Då kulturbranschen lider glömmer vi bort att bry oss
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Denna vecka har mitt sociala medier-flöde fyllts av musikindustrins nödrop under hashtaggen #oikeusmusiikkiin, rätten till musik.
Pandemin har varit ett hårt slag mot många, men till skillnad från exempelvis restaurangbranschen har kulturbranschen varken fått sin röst hörd i media eller i plenisalen.
Då turism- och restaurangförbundet Mara redan tidigt på våren fick utropa sin bestörtning över hur restriktionerna påverkar restaurangbranschen har kulturen setts som icke väsentlig för att samhället ska kunna fungera.
Någon expert uttalade sig om att orsaken till detta är att Mara organiserade sig och lobbade mycket snabbt för landets ledare.
Vetenskaps- och kulturminister Annika Saarikko sade att våra system för att stöda kulturfältet är underutvecklade.
Det ligger säkert något i bägge påståenden. Jag vill föreslå en tredje teori: vi saknar respekt för kulturbranschen.
Vi vill ha det bekvämt. Vi kräver att artister sätter sitt material på strömningstjänster och bryr oss inte om att artister tjänar en spottstyver per strömning. 25 euro för en teaterföreställning känns hutlöst då man kan betala 10 euro i månaden för oändligt med filmer online.
Om kulturprodukten inte är lättkonsumerad och billig för oss är vi inte intresserade. Och det leder till att vi indirekt glömmer att faktiskt stöda vår kulturbransch. Och när myndigheterna fattar beslut om att stoppa evenemang orkar ingen höja på ögonbrynen.
Det är ett beslut som inte bara rubbar toppmusiker, utan alla utövare av kultur. Det rubbar ljudtekniker, råddare, pyrotekniker och evenemangsarrangörer. Det förstör för teatrar, stand up-komiker, allt som kräver en scen, publiken och experter som vet hur man ordnar en minnesvärd show.
Det är bra att understöda kulturbranschen med att köpa skivor, produkter och biljetter till virtuella shower, men det är inte nog. Det är temporära lösningar som bara hjälper delar av kulturfältet.
Det större problemet är vår attityd. Vi tror att kulturen inte är en väsentlig del av samhället. Det är helt befängt. Restaurangbranschen i all ära, men det är inte hämtmat som får mig att orka genom de svåra dagarna, utan det är Slack Birds, Lasten Hautausmaas och Vasas Flora och Faunas musik, för att nämna några inhemska artister.
Jag är inte ute efter att häva alla restriktioner. De är nödvändiga, för folk har svårt att följa rekommendationer. På Aura Fest i somras såg jag tyvärr få som höll avstånd eller bar munskydd.
Däremot efterlyser jag respekt för kulturbranschen, och stöd från statens sida. För vi har stängt en dörr utan att öppna ett fönster åt dem som jobbar med den livsviktiga uppgiften att ge färg, liv, inspiration och motivation i form av kultur till vår vardag.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.