Coronapasset och omikron – de kom för att stanna
Tack och lov att vi fick coronapasset i bruk, även om det dröjde.
Covidintyget blir nämligen en del av det nya normala, hur mycket någon än kan önska undgå nya-normala-tider eller själva intyget.
Coronapasset har kommit för att bli en del av vårt liv, det är lika bra att inse det.
Inte ifrågasätter vi att vi har ett FPA-kort, ett pass för resor till andra länder, att vi folkbokförs och har ett signum. Coronapasset är ytterligare ett dokument som behövs för att färdas, umgås, gå på teater, konsert eller delta i ett större evenemang.
På vissa arbetsplatser blir det ett villkor för att komma på jobb.
Coronapassets uppgift är att skapa trygghet.
Enda kruxet är att den tryggheten – i att veta att alla andra på krogen, restaurangen eller konserten också är dubbelvaccinerade – inte är någon heltäckande garant.
Man kan insjukna ändå.
I fredags sjönk börskurserna då Sydafrika kvällen innan berättat nyheten om den nya virusvarianten omikron.
Oron är global; tar det här aldrig slut?
Beorende på hur frågan uppfattas kan svaret vara att nej, det gör det inte. Man kämpar mot ett virus som muteras, och muteras igen.
Vacciner och framtida mediciner är de lösningar vi har. Tack vare dem behöver vi inte förlora, oron måste inte skaka om världsekonomin och framförallt hålls fler friska.
Men i någon form är dessa virus, som deltavarianten, omikronvarianten och framtida varianter, alltid i rörelse.
Så därför, tillbaka till coronapasset. Det är tillsvidare det bästa vi har, definitivt en välsignelse mer än en besvärjelse.
Det finns de som skulle välja det senare ordet.
För som med mycket i pandemins tid har det tagits i bruk innan alla pusselbitar var på plats.
I en dagsfärsk insändare berättar Daphne Jensen om hur svårt det kan vara att få intyg för minderåriga.
Det är inte rimligt med så många krumbukter och en sådan tidsanvändning som hon var tvungen använda innan tonåringarnas intyg var klara.
Men tack vare passet har vi i varje fall fått ett instrument som möjliggör att samhällets ekonomiska hjul rullar på något sätt, och att samhället kan vara så gott som öppet.
Nu är över 80 procent av finländarna dubbelvaccinerade och trots det knäar vår sjukvård.
När målsättningen 80 procent sattes upp visste vi inte att ytterligare mutationer av viruset så snabbt skulle hota vår nya trygghetskänsla, inte heller att så många av de ännu hundratusentals ovaccinerade, plus en del vaccinerade, skulle bli så sjuka att landets intensivvård inte tänker klara trycket.
Man gjorde (skräck)scenarier, men kunde inte tro att så många patienter med andra sjukdomar skulle bli så lidande av de resurser som coronavården slukar.
Då väger det lätt att hotell- och restaurangbranschen måste fortsätta leva med restriktioner i de områden där samhällsspridningsfasen är aktuell.
Varför coronapasset är ett villkor för alkoholservering först efter just klockan 17 kan man däremot ifrågasätta.
I Finland förtärs alkohol alla klockslag i dygnet, och en del av dem som har inlett alkoholförtäringen tidigt kanske inte har tagit vaccinationer och fått coronapass.
Då känns det valda klockslaget lite som en vänlig gest mot dem, även om avsikten kan ha varit att skapa trygghet för dem som dricker något kvällstid.
Målet måste oberoende vara att sporra till vaccinering.
Målet borde också vara att sporra målgrupperna för vaccindos tre att ta den så snart som möjligt, så att en tredje vaccindos i snabbare takt nådde fler och i förlängningen alla över 12.
Då nyheten om omikron kom, gav covid-19 oss alla en påminnelse om att vi ändå inte kan skydda oss helt, och inte isolera oss till vår vrå i världen.
Och ännu en gång har finländarna liksom andra tagit ett nytt ord till sin vokabulär.
Än en gång accelerar pandemin, och under måndagens gång då denna text skrivs växer listan med länder där virusvarianten konstaterats: Danmark, Belgien, Nederländerna, Frankrike, Canada… Innan texten är klar finns misstanke om viruset här, i Finland.
Även den här virusvarianten blir global.
Sydafrikanska läkare har meddelat att folk inte insjuknat så svårt i den, men att den är väldigt smittsam. WHO poängterar att det ännu tar veckor innan man vet ett hur allvarligt hot varianten är.
Det är skäl upprepa överläkare Mika Valtonens ord i lördagens ÅU:
Dödligheten bland intensivvårdens (ÅUCS) coronapatienter är cirka 11 procent. Den siffran är närmare tre gånger större än för övriga patienter på intensiven.
”Så det är fel att säga att corona inte är farlig. Och nej, det går inte att jämföra med någon annan luftvägsinfektion.”
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.