Trots att man är rutinerad löpare kan det vara svårt att få sömn natten innan Stafettkarnevalen. För Malin Ivars, 17, Jonna Finell, 16, och Anna Stefansdottir, 16, vid Vasa övningsskolas gymnasium var det ändå inte spänningen som höll dem vakna, utan håret. Flickorna vakade fram till två på natten för att färga sina hår rosa.
– Vi tänkte att vi måste ha något tema när vi springer, vi kallar det här Sound Cloud Rappers, säger Ivars.
Flickorna har varit med flera gånger förut, ända sedan lågstadiet. Det som fått dem att återvända år efter år är stämningen på karnevalen.
– Det här är sjätte gången för mig, jag missade ett år i högstadiet. Mitt bästa minne är att vara med i hejarklacken, det är en häftig upplevelse. Det är fin sammanhållning och man känner sig bäst, säger Finell.
Stefansdottir håller med.
– Alla ska springa och alla är nervösa. Hejarklacken ropar. Det blir en speciell stämning, säger hon.

Sex timmar i buss

William Bäck, 13, och Emil Nyman, 12, har kommit till stadion i Alberga i Esbo från Nykarleby. De representerar Munsala skola i bland annat 5×80 och masstafetten.
– Det är mycket folk här och det är kul, säger Bäck.
För honom och Nyman är det minst lika kul att delta i tävlingarna som det är komma på plats.
– Man får springa och träffa kompisar, det är kul och stort, säger Nyman.
Munsala skola körde ner till Esbo redan på fredagen och övernattade på en lokal skola. För dem är Stafettkarnevalen en rolig utflykt som signalerar att sommaren äntligen är här.

Adrenalinkicken det bästa

Jennifer Nyholm, 15, och Ivar Hildén, 14, hade något kortare väg än Nykarlebypojkarna. De representerar Källhagens skola i Lojo. Båda två har varit med i flera år.
– Det bästa är när man kommer ut och ska springa. Då kommer adrenalinkicken, säger Nyholm.
Hildén nickade och håller med. Adrenalinkicken är det bästa.
– Vi har inte hunnit träna så jättemycket jämfört med andra skolor, men en hel del. Vi började med uttagningar för att se vilka som är snabbast och sedan gjort upp lagen, säger Nyholm.
– Vi har haft träningar två till tre gånger per vecka. Ut på sportplan och springa några varv och öva växlingar, säger Hildén.
Båda två ger stadion i Alberga godkänt, men ser fram emot att tävlingen återvänder till Olympiastadion i Helsingfors efter att renoveringen där är klar.
– Olympiastadion är annorlunda, det är där det ska vara. Det här är helt okej, säger Nyholm.
– Jag tar hellre det här, säger Hildén.

Guld är ett minne för livet

Maximilian Bergholm, 14, och Peik Pihlström, 14, från Hagelstamska skolan i Grankulla har också varit med flera gånger.
– Bästa minnet är att ta guld på 5×80 i femman, säger Berghom.
Hans skola har tagit medalj varje gång han varit med – brons i masstafetten i fyran, silver i masstafetten i femman plus det redan nämnda guldet och silver i 5×80 i sexan.
– Jag var i en annan skola tidigare, Karamalmen i Esbo. Det är en liten skola, men förra året blev vi sjätte i masstafetten. Det är bra för en liten skola, säger Pihlström.
Han och Bergholm har tränat två till tre gånger per vecka. Enligt dem är det ”ganska lite”, men laget är starkt och växlingarna har gått bra.
Båda två har gedigen idrottarbakgrund.
– Jag spelar hockey och kör friidrott, säger Pihlström.
– Handboll och friidrott. Mina grenar är 200 meter och längdhopp, säger Bergholm.