Chans på högerpolitik eller avkall på värderingar? Delade åsikter om SFP:s medverkan i regeringen – SDP:are: ”Ser dystert ut”
Regeringssonderare Petteri Orpo (Saml.) meddelade på torsdagen att Sannfinländarna, SFP och Kristdemokraterna deltar i de egentliga regeringsförhandlingarna som inleds på tisdag den 2 maj i Ständerhuset.
– I sonderingsskedet har vi sökt en gemensam väg för partierna att möta de utmaningar som Finland står inför. Den konsensus vi uppnått gör det möjligt att komma fram till lösningar i regeringsförhandlingarna, säger Orpo.
I regeringsförhandlingarna förhandlar man om regeringsprogrammet, beslutar om antalet ministrar, ministerportföljernas fördelning och arbetsfördelningen mellan partierna.
”Förhandlingsresultatet avgör”
Mellan SFP och Sannfinländarna finns stora åsiktsskillnader beträffande bland annat invandring och miljöfrågor.
– Vi har diskuterat mycket inom partiet, senast i dag i riksdagsgruppen. Den stora majoriteten stöder det att SFP tackar ja till förhandlingarna och att vi ska vara med och bidra till en majoritetsregering, säger SFP:s partiordförande Anna-Maja Henriksson som avslöjar att endast Eva Biaudet motsatte sig detta.
– Men förhandlingsresultatet avgör. Jag har varit med i fyra förhandlingar och de har aldrig varit lätta. De blir inte lätta den här gången heller, säger Henriksson.
”Alla måste kompromissa”
De Grönas Maria Ohisalo säger i ett pressmeddelande att hon är orolig för Samlingspartiets liberaler och SFP:s förmåga att hålla fast vid ett öppet och framåtblickande Finland i samarbete med Sannfinländarna.
Också Svensk Ungdom kräver att moderpartiet håller starkt på sin egen linje i förhandlingarna.
– SFP måste våga lämna förhandlingarna då det behövs, säger förbundsordförande Julia Ståhle.
Henriksson har sagt att man inte är med i en regering som ”gör sannfinländsk politik”.
– Alla partier gör sin politik och alla måste kompromissa. Vi får se hurdant regeringsprogrammet blir, vidhåller Henriksson.
Lång väg till samstämmighet
SFP:s Sandra Bergqvist säger att diskussionen inom partiet var ganska väntad.
– Vi var i princip samstämmiga, säger Bergqvist.
Finns det behov för partiet att förklara sig för anhängare som ogillar den här konstellationen?
– När man fattar beslut måste man alltid vara beredd att förklara sig. Jag har hört dem som säger att vi absolut inte kan sitta i en regering med Sannfinländarna och det finns de som säger att det nu finns chans att föra en högerpolitik. Men de allra flesta säger ”Lycka till, ni behövs i regeringen!”. Detta är verkligheten för många av oss inom SFP. Men vår politik behövs och bäst fotavtryck gör vi om vi sitter i regeringen.
Bergqvist säger att målet är ett förhandlingsresultat som gör att man kan samarbeta med de nu involverade parterna.
– Men dit är det ännu en lång väg, säger Bergqvist som tror att knäckfrågorna är just den humanitära och arbetskraftsrelaterade invandringen, klimatfrågorna och internationella relationer och avtal.
– Det finns nyansskillnader men i många frågor har vi samma åsikt som Samlingspartiet. Så jag tror inte vi blir ensamma i de frågorna.
”Man jublar inte direkt”
Som det ser ut nu blir SDP ett parti i opposition. SDP:s Johan Kvarnström säger att konstellationen var väntad utifrån de signaler man kunnat skönja de senaste veckorna.
– Det återspeglar valresultatet att de två stora vinnarna utgör basen och att de tar med sig små partier som gjorde ett okej val. Men likväl, när man ser det konkret så känns det dystert med den, som vi minns, kanske mest borgerliga regeringen i landets historia.
Kvarnström säger att det hade krävt för stora kompromisser för SDP att gå med i förhandlingarna.
– Centern kommer att hamna i skymundan medan vi övriga bildar ett rödgrönt block och tydligt alternativ med oss i spetsen. Det blir motiverande att jobba för vår sak men man jublar inte direkt med tanke på vad som komma skall.
Avvärjningssegrar att vänta
Kvarnström tror att det kommer att bli fråga om avvärjningssegrar för SDP i många frågor.
– Vi gjorde många reformer men blev långt ifrån klara. Vi får pusta ut i det fall de inte blir fråga om en försämring av dessa. Jag utgår till exempel från att Sametingslagen inte blir av. Social- och hälsovårdkrisen kommer inte att lösas med stora nedskärningar. Eftersom behovet ökat blir kan katastrofen bli radikal. Några egentliga framsteg görs knappast heller i klimatpolitiken även om jag litar på att Samlingspartiet och SFP håller fast vid klara minimikrav. Detta är vad jag befarar.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.