ÅU 10.10.2019 14:25

Höstlovet som snart ska komma är aviserat som läslov. För många är varenda lov redan ett läslov. De behöver inte väckas. Men många vuxna kanske behöver det.
Helt nödvändigt att läsningen uppmärksammas – att alla kan läsa så att de klarar sig i vår textorienterade tid är en jämlikhetsfråga. Vår tid är nät- och textorienterad, vi måste gilla det läget.
Varje dag passerar vi också långa textsjok som vi inte alls läser, användarvillkor och köpvillkor, minutiöst utvecklade för att företaget ska vara garderat om det skulle bli fnurra i själva handeln. Då har köparen (som kruxat för att villkoren är lästa) ansvaret, och kan inte mucka.
Också annat frestar en att läsa hoppande, att scrolla. En tråkigt skriven artikel med rubriken ”Fem sätt att …” (bli rik/ gå ner i vikt/ få katten att sluta kissa i soffan/ hitta svampar i skogen) som inte strax lägger fram förslagen, får finna sig i att bli scrollad.
Dagens läsare heter Lilla Scrollan.
Som vi kanske (inte) minns hade Z. Topelius en omständlig dikt om Lilla Skrållan, en dikt man frestas scrolla för att se hur det egentligen gick – om Lilla Skrållan fick ställa sig i skamvrån, som den trätande, men ändå hjälpligt rättrådiga lärarinnan sa att konsekvensen skulle bli om Skrållan än en gång kom till skolan i skrynkligt förkläde.
Skrållan frikändes, för orsaken till skrynklorna var heroisk, Topelius var på fattiga barns sida. Förutsatt att de fattiga barnen var snälla.
Jag tycker att unga människors ointresse (där det finns) för läsning inte ska skuldbeläggas på något vis, inte heller indirekt, i ett alltför överdådigt engagemang när läskampanjer drar förbi. De flesta pedagoger och ansvariga verkar också förstå det.
Att inför tvekande läsare snacka om ordförråd och empatisk förmåga och koncentration som något man missar för alltid, om man inte läser böckerna som plockats fram, är ett stort misstag. Lätt att känna hur man skulle gå i lås i den situationen. Hur man i andanom ställs i skamvrån.
De vuxna måste visa vägen bättre. Och de vuxna har bättrat sig, en hel del.
För inte alltför länge sen svarade en fotbollsspelare, spelskadad och sjukhussängbunden, på tipset att han kunde utnyttja tiden till att läsa skönlitteratur, sålunda: ”Nej, så sjuk blir jag inte!”
Många tyckte det var riktigt roligt. Jag hoppas att det är en skröna.
Så skulle i alla fall inte ske i dag. När hockeylaget segrar berättar en av hjältarna att ett sätt att ladda upp är att läsa. Strax blir boken han nämner efterfrågad i varje bokhandel. Författaren som bor på andra sidan Atlanten hör av sig.
Barn läser om de som de tycker om läser. Det är tendensen, undantag finns förstås. Kanske de läser på samma vis som de som de tycker om läser.
Fredrik Sonck skrev nyss i Hbl att bokkonsumenter också håller på att drunkna i text, ljudböcker går på när vi springer, när vi lagar mat, när vi städar. Slukandet, som tidigare var förbehållet en viss ålder, tar för vissa läsare inte slut.
Noterade nyss att litteraturföreningen i vår region, en naggade god och aktiv förening, om en månad ordnar en kort läsretreat med program, läsning och övernattning. Läsretreater ger läsningen odelad uppmärksamhet.
Litteraturföreningen är för vuxna, så det är en vuxen retreat. Men någon annan kunde plocka upp tipset och ordna läsretreat för barn till nästa läslov. Svenskfinland har för tillfället två driftiga läsambassadörer, de kan bidra med bifall och massor av förslag.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln