på daghemmet Karusellen i Nagu. När ÅU träffar henne på torsdag har de cirka 40 barnen samt personal varit tillbaka på Ytternäsvägen i tre dagar.

Lindqvists ansikte skiner upp när hon visar runt i de nyrenoverade lokalerna. Trots allt är hon mest stolt över kotan som står på gården.

– Man uppskattar det man inte har. Vi är så nöjda över det här området, med skogen runtomkring.

”Vi är väldigt tacksamma”

För ett år sedan blev daghemmet tvunget att flytta tillfälligt när för höga mikrobhalter upptäcktes i byggnadens luft. Beslutet om att stället måste renoveras som kom mitt i säsongen blev en chock för alla.

Efter omstridda diskussioner och snabba svängar i Pargas stads beslutsfattande delades sedan daghemmet mellan biblioteksbyggnaden och ungdomsgården Lyan.

Nu, ett år senare, med några flyttlådor ännu ouppackade, har Karusellen precis landat i en ny och fräsch byggnad.

– Tidtabellen höll precis. Ett år skulle det ta och ett år blev det. Vi är väldigt tacksamma över ett gott samarbete med Lyan, bibban och alla Nagubor som ställde upp och var flexibla så vi kunde fortsätta vår verksamhet.

en grå vägg med några färggranna affisher, Daghemmet Karusellen i naguAlexandra Granberg

Barnen ska lära sig bli resursstarka och själva få bidra till inredningen. Foto: Alexandra Granberg

Byggd för barnen

Den största förändringen efter renoveringen är enligt Lindqvist de luftiga utrymmena, de tomma väggarna. Väggarna är målade i en neutral, ljusgrå ton och är än så länge väldigt kala. Hela husets planering är mer för barnen, säger Lindqvist, i en uppdaterad, ”inspirerande lärmiljö”.

– Barnens intressen ska synas på väggarna. De är en tom palett som barnen får fylla.

När en lyssnar på Lindqvist får en bilden av att det nya utrymmet är mer än bara en byggnad – det är en del av hela verksamheten. Med renoveringen, det nya verksamhetsåret, och nya omständigheter generellt, verkar Karusellen ha fötts på nytt.

Språkduschar och mod

En till ändring för i år är något som alla daghem och skolor nu infört. Med en ny strategi vill staden satsa ännu mer på språkbad, eller duschar som Lindqvist föredrar, och göra det på ett så naturligt sätt som möjligt.

Idén bakom en så kallad språkstig är att finska, svenska, och eventuellt ett tredje och fjärde språk ska överlappa i barnens aktivitet istället för att tydligt separera grupper.

På Karusellen har majoriteten av barnen svenska som modersmål, men många är tvåspråkiga. Nytt för i år är däremot att all personal, både finsk- och svenskspråkig, aktivt ska använda bägge språk och få in dem i vardagliga situationer.

– Det kan till exempel ske genom sång, bilder, sagor, säger Lindqvist. Vårt intresse som pedagoger är ju att väcka intresse hos barnen. Vi vill komma bort från tvångsmentaliteten.

Lindqvist tror inte att flerspråkighet är ett stort problem för barnen, som lär sig fort och lätt kan anpassa sig. För de vuxna kan det däremot bli lite jobbigt.

– Vi får utmana oss själva och våga använda det andra språket med barnen. Målet är att personalen ska använda 20 procent av tiden till att bekanta sig med det andra språket. Jag tror alla klarar läsa en bok på finska, och för dem som riktigt tvivlar finns det handledningsmaterial att följa.

Förutom finska och svenska finns det personal som också talar arabiska, ryska och spanska.

– Ju fler språk vi kan använda desto bättre.

kvinna står vid elcykel, Daghemmet Karusellen i naguAlexandra Granberg

Heidi Lindqvist poserar med en av daghemmets elcyklar som rymmer fyra barn för längre utflykter. Foto: Alexandra Granberg

Bättre distansering

Antalet barn, cirka 40, är aningen mindre än i fjol. Det här beror inte på corona, säger Lindqvist.

– Vi hade några toppår med närmare 60 barn, men nu är vi tillbaka på normalnivå. Med fler kvadratmeter och färre barn finns det mer luft.

Förutom de ljusa väggarna och höga taken inger daghemmet en extra luftig känsla idag. Nästan hälften av barnen är hemma i flunsatider. För att undvika onödiga risker är tröskeln låg för att stanna hemma.

Den numera obligatoriska handhygienen, desinfektionsmedlen och effektiverade städningen är på plats. Barnen är indelade i avdelningar och håller sig till sina grupper under dagen utan att barn eller personal ska behöva hoppa mellan grupper.

Lindqvist hoppas det här systemet kunde tillåta dem att fortsätta hålla daghemmet öppet ifall någon från en avdelning skulle insjukna, genom att bara sätta avdelningen i karantän.

– I de tillfälliga utrymmena var det en utmaning att hålla grupperna isär. Här finns det gott med rum. Dessutom har vi fler resurser och mer personal, så vi behöver inte ta in vikarier.

en kota trä, Daghemmet Karusellen i naguAlexandra Granberg

Här pysslar utegruppen, lagar mat och tar vilopaus i sovsäckar, året runt. Foto: Alexandra Granberg

Tillbaka till naturen

Trots flytten höll daghemmet hårt fast vid sina principer om utomhusvistelse också under det sista året. En grusgård, en sandlåda och några gungor fick duga. Kotan ersattes med ett tält.

– Alla våra miljöer är lika viktiga, både utomhus och inomhus, och genom att använda sig av dem alla blir upplevelsen mer mångfacetterad. Men ur ett hälsoperspektiv är det ju jättebra att vara ute så mycket man kan.

Lindqvists stolthet lyser onekligen igenom då hon pratar om kotan. Stor och ståtlig står den på bakgården, där utegruppen håller hus hela dagen, året om. Grundvärme och sovsäckar tar dem igenom de allt mildare finska vintrarna, och barnen både vilar och tillreder mat där ute. Om det blir riktigt ruskigt och vått kommer de in på så kallade ”hotelldagar”.

De små gröna västarna kommer vandrandes genom skogen. Det har blivit lunchdags. Innan de går in visar de upp sina kikare gjorda av pappersrullar. De berättar att de såg en örn på utflykten.

Precis efter att gården tömts på hungriga barn öppnar sig himlen.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter