Kim Lund 23.03.2021 13:22

Coronakrisen har aktualiserat frågor om ansvar, moral och etik i vårt beslutsfattande.

Vi rekommenderas använda munskydd och undvika onödiga kontakter. Vi ska distansarbeta och inte träffas i större grupper. Men det är upp till oss själva om vi följer restriktionerna eller inte.

Rätten att självständigt fatta beslut som berör individen utan att staten eller någon annan har med det att göra är starkt förankrad i vårt västerländska samhälle. Vi bestämmer själva om vi går på gym eller yoga och vi vem vi träffar.

I dag är det inte längre självklart. Det individuella ansvaret för att stoppa smittspridningen är stort och väljer vi att strunta i rekommendationerna kan våra beslut få allvarliga konsekvenser för vår omgivning.

Man kan inte fatta beslut utan att det påverkar någon annan. Så fort som du rör dig ute bland folk, rör sig också viruset.

Camilla Kronqvist, universitetslärare i filosofi

En rekommendation är visserligen inte det samma som en lag. Betyder det då att allt som inte är förbjudet i lag är tillåtet, och var går gränsen mellan de personliga val man gör och det ansvar man har för att stoppa smittspridningen

Några enkla svar på frågan på vad som är rätt eller fel går inte ge, men vi ska göra ett försök att reda ut de moralfilosofiska begreppen genom att intervjua universitetsläraren i filosofi vid Åbo Akademi, Camilla Kronqvist.

– I nuläget får vi fatta egna beslut utgående från våra egna bedömningar och vårt eget omdöme, men det lägger ett stort ansvar på den enskilda individen. Vi borde använda omdömet på ett bra sätt och inte enbart göra sådant som ger oss själva fördelar eller gagnar våra egna intressen.

Problemet är att rekommendationerna tolkas så olika. En del ser väldigt allvarligt på dem och följer dem till punkt och pricka, medan andra är mera frikostiga i sin tolkning. Kronqvist tycker ändå inte att det skulle vara bättre med strikta lagar på vad som är tillåtet och inte tillåtet, så att folk skulle ha lättare att veta hur de ska göra.

– Nej, det skulle jag inte säga. För det första skulle ett strängare system innebära mindre plats för individen och det skulle också kräva mera pengar. En lag måste följas upp för att vara legitim. Då behövs det flera poliser och i så fall har vi snart ett övervakningssamhälle.

– Ett samhälle med strikta regler fråntar individen friheten att göra egna bedömningar och val. Det är grunden i demokratin och vi får leva med att vissa missbrukar den här friheten.

”Människan är ett flockdjur”

Det finns till exempel ingen lag på att vi ska använda munskydd, endast en stark rekommendation. Därför kan någon tycka att den individuella bestämmanderätten att välja munskydd eller inte är viktigare än det kollektiva ansvaret för att stoppa smittspridningen.

Men i takt med allt fler har börjat använda munskydd har också den sociala kontrollen ökat, och i dag ser vi betydligt flera munskydd i butiker och allmänna platser än vad vi gjorde för några månader sedan.

Det beror delvis på att människor ser det som viktigt att minska på smittspridningen, delvis på det sociala trycket, säger Kronqvist.

– Människan är ett flockdjur som anpassar sig efter vad gruppen gör, även om man tycker att det inte är nödvändigt eller rätt. Man kanske tycker det är onödigt att använda munskydd, men man gör det för att inte uppfattas som avvikande.

– Det har också uppstått en starkare social kontroll: går man utan munskydd kan man få ilskna blickar eller kommentarer och därför är man mer benägen att anpassa sig.

Grupptrycket kan också få negativa konsekvenser. Människan följer hellre gruppen även om den gör något fel som strider mot de egna värderingarna och moraluppfattningarna. Det är alltid lättare att göra som alla andra i stället för att stå upp för det man själv tycker är rätt, säger Kronqvist.

Vi återgår till det här med att tänja gränser och söka efter egen vinning på bekostnad av de allmänna spelreglerna och moraluppfattningarna. Det anses av många vara omoraliskt och ansvarslöst att inte använda munskydd eller att gå på gym, men trots det finns det de som gör det.

– Då kan man tänka att man gör ett medvetet val och att man inte är ett flockdjur utan en som tänker själv. Man hävdar sin frihet, men förnekar sitt ansvar och det är ett slags självbedrägeri.

– Man kan inte fatta beslut utan att det påverkar någon annan. Så fort som du rör dig ute bland folk, rör sig också viruset. Därför måste vi tänka på vilka kontakter som faktiskt är nödvändiga.

Vissa tankeställningar sitter så djupt att det knappast sker några stora förändringar. Tyvärr.

Kronqvist gör en jämförelse. Att hela tiden söka efter egen vinning uppfattas som egoistiskt och det ses inte som ett positivt personlighetsdrag. En form av egoism är att inte se hur sökandet efter egna fördelar kan leda till nackdelar för någon annan.

Det är som att stå i kön till efterrättsbuffén och plocka åt sig av alla melonbitar trots att det finns andra som också vill ha av dem. Man motiverar då sin egoism genom att tänka att den andra inte tycker lika mycket om meloner som man själv gör, säger Kronqvist.

– Man vill plocka russinen ur kakan, men ser inte att russinen är en del av hela kakan. Ju fler russin vi plockar, desto färre blir det kvar för de andra. Och medan vi plockar russinen smulas kakan sönder. Vi kan inte heller plocka ut oss själva ur helheten och ställa oss utanför den. Det här gäller i alla situationer. Alla beslut vi fattar berör också andra och vi är beroende av gemenskapen. Människan är ingen Robinson Crusoe på en öde ö.

Vilka långsiktiga konsekvenser tror du coronakrisen får med tanke vår moraluppfattning och vårt förhållande till rätt och fel?

– Vi kan få se små skiftningar, men vissa tankeställningar sitter så djupt att det knappast sker några stora förändringar. Tyvärr.

Varför tyvärr?

– Den västerländska tanketraditionen och moraluppfattningen borde ändras på djupet. De är väldigt individualistiska och lyfter fram den enskilda människan framför gemenskapen. Att se på oss själva på det sättet är både destruktivt och egoistiskt.

– Om coronakrisen skulle leda till att vi bättre förstår behovet av samarbete kring grundläggande livsfrågor och inser att mera tänka på samhällets bästa och inte bara på oss själva skulle det vara bättre.

Kim Lund
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln