”Bystrand har blivit ett röjarhak” – sommargrannar motiverar varför de lämnat in så många klagomål
Fyllon som inte vet var de är, oroligheter och båtar som kör förbi bryggan och för oljud. Restaurang Bystrand har blivit en röjarplats.
Så beskriver det par som har lämnat in flera klagomål till Pargas miljövårdsmyndigheter sina upplevelser av att ha sommarstugan i närheten av Bystrand.
Paret utesluter inte heller att en hjärtinfarkt förorsakades av flera års stress förorsakad av bullerföroreningarna från restaurangen, skriver de i ett av klagomålen till staden.
”Att i flera timmar lyssna på oljudet är mardrömslikt och förorsakar en olidlig stress”, sägs det i ett annat klagomål.
Vi hade inga andra alternativ än att ta kontakt med myndigheterna eftersom ingen ville lyssna på oss.
Enligt paret började bekymren för omkring 15 år sedan då den dåvarande företagaren ordnade högljudda musiktillställningar som pågick till småtimmarna.
– Vi försökte diskutera med krögaren, men fick ingen respons. Därför hade vi inga andra alternativ än att ta kontakt med myndigheterna eftersom ingen ville lyssna på oss, säger mannen i paret till ÅU.
Den nuvarande företagaren säger att det endast har ordnats några få tillställningar under sommaren och att ljudnivån inte har varit för hög?
– Sandra Bergqvist kan säga vad hon vill. Men det är sant, det var endast fem tillställningar men musiken spelades med hög volym. Vi är oroliga för vad som händer i framtiden, nu är det musik några gånger om året, nästa år kan det vara det full rulle. Så har det gått också tidigare, säger mannen.
LÄS OCKSÅ
”Det känns skit” – nu talar krögaren på restaurang Bystrand ut om musikbegränsningarnaParet är missnöjt med hur Pargas miljömyndigheter har skött ärendet
I ett mejl till ÅU skriver hans fru att paret har försökt vara samarbetsvilligt och att man deltagit i en penninginsamling för att förbättra byvägen och handlat i butiken.
Av stadens myndigheter har vi inte fått någon hjälp,skriver hon i mejlet.
”Vi har fått en mycket negativ inställning till stadens inställning till i synnerhet stadens finskspråkiga sommargäster”.
Ledande miljövårdinspektör Päivi Paavilainens agerande beskrivs som oprofessionellt och nonchalant. I ett mejl till staden skriver paret att man överväger att anmäla myndigheternas försummelser till riksdagens justitieombudsman.
Vill ha mera begränsningar
Paret är missnöjt med bygg- och miljönämndens beslut att begränsa antalet musikevenemang till endast två per månad. I ett klagomål daterat den 24 augusti skriver paret att alla musikevenemang bör förbjudas.
Mannen hänvisar till att de nu aktuella riktvärdena som inte får överskridas – 55 decibel mellan klockan 07 och 22, och 50 decibel mellan klockan 22 och 07 – gäller för tätorter.
Kirjais by där det endast bor under tio hushåll är ingen tätort, säger han. I områden med fritidshus och rekreationsområden är riktvärdena 10 decibel lägre, sägs det i statsrådets beslut från oktober 1992.
– Det sägs i nämndens beslut att restaurangen får föra oljud fram till klockan 22. Vi är av en annan åsikt.
Så du tycker att begränsningarna är för lindriga?
– Det tycker vi. Man följer inte de anvisningar som står i direktiven.
Men förstår du att en företagare i skärgården måste ha verksamhetsförutsättningar och på det sättet hålla skärgården levande?
– Man får inte göra skärgården levande genom att störa omgivningen och locka kunder från grannkommunerna med motivet att här är det fritt fram att härja och leva om.
Mannens hustru skriver i sitt mejl att restaurangföretagarna har baktalat paret för sina kunder och att man fått höra grova kommentarer av byaföreningens ordförande.
– Vi har utpekats som skurkar, och det är vi säkert enligt dem bara för att vi vill leva ett lugnt skärgårdsliv. Sanningen har alltid två sidor, säger mannen.
Parets fastighet ligger som närmast cirka 260 meter från restaurangen.
Dödsboet som äger restaurangfastigheten och där idrotts- och ungdomsminister Sandra Bergqvist (SFP) är delägare har överklagat bygg- och miljönämndens beslut hos Åbo förvaltningsdomstol.
Klorrigering kl. 12.34 det var en hjärtinfarkt som paret nämnde i ett av klagomålen, inte en hjärninfarkt.
Kl. 08.09 formulering uppdaterad: grannarnas bekymmer började för omkring 15 år sedan. Tidigare formulerades tidsformen som ”i slutet av 2000-talet”.
Mitt countryband har de senaste åren spelat ofta på uteterrasser. Vi slutar alltid kl 24. Man måste ju efteråt rouda grejerna till treenikämppä och åka hem så för den dåliga betalningen vill man inte vaka hela natten. På vissa terrasser (tex. Sagu) får man inte heller alls spela senare. Vet inte om det är krogägaren eller myndigheterna som bestämt detta. Ljudnivån håller vi inte högre än att man får bra balans mellan sång, gitarr, fiol, bas och trummor. Men givetvis är det stiligt i vissa låtar att riva av ett ordenligt Stratocaster-solo. Men man kan ta dom ljudliga låtarna lite tidigare. Inga grannar har någonsin klagat !!! De brukar i stället komma och lyssna och ta en öl och en bit mat. Många säger att det är toppenkul med äkta countrymusik i byn! Vi spelar nämligen riktigt bra (men jag är jävig). Jag anser att åtminstone alla fredagar och lördagar ska vara tillåtna! Vädret sätter ändå naturliga begränsningar. Man vill ju inte spela ute i kyla, regn och snö. Om det alls måste begränsas med regler (gillar inte regler), så kan kanske stöpseln till förstärkaren kommenderas ut kl 24.00. Stugfolket och fastboare behöver alltså inte nödvändigtvis störas på småtimmarna. Meningen med musiken är ju endast att folk ska ha det trevligt, inte att reta gallfeber på nån ammattivalittaja. Myndigheterna ska klara av att göra rationella beslut. Livets mening kan inte för alla vara att sitta i en stuga och vara sur över att andra människor vill ha det lite kul på veckoslutet.
Jo det är nog så att såndärna utbölingar som börjar sticka upp bara på jävulskap snabbt skall sättas på pottan och lära sig att hålla låg profil.
Det ovan nämnda jämförbara fallet med Wattkasts växthus , där företaget ålades att nyttja rullgardiner ,- en investering som rubbade deras ekonomi. Den som lät sig störas bodde bakom en skog, var okänd och hade , berättade en delägare aldrig visat sig. Och myndigheten lät sig duperas.
Gyllä! Ministrarna har också rätt att fråga efter beslut vad det angår just till exempel deras företag, egendom och sånt; i det här fallet dödsboet saker.
Hela fallet påminner det samma ”kiusanteko” som Sipilä fick under hans regeringstid. Det blev ett klagomål att han använde Terrafame pipo/mössa under visit till Terrafame; om en besöker vilket som helst stor industrin man är klädd till den firmans dräkt alltöver men någon ville kasta skugg över Sipilä även för den slags normal praktik.
Sen kom nästa mobbning om Sipiläs kusins vinnande av ett bjud tävlingen för en halv miljon mineralvagn för Terrafame. Firman Katerasteel vann bjud eftersom dom hade bäst pris och leveranstid för det här vagnen I öppet bjud för alla leverantörer. Men trots allt detta öppet affären, några vänstra journalister och privata aktörer ville stämpla den för ”foul play” endast att bjudens vinnare var kusin för Sipilä.
Ministrarna och ministrarnas relativ kan också har egna firmor, företag, egendomen och sånt som varje vanlig person I Finland, och dom är tilllåtna att fråga efter beslut och ärendet om deras allt sånt.
Om alla privata äffärer och sånt är inte accepterad för ministrar, kanske det borde den bli lagstadgad, vilket leder till situation att det finns inte så många som vill vara ministrarna.
Detta typ av mobbning och ”kiusa” skulle inte ens bli någon specifik fall – frågan är om normal vardags ärende, som också ministrarna har rätt till att fråga efter.
God Jul till Alla!
Kalle Förbom
Kivis, Nagu
Om man vill ha tystnad och inga förbiåkande båtar, människor eller andra störande element skall man inte skaffa sig bostad nära bycentrum, butik och gästhamn. Bäst är öde ö långt från alla farleder. Skränande trutar har visserligen ganska hög ljudvolym.
Undrar hur gamla männisor är det frågan om o hur gamla va dom för 15 år sedan?Har dom aldrig tyckt om musik eller dans eller sådant?Har dom köpt eller ärvt eller har krogen o butiken funnits där före dom kom?O Sandra Bergqvists roll i detta fall är säkert inte ekonomisk,tror att hon tänkte på helheten = restaurant o butiks verksamhet o sådant o levande by ?Tex i Nånendal far alla ? stadivarande boare bort när de riktigt smäller i knutarna?Int ede så trävligt att bo i Nagu kyrkbacken heller i 2 månads tid?O tänk på naturen o fåglarna o andra djur i Runsala när Ruisrock slår igång?Men något kan man göra?Ta roddbåten o far ut o lek hamnpolis o vis knutnaven åt alla racerbåtsförare !Att no blir de bra bara när d blir färdigt tycker Kari Niemi
På Wattkast skulle det vara mörkt, på Kirjais skall det vara tyst. Få se vad det ännu blir, kanke att man inte får röra på sig mellan 00 och 06.
Bara att flytta om man ogillar ljud trots att restaurangen följer lagen och mer än kraven eller klagar man även på andra företagare och bönder som ”stör” vardagen? Skall skärgården vara tom och enbart för avkoppling och tystnad? Tydligen enligt vissa.
50 dB – lätt regn, kylskåp på en meters avstånd
60 dB – normalt samtal, kväkande groda
70 db – normal gatutrafik
80 dB – motorcykel
90 dB – förbipasserande tåg, gräsklippare, åskväder
Jag vet inte men tycker något slags överkänslighet verkar finnas här. Mot de fakta hurusom dB-skalan verkar så är det ju fråga om högst vardaglig ljudnivå i byn. Enligt mätningar har ljudnivån aldrig nått högre nivåer som skulle utgöra en fara för mänskor.
Är man så ljudöverkänslig att en kväkande groda förorsakar hjärnblödning kanske man borde hålla till någonstans väldigt långt borta från bosättning och kanske i ett ljudisolerat utrymme? Men det är ju klart att alla upplever ljud på olika sätt men i detta specifika fall så är det ju omöjligt att överhuvudtaget bedriva någon som helst slags verksamhet utan att förorsaka ljud. En traktor i jordbruksarbete spränger ju genast gränsen 50 dB.
Är det så svårt att låta folk leva och arbeta för sitt levebröd?