Christer Hummelstedt: Gatunamn är ett lagarbete
ÅU-fotoMaestron studerar. Christer Hummelstedt uppskattar boken ”Turun katuja ja toreja” (Åbos gator och torg). Där kan man bland annat läsa att den första namnkommittén sammanträdde den 24 mars 1828. Foto: Dan Lolax
Christer Hummelstedt bor i kvarteret Gamen på Sirkkalagatan i Åbo men få använder det kvartersnamnet längre.
Faktum är att många kvartersnamn blev överflödiga i samband med gatunummerreformen i mitten av 1830-talet.
Hummelstedt känner det här på samma sätt som han vet det mesta om Åbos namngivna gator och torg.
I år firar Finland 100 år av självständighet. Hummelstedt har lett Åbo stads namnkommitté i 40 av de åren.
Själv vill han tona ner den egna rollen och i stället betona att namnberedningen är en demokratisk process och ett lagarbete.
Det var den processen som utmynnade i kommitténs förslag om att president Mauno Koivistos minne kan hedras antingen genom att Stadshusskvären uppkallas efter honom, eller genom att Artillerigatan byter namn till Mauno Koivistos gata.
Det tredje förslaget är att en ”lämplig plats” i Åbo hamn får namn efter Koivisto.
Ärendet har tagit ytterligare en vändning i och med att SDP föreslår att Västra Strandgatan ska bli Mauno Koivistos allé, säger Hummelstedt. Det är ännu oklart när stadsstyrelsen behandlar frågan.
Fyrtio år är en lång tid. Du måste verkligen gilla uppdraget.
– Jag är genuint intresserad av det här, säger Hummelstedt när ÅU träffar honom på krogen Old Bank i centrala Åbo.
– Något måste jag ha gjort rätt, eftersom stadsstyrelsen har omvalt mig 22 gånger. Men ingen kan slå professor Svante Dahlströms rekord. Han var medlem i kommittén från 1916 till 1964. Och ingen är oersättlig. Se hur det gick för Robert Mugabe, skrattar den mångåriga SFP-politikern med hänvisning till Zimbabwes nyligen avsatta diktator.
Åbo stads namnkommitté, den som Hummelstedt varit medlem i sedan 1972 och lett sedan 1977, är synnerligen väl informerad om vad som är på gång i Åbo.
Kommittén tar del av stadsplanerna redan innan planläggnings- och miljönämnden gör det. När planerna presenteras för nämnden måste de nämligen ha ett namn.
Hummelstedt säger att tidtabellen ibland är för tajt för kommittén för att han ska känna sig tillfreds.
– Jag har sagt att vi borde kunna bordlägga förslagen åtminstone en gång och sova på saken. Namnen vi ger blir i vissa fall kvar i hundratals år.
Så hur går det till när namnkommittén kommer fram till sina förslag? Hummelstedt säger att processen är en rätt fri bikupediskussion.
Föredragande lägger ett basförslag som de övriga medlemmarna avsmakar.
– Vi utgår från existerande ortnamn, ju äldre desto bättre.
Exempel på sådana ortnamn är Aningais, Vårdberget, Kuppis, Upplinge och Kastu.
Men de gamla ortnamnen räcker inte alltid till. Utanför stadens centrum har bebyggelsen varit gles, därför jobbar kommittén med grupp- och temanamn.
Det här är ett beprövat sätt med anor ända från 1500-talets Holland och ett som använts och används av alla stora städer.
Till exempel i kvarteren för Unescos högkvarter i Paris – en organisation som Hummelstedt haft mycket att göra med i egenskap av medlem i Finlands Unesco-kommission – bär gatorna namn som vittnar om att Frankrikes första militärakademi fanns där.
I Åbo finns Erik av Pommerns strand och Karl Knutssons strandväg, namngivna enligt en liknande logik. Bägge var Kalmarunionskungar som vistades länge i Åbo på 1400-talet.
Det äldsta i skrift bevarade gatunamnet i Åbo är Tavastgatan och härstammar från år 1426. Från några år senare, på 1430-talets mitt, finns kartor bevarade med platsnamn som till exempel Stora Torget.
Det var också ur dylika historiska källor som den första namnkommittén öste när den sammanträdde den 24 mars 1828, förklarar Hummelstedt.
– Det var den dåtida magistraten som sammanträdde, förstärkt av landshövdingen. Det första mötet drog ut på tiden. Man satt i fem timmar och kom fram med 90 gatunamnsförslag – till exempel Sankt Eriksgatan och Kristinegatan – och 201 förslag på kvartersnamn.
