Coronainformationen är en total villervalla
Covid-19, antalet insjuknade och vaccin diskuteras varje dag, dygnet runt i olika kanaler. Det går inte att öppna datorn, TV:n eller en tidning utan att coronaepidemin dyker upp. Den splittrade informationen skapar osäkerhet.
Finland är ett litet land. I början av året hade Finland cirka 5 536 146 invånare. Det här kan jämföras med att det bor ungefär 5 000 000 människor i Sankt Petersburg. Finland har en splittrad förvaltningsmodell med tanke på landets lilla befolkning.
Finlands brokiga förvaltningsmodell skapar förvirring bland invånarna, speciellt i kristider. Åtgärder för att begränsa och för att få slut på epidemin diskuteras regelbundet av landets regering. Utåt sett uppstår det ändå en konstig bild av situationen. Besluten ska fattas av myndigheterna, inte av regeringen.
Det finns många dimensioner i den här frågan. Politiska åsikter blandas i offentligheten med expertutlåtanden. Det är svårt att veta vad som gäller i dag och vad som kommer att gälla i morgon. Regeringen tycker en sak och oppositionen en annan. För ett år sedan var partierna överens om att man inte ska göra politik av coronaepidemin. Den överenskommelsen varade inte många månader.
Det som gör det ännu svårare att veta vad som gäller är olika åsikter inom regeringen. Inför sportlovet uppmanar en minister alla att stanna hemma, medan en annan minister säger att det är okej att resa inom landet, till exempel till Lappland.
Klas Backholm som har forskat i kriskommunikation vid Åbo Akademi, säger i en artikel i ÅU att förvirring finns på flera nivåer. Backholm säger att det råder både begreppsförvirring och mandatförvirring.
Begreppsförvirring gör det svårt att veta om myndigheterna talar om rekommendationer eller förbud. Mandatförvirring gör att man inte vet vem som egentligen har mandat att fatta beslut och vem som endast framför åsikter. När besluten fattas på många olika nivåer, lokalt, regionalt och nationellt, är risken stor att den vanliga människan tappar bort sig.
Människor känner inte till hur förvaltningen är uppbyggd och vilka myndigheter som har mandat att besluta och vilka aktörer som endast framför sin åsikt. Därför finns det ett stor behov av att alla aktörer som har corona på sin agenda, blir bättre på att kommunicera sinsemellan och på att informera allmänheten.
Det finns orsak att klart definiera kanalerna för informationen. Myndigheternas och kommunernas egna webbsidor och sociala medier kan vara ett bra komplement, men kan det kan inte vara den huvudsakliga informationskanalen. Myndigheterna borde fundera på att mera aktivt använda pressmeddelanden och samtidigt försäkra sig om att alla mottagare uppfattar budskapen på samma vis.
Media har en viktig uppgift när det gäller att förmedla rätt information, men medias uppgift försvåras märkbart av att myndigheterna inte kommunicerar med varandra. Det finns många aktörer som har en roll i att hantera coronaåtgärder och samtidigt se till att informationen till alla berörda fungerar.
Ur en enskild persons synvinkel är det omöjligt att veta vad Institutet för hälsa och välfärd, ministerierna, regionförvaltningsverken, sjukvårdsdistrikten och kommunerna har för roll i olika sammanhang. Informationen om vilka rekommendationer som gäller eller hur vaccineringarna framskrider är spretig och tidsmässigt olika i olika regioner och kommuner. Skillnaden mellan grannkommuner kan vara stor, vilket gör att en bild av villervalla och osäkerhet sprids.
Situationen blir inte bättre av att många ställer frågor om corona och vaccinering på sociala medier, till exempel Facebook. Svaren på dessa frågor kommer inte av myndigheterna eller kommunerna, svaren ges nästan uteslutande av självutnämnda experter och aktivister på sociala medier. Det här gör hanteringen av coronaepidemin ser värre ut än vad den egentligen är.
Diskussion är bra, men att diskutera saker man inte känner till, kan göra mera skada än nytta. Det att man har rätt till en åsikt, betyder inte att man har rätt att sprida tvetydiga budskap eller svara på frågor man inte vet svaret på.
Regeringen har ingen lätt uppgift att balansera mellan näringslivets intressen och människornas hälsa. Regeringen borde i snabb takt skapa en nationell krishanteringsmyndighet som styr åtgärderna och koordinerar informationen. Nu finns det för många kockar som kokar samma soppa.
Just så är det. Bristen på korrekt och saklig information skapar osäkerhet och rädsla bland oss medborgare.