Coronapandemins inverkan på unga konkretiseras på skriftskoleläger: ”De saknar ord och förstånd för varför de mår så dåligt”
Det har länge varit tal om hur ungas välmående lider av pandemins frammanade restriktioner, isolering och brist på social samvaro. Men pandemins verkliga effekt kanske konkretiseras först i och med återgången till vardagen, då man plötsligt förväntas bete sig normalt efter ett år då allt har varit det raka motsatta.
Att mentalt illamående tar sig uttryck på olika sätt hos varje individ är känt sedan tidigare, men ändå blev Mari Nurmi, ungdomsarbetsledare vid Åbo svenska församling, förvånad då hon ledde sitt första skriftskoleläger efter coronapandemin.
— Det fanns en viss elakhet som inte har funnits där förut. Det var inre konflikter som skulle redas ut varje dag och saker gick ofta sönder på ett oförklarligt vis, säger hon.
Det här är Nurmis första sommar som ungdomsarbetsledare på skriftskolan i ÅSF, men hon har 21 års tidigare erfarenhet från andra församlingar i Svenskfinland. Så att växelverka med ungdomar är inte vad som är nytt för henne – det är ungdomarnas välmående som skiljer sig från det vanliga.
Uttrycker sina känslor på olika sätt
Intima samtal, både privat och i grupp, verkar hjälpa en del men alltid klarar ungdomarna inte av att uttrycka sig i ord.
— Det är som om de saknar både ord och förstånd för varför de mår så dåligt, säger Nurmi.
Hon ser måendet avspegla sig på olika sätt, i jakten på en temporär lindring.
— De vet säkert inte hur de ska bli av med sitt illamående. För många har sporten varit räddningen, ett sätt att ge utlopp för sina negativa känslor, men under coronatiden har ju även den varit borta.
Även församlingspastor Maria Wikstedt från ÅSF har upplevt en skiftning i ungdomarnas beteende.
— Det som märktes i min grupp var att ungdomarna törstade efter varandras sällskap mer än någonsin. Det var som om de ville ta igen all den närhet de hade gått miste om det senaste året.
Wikstedt tror att gruppledarnas erfarenheter skiljer sig från läger till läger för att varje grupp reagerar på sina svåra känslor på olika sätt.
— I brist på ord måste man uttrycka sina känslor på något annat sätt. I Nurmis grupp blev det genom bråk och konflikter, i min genom en längtan efter närhet och i en tredje tar det sig säkert utryck på ännu ett annat sätt, säger Wikstedt.
En paus från pandemin
Skriftskolans läger, där tiotals personer umgås intensivt i grupp i 6 dygn, har enligt Nurmi varit en mycket välbehövlig tillflykt från coronavardagen för många.
Men för vissa kan de nya omständigheterna komma som något av en chock.
— Coronan har gjort många mera inåtriktade och försämrat den sociala förmågan. Det går över med tiden, men i början kan det vara svårt att återgå till det normala, säger Nurmi.
Under lägrets gång har Nurmi sett en stor förändring i ungdomarnas beteende.
— Skillnaden mellan då ungdomarna först kom till lägret jämfört med när de åkte hem är enorm, säger hon och hänvisar till att många är obekväma och har svårt att anpassa sig under lägrets första dagar men slappnar av med tiden.
Wikstedt håller med om att en plats där man tryggt och i lugn och ro kan bearbeta sina känslor kan vara exakt vad som krävs just nu.
— Just nu är vår viktigaste uppgift att se dem och finnas där, samt visa att vi inte försvinner någonstans efter att lägret är över, säger hon.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.