Förslagen behandlades av senaten och utgör i dag grunden för namnskicket i Åbo.
Gatorna fanns i den så kallade rutstaden som Carl Ludvig Engel planerat efter Åbo brand 1827. De finska namnen fastställdes 1890.
– Det kom order uppifrån. ”Förse Engel med gatunamn!” Det gick till ungefär som nu – först kom planen, sedan namnen.
Kvarteret som Old Bank finns i hette först Echo, på finska Kaiku. Det fick senare namnet Forum av fastighetsägarna.
Hansakvarteret hette först Hermelinen, på finska Hermeliini eller Kärppä. Saluhallens kvarter hette Olympia.
Idén med kvartersnamn var ursprungligen fiskala, förklarar Hummelstedt.
– Det fanns en skattefogde för ett visst antal kvarter. Det blev bråttom med namngivningen av kvarteren i Åbo och inte så väl genomtänkt.
Varför heter kvarteret du bor i Gamen?
– Ja det skulle jag bra gärna vilja veta! I närheten finns bland annat kvarteren Strutsen, Fasanen och Storken.
Namnkommittén röstar sällan, även om det hålls provomröstningar ibland för att känna av medlemmarnas åsikter.
En gång har Hummelstedt förfäktat ett förlorande namnförslag – men också den förlusten accepterar han utan större problem.
Det handlade om den plats som till slut fick namnet Lilltorget.
Hummelstedt föreslog Drottningtorget, av den anledningen att Slottsgatan – som börjar vid Lilltorget – tidigare hette Drottninggatan.
– Namnet ändrades under den ryska tiden till Slottsgatan eftersom man ville få bort alla påminnelser om den svenska tiden.
Jag har gjort vad jag kunnat också för det finska språket och kulturen.
Det finns ett betydande antal historiska personer – till exempel forskarna Carl Axel Gottlund, Edvard Westermark och Johan Gadolin – som Hummelstedt önskar blir ihågkomna genom gatunamn, även om han generellt sett hållit låg profil vad gäller personnamn.
– Personen ska åtminstone ha varit avliden i fem års tid, man vet ju inte vad som kan avslöjas efter att hen gått bort.
Det finns också en skillnad mellan språken, på så sätt att namn som fungerar på finska låter märkliga på svenska – och vice versa.
Hummelstedt exemplifierar med koloniträdgårdsnamn som är aktuella i den nya detaljplanen för Korois: mäkikuisma, alltså äkta johannesörten och hiirenhänta, råttsvansen, låter inte helt rätt som gatunamn.
Likaså handlar det om att ha fingertoppskänsla, säger Hummelstedt. Det fanns namnförslag som avspeglade inbördeskrigets grymheter när en park vid Kärsämäkis begravningsplats skulle namnges.
Till slut enades namnkommittén om namnet Viloskvären.
I övrigt är Hummelstedt nöjd över att han bidragit till att Paavo Nurmi fått ett stadion och en allé namngivna efter sig.
– Dessutom är Åbo den enda stad i världen som veterligen har alla finsk-ugriska släktspråk i sina gatunamn. De finns i stadsdelen Svalas, säger Hummelstedt och hänvisar till namn som Estgatan och Värmlandsgränden.
– Jag har gjort vad jag kunnat också för det finska språket och kulturen, säger Åbos och Finlands mesta kommittéordförande.
Christer Hummelstedt
- Född: 8.9 1941 i Kristinestad.
- Bott: i Åbo sedan 1945. Vuxit upp i ett litet trähus vid Henriksgatan 7 (numera Novia).
- Familj: Framlidna hovrättsrådet Päivi Hirsikangas. Dottern Ida, svärsonen Bonfils och dotterdottern Saphir.
- Karriär i urval: Student vid nuvarande Katedralskolan 1961. Fil.lic. Åbo Akademi 1971, Universitetslektor i nordisk filologi vid Åbo universitet 1971–06. Ordförande för SFP i Åbo 1975–93.
- Kretsordförande för SFP i Egentliga Finland 1977–93. Medlem av SFP:s centralstyrelse 1979–93. Stadsstyrelsemedlem i Åbo 1993–97. Stadsfullmäktige i Åbo 1989–08. Finlands FN-delegation 1978 och 1990, Finlands Unescokommission 1987–98. Forskningscentralen för de inhemska språken 1976–98.
- Åbos vackraste plats: Braheparken med Domkyrkan och Stortorget.
- Ett namn som Hummelstedt hoppas kommer i användning i Åbo: Upalinko-Upplinge samt Gadolin/gadolinium.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.