Charm, måste man ha det?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
”Den hemlighetsfulla charmen” har jag svårt att motstå. Den gör mig irriterad och intresserad. Det är en bok om hur kvinnor ska föra sig på alla plan, utkommen 1945 i Veckospegeln bokavdelning.
Veckospegeln var en tidskrift som kom ut i Vasa under åren 1942–51, såldes till Jakobstads Tidning och lades småningom ner.
Den var en krigstidsprodukt och skulle täcka tomrummet av motsvarande material från Sverige, det var svårt att hålla igång tidningsleveranser därifrån.
När ”Den hemlighetsfulla charmen” är till salu för en femma köper jag den, låter den ligga till sig på mitt nattduksbord ett tag, sen börjar jag bläddra.
Omtyckthetspotential. Lika svårt som ordet.
Viktigast är bokens utgångspunkt, kriget är slut, kvinnor behöver uppmuntran. Gärna skulle man se freden fick allt att återgå till det gamla, vad det nu var. Textens eget undermedvetna tycks fatta att det är svårt.
Krigsåren gjorde kvinnors roller annorlunda, att de skulle stiga ner från ett kompetent ansvarstagande till bärare av ”den hemlighetsfulla charmen” kanske man inte utan vidare räknade med.
Manipuleringen är tydlig för den som läser i ett annat århundrade. Tilltalet är ”vi”. Och när kvinnor talar till andra kvinnor i vi-form och ämnet blir personligt, då blir det lätt patroniserande – förlåt uttryckets motstridighet. Men motstridigheten är metoden i rådgivningen. Målbilden är kvinnans nya säkerhet, men det slår lätt fel.
Det utgår från utseendet, efter några vagt ursäktande piruetter. Första mellanrubriken: ”Fulingen kan också göra sig”. Rakt på sak! Charmigt, eller hur?
Upplevelsen av fulingskap infaller senast när kvinnan träffat Den Ende (de heligförklarande begynnelsebokstäverna är bokens) och då måste hon rannsaka sig: ”Hurudan är jag? Är jag blyg, klumpig, framfusig, fnittrande, grälsjuk, tråkig?”. Och så får hon lov att börja jobba för förändring.
En kvinna som jobbat sig genom kriget kanske inte ids läsa vidare. I dag skulle ett sånt tilltal inte heller hinna fram till tryckeriet, vår tid har i stället andra metoder, ibland svåra att genomskåda, för att berätta att en kvinna inte räcker till. En lömsk metod är att upprepa att alla visst ”räcker till” så många gånger att betydelsen går förlorad. Sen kan var och en sitta ignorerade och räcka till bäst de kan.
Att citera mer ur ”Den hemlighetsfulla charmen” är festligt frestande, men poängerna är redan klara. Sista avsnittet heter ”Tycker han om mig?” och visar på landningsplatsen: en heteronormativ tvåsamhet.
50-talet som småningom var på ingång när ”Charmen” fanns i handeln var den heteronormativa tvåsamhetens decennium om något.
Men boken har också ett annat spår än utseende och hägrande tvåsamhet. Det är smidigt instuvade avsnitt om egna pengar, om att rösta i val och skaffa kunskap för att påverka sitt liv och samhället. Behövdes bara ett par decennium så kunde man säga det utan att infoga passager om hur armsvett bäst bekämpas och vad som hjälper mot tjocka vader.
Förstås: fanns det inte spår fram till i dag av ”Den hemlighetsfulla charmen” skulle man bara ge fasen i den. I dag gäller många av dess element också män, poängterat män. Då kallas ”likeability”, lika svårt att uppnå. Charm låter mer som en aktivitet, likeability som något passivt. Omtyckthetspotential. Lika svårt som ordet.
I dag är artiklar och intervjuer om personlighet och tips hur man kan få vänner stapelvara i dagstidningar. Och om kroppen som attraktion och fixering.
Det finns poddar där män talar sig varma för sårbarhet, men ”sårbarhet” kan vara strategi som ”god lyssnerska” var det i ”Charmen”.
Tillit är det som saknas, är slutklämmen i en artikel om likeability jag läser i de översta sidorna i DN:s arkiv. Och då kan inget bli ”på riktigt”. Sätter citattecken kring det, för vad det betyder har alldeles försvunnit för mig.
Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.