Bussen som blev en ny bil
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag gav det en chans, men längre än tre månader klarade jag inte.
Nu är jag en del av statistiken som säger att en flytt till glesbygden betyder att en bil till behövs.
Då vi bodde i Kuppis i Åbo klarade vi oss galant med en bil, ibland då den stått oanvänd en vecka kändes till och med den som överflödig lyx.
Efter flytten till Skräbböle i Pargas pendlade jag med buss till Åbo i tre månader. Själva bussresan var angenäm. Den kunde ju tillbringas med att bara sitta och reflektera över allt och ingenting, eller till att läsa jobbmejl eller kolla på diverse serier på telefonen.
Hur skönt som helst då någon annan ser upp för såväl framförvarande fordon som fotgängare och djur på vägen.
Dessutom kom bussen med minst 15 minuters mellanrum under morgonen och eftermiddagen, det var alltså bara att gå till busshållplatsen på måfå och veta att det inte räcker länge innan jag blir upplockad. Inget måste att lusläsa tidtabeller.
Men den där tiden. Det sägs ju att tid är det enda som inte kan köpas för pengar. Nu har jag ändå försökt genom att skaffa en ny bil. Fast det inte bara är jag som betalar i pengar, miljön får också betala för min bekvämlighet.
Orsaken till att jag dumpar bussen är alltså främst tidsbesparingen. Själva bussresan mellan städerna tar kring 20 minuter längre än med bil. Addera tre kilometer cykelväg hemifrån till hållplatsen, väntetid på bussen och fem minuters gångväg i Åbo och skillnaden blir markant.
Bussresan tar då cirka en timme och femton minuter, medan bilfärden avklaras på en halv timme.
Det betyder en och en halv timme per dag, sju och en halv timme i veckan. Med bil sätter jag alltså en arbetsdag mindre per vecka på resor till och från arbetet.
Den dagen sätter jag hellre på att umgås med barnen och göra diverse roligare saker än förflytta mig från punkt a till punkt b.
Därför kunde jag inte längre motivera mig att i regn och rusk, för att inte tala om köld och halka, cykla till busshållplatsen och hoppas att tidtabellen håller.
Istället startar jag när jag vill, och åker från dörr till dörr varm och torr.
Men med aningen sämre samvete.
Johan Backas
journalist på ÅU
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.