Coronakrisen erbjuder en ypperlig möjlighet för auktoritära ledare att stärka greppet om makten
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
SF-klubben har en tradition av att årligen samlas och minnas förbudslagen samt dess konsekvenser på årsdagen av lagens upphävande.
Träffen hölls även i år, om än virtuellt, och diskussionen övergick så småningom från förbudslagen till coronakrisen och dess inverkan på nationell och internationell politik.
När nästan hela världen har spänt sin blick på viruset, erbjuder krisen en möjlighet för ledare med mindre ädla motiv att stärka greppet om makten.
I Ungern har parlamentet godkänt lagen om nationellt nödläge som tilldelar premiärminister Victor Orbán rätten att styra landet genom dekret.
Trots protester från landets opposition, människorättsaktivister samt andra EU-länder har Orbán och hans parti nu de facto envälde på obestämd tid.
I Polen utnyttjar det konservativa partiet PiS det exceptionella läget för att ytterligare försöka skärpa abortlagstiftningen, som redan är bland de strängaste i Europa.
Ett tidigare försök att införa en motsvarande lag skedde år 2016, men då lyckades demonstranter stoppa lagförslaget genom massprotester. Det är ingen slump att lagförslaget tas upp igen nu när människor inte kan demonstrera på gatorna på grund av epidemin.
Det är inte enbart i länder som Polen och Ungern som man nu förbigår demokratiska processer och utökar statens makt på bekostnad av individens rättigheter.
I många europeiska länder, såsom Tyskland och Österrike, har myndigheterna redan tillgång till positionsdata för att följa medborgarnas rörelser på allmän nivå. I Slovakien har åtgärderna gått ännu längre och hälsomyndigheterna har nu tillgång till positionsdata på individnivå för att kunna bekämpa epidemin.
Detta sker enbart två år efter att dataskyddsförordningen GDPR, vars huvudsakliga mål var att skydda individers grundläggande rättigheter till sina egna personuppgifter, började tillämpas inom EU.
Vi befinner oss självklart i ett undantagstillstånd där det är berättigat och till och med nödvändigt att begränsa individers rättigheter till en viss mån för att skydda samhället.
Emellertid krävs det en noggrann balansgång mellan inskränkningar i individens rättigheter och ökandet av statens maktbefogenheter.
Även om en kris utgör en legitim orsak att öka maktbefogenheterna tillfälligt och i proportion till hotet, har krisåtgärder en tendens att fortsätta vara i kraft då krisen är över. Vi har sett det förut, med bl.a. ”Patriot Act” som togs i bruk i USA efter 11:e september.
Våra diskussioner om det världspolitiska läget ebbar så småningom ut och jag återgår till mina studier. Jag ser studentföreningar som febrilt försöker hitta lösningar på att ordna medlemsmöten, då deras stadgar förbjuder möten på distans.
Samtidigt utnyttjar auktoritära ledare på annat håll coronakrisen för att stärka greppet om makten och framföra sin politiska agenda utan motstånd.
Den här krisen utmanar inte enbart hälsovården och ekonomin, utan även våra grundläggande demokratiska värderingar. Det kan vara att vi vaknar upp i ett väldigt annorlunda Europa då den är över.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